Kommentarer till Ingmar Rönn

Kommentarer till Propagandaoffer av Ingmar Rönn

Ingmar Rönn — Sun, 28 Sep 2025 10:14:59 +0000

Efter att ha läst dagens Vasablad kan jag inte låta bli att skriva en kommentar här. Där återgavs nämligen en intervju med en av Hamas´förhandlare, en man vid namn Hamad.
Denne Hamasrepresentant bekräftadfe i intervjun punkt för punkt det, som jag skrev i inlägget ovan:
”Hamas visste, att det inte fanns någon utsikt att segra militärt, men här fanns igen en gång en propagandaseger att inkassera, och ju fler palestinska liv det skulle kosta, desto större skulle propagandasegern bli – förutsatt då, att omvärlden skulle låta lura sig ännu en gång, och göra Israel till syndabock. Visst, det skulle komma att kosta otaliga palestinier livet, men ju fler, desto bättre! Så tycks fanatikerna i Hamas resonera i alla fall.”
Nu bekräftar då denne hamasterrorist i klartext, att det var precis så de tänkte, att det var därför de provocerade fram den pågående krisen i Gaza, att tanken var att de nog skulle få världsopionen på sin sida, bara tillräckligt många palestinier skulle få sätta livet till.
Slutklämmen: ”För vi hade ju inget annat val!”
För dem fanns alltså inget annat val än att fortsätta på våldets och hatets väg, agera på ett sätt, som skulle utlösa ännu mera hat och våld, och totalt cyniskt och hänsynslöst offra tiotusentals egna landsmän för astt skaffa propagandapoäng.
Det andra valet, att söka väg till fredlig samexistens med Israel, det fanns inte i deras värld. Så, om någon tvivlade på det jag har skrivit om det här, tro då på det Hamas själva säger, ens!

Kommentarer till Jesaja 61 av Ingmar Rönn

Ingmar Rönn — Thu, 21 Aug 2025 09:44:57 +0000

Lukas var väl den av evangelisterna, som tydligast riktade sig till hedningar, som talade grekiska/grekisktalande judisk läsekrets, så det var då naturligt för honom att citera Septuaginta, som var en grekisk översättning av GT, och därmed den text målgruppen kunde själva läsa.
Knappast var det dock från Septuaginta Jesus läste i Nasarets synagoga, där åhörarna sannolikt mest talade arameiska, men dock var bekanta med de hebreiska Skrifterna.
Därmed kan man utgå från att det Lukas återger, och det Jesus ursprungligen sade knappast är ordagrant överensstämmannde – det är ju som bekant omöjligt att görea en helt exakt översättning från ett språk till ett annat.
Men orden om hämndens dag är inte utelämnade i Septuagintatexten, så när Lukas inte har med dem förefaller det troligast att Jesus inte läste så långt i sin hebreiska skriftrulle heller.
Sedan är det ju som jag skrev i min inledning till den här genomgången av Jesaja: ”Påpekas ska, att jag inte är någon bibellärare i ordets egentliga mening – en sådan ska behärska grundspråken, och också vara betydligt mer påläst vad det gäller den omgivning – kulturell, historisk, och så vidare – som Bibelns händelser utspelar sig i, än jag är, eller någonsin kommer att vara. Det jag delar här, när jag kommenterar Jesaja, är de tankar och bilder som väcks i mig av att läsa texterna, det är inget försök att ge någon uttömmande undervisning om dem!”

Kommentarer till Jesaja 61 av Nissi

Nissi — Sun, 17 Aug 2025 11:50:30 +0000

Att citatet avslutas innan hämndens dag beror nog troligen på att evangelisten läst den grekiska septuaginten. Man kan undra vilken Jesus läste eller citerade eller om evangelisten placerar ”grekiskan i hans mun”? Våra vanliga svenskspråkiga översättningar går tillbaka till den hebreiska (masoretiska) översättningen. Tips är att jämföra dessa samt även döda havsrullarna (den stora jesaja rullen).

Kommentarer till Om lögnprofeter, medlöparpräster, beställare, och möjliggörare av Ingmar Rönn

Ingmar Rönn — Thu, 14 Aug 2025 05:54:21 +0000

Ja, det är ju så propaganda fungerar. Det var visst Goebbels, nazisternas propagandaminister, läs: ”chefslögnare”, som sade att om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger, kommer alla till slut att tro att den är sann.
Men, inte ens det är helt och hållet sant. Varken i det dåtida Tyskland eller i den nutida finländska kristenheten gick det att övertyga ”alla” om att lögnen är sanning!
Visst, de flesta har låtit sig luras i någon mån, blivit bortkollrade av propagandan mer eller mindre, men det är ingen andlig lag, som säger att det måste gå så för alla, och det har heller inte gjort det!
Det gäller att följa Jesu föredöme, och säga ”Det står skrivet!” varje gång någon försöker övertyga en om att det nog går att bortse från det ena eller det andra bibelordet.
Även om man blir skälld för lagisk och dömande, och gammalmodig och allmänt efterbliven.
När hopen är på väg åt fel håll är det absolut läge för att bli efter på den vägen!
Och att vi ska bli både förföljda och föraktade för Jesu och hans ords skull, det har vi blivit upplysta om i klara ordalag alltifrån början, så det borde inte komma som någon överraskning…..

Kommentarer till Om lögnprofeter, medlöparpräster, beställare, och möjliggörare av maggan salminen

maggan salminen — Sat, 09 Aug 2025 11:58:17 +0000

Bra skrivet och vad gott det gör att höra/läsa att också andra tycker som jag – att jag inte är ensam, inte en konstig figur som har alldeles galna åsikter……….för fast man vet vad det står så är det så lätt att börja undra om det inte ändå är så att man är för strikt, för dömande, för gammaldags……och då att få ta del av samma tankar av en annan känns gott……så TACK

Kommentarer till Om att binda och lösa av Ingmar Rönn

Ingmar Rönn — Fri, 16 Aug 2024 10:01:55 +0000

Jag har fått en fråga angående detta med att binda och lösa: ”Menar du att Martin Luther, som blev bannlyst, förlprade sin frälsning? Han gick ju emot kyrkan på sin tid, vilket kan uppfattas som grov synd, då han inte ångrade sin åsikt gentemot ledarna (uppror mot ledningen). Enligt Bibeln är uppror som häxkonst!”

Nej, Luther förlorade inte sin frälsning när han gick emot missbruken i den katolska kyrkan
Jag tror det är viktigt att påpeka att det var just missbruken han gick emot, inte kyrkan som sådan..
Han hade inga planer på att starta ett nytt samfund, han ville bara reformera den befintliga kyrkan
Sedan höll påven fast vid sin bibelstridiga väg, och det var detta uppror mot Gud, som ledde till splittringen.

Luther gjorde i princip detsamma som Petrus i Apg 5:29, han förklarade att i en situation där det religiösa ledarskapet kräver att man ska lyda dem mer än Gud, där ska man lyda Gud mer än människor!
Vi ska naturligtvis aldrig gå med i ett uppror mot Gud för att vara upproriska människor till lags!
”Om man inte med stöd av Guds Ord kan bevisa att jag har fel, då kan jag inte ta något tillbaka. Här står jag och kan inte annat. Gud hjälpe mig, amen!” Ungefär så sade han inför den kejserliga domstolen….
Detta är det klara undantag som Bibeln ger från regeln om att man ska lyda överheten.
Den bannlysning som Luther drabbades av var därmed verkningslös i himlen, även om den fick stora konsekvenser för honom här på jorden.

I 1 Sam 15:23, den text där uproriskhet sägs vara trolldomssynd, är situationen den rakt motsatta.
Där hade Saul valt att lyda människor mer än Gud! 15:24
Hans upproriskhet var därmed ett uppror mot Gud, och detta är ”as the sin of witchcraft”, alltså en verkligt grov synd.
Man kan alltså inte likställa Luthers försvar av Guds Ord som den enda rätta grunden för Kristi församling med Sauls uppror mot Guds befallning, det är fråga om två diametralt motsatta situationer.

Kommentarer till Skökan och vilddjuret av Camilla Mattsson

Camilla Mattsson — Thu, 06 Jun 2024 07:35:21 +0000

Kan inte annat än hålla med i det du skriver. Så bra !!!

Kommentarer till Mindre goda råd…. av Ingmar Rönn

Ingmar Rönn — Wed, 03 Apr 2024 16:23:02 +0000

Kanske jag kan ge ett exempel på vad jag tänker på, när jag talar om vindkast i läran? På nittiotalet hade vi något spm kallades ”Torontovälsignelsen”. Där framhölls glädjen i Gud på ett sätt som var minst sagt ensidigt, och med uttryck, som definitivt innehöll en hel del utombibliska inslag.
Så där fanns det orsak att pröva och rensa bort en hel del!
Dock fanns där också en sund och biblisk kärna: fröjd i Herren är vår starkhet, det står skrivet. Vi ska alltid glädja oss i Herren, det står skrivet. Jesus har talat till oss för att hans glädje ska bo i oss, och för att vår glädje ska vara fullkomlig, det står skrivet. Vi ska ösa med fröjd ur frälsningens källor, det står skrivet.
Så där gäller det då att rensa bort det vildvuxna, det som gjorde det hela till ett ensidigt vindkast, och behålla det goda, det som Gud i sin nåd vill låta oss ha med oss i vår vandring inför honom – inför hans ansikte är glädje till fyllest!

Kommentarer till Mindre goda råd…. av Camilla Mattsson

Camilla Mattsson — Tue, 02 Apr 2024 21:49:39 +0000

Frid och Shalom. Jag upplever en viss försiktighet. Villoläror är villoläror. Det finns tyvärr för många av dem idag. Jag tror på en hård linje som visar in på ” den smala vägen”. Den vägen som kräver urskiljning. Och, det är många som kommer att gå vilse. Det stora avfallet är, tyvärr – de kristna. Som icke kristen kan man inte falla av. Den sanna Jesus, är Bibelns Jesus. Han, är den som ger kraft och evigt liv. Den inre varnings lampa – det är den Helige Andens ledning. Att vara ledd av Anden, är den enda rätta kompassen i denna djungel av utbud i kristenheten idag. Vad har vi för frestelser ? En stort utbud av New Age inslag och klimat stress. Att tillbe det skapade i stället för Skaparen. Uppmaning till alla kristna; sök Herren i Bibeln. Det är DÄR han är. I Bibeln finner du vägen, sanningen och livet.
Detta var en reflektion som ursprungligen har med villoläror att göra. Och vindkast läror… – tror jag. Frid och shalom, vänner.

Kommentarer till Mindre goda råd…. av Ingmar Rönn

Ingmar Rönn — Mon, 18 Mar 2024 07:54:46 +0000

Ja, att man i båda fallen har gått vilse är ju klart!
Sen är det ju frågan om hur man ska tolka begreppet vindkast i läran – är det en synonym till ren villolära, eller finns det en skillnad?
Som jag förstår det är risken med att tolka vindkast i läran som enbart en synonym till villolära att man då kan komma att så att säga kasta ut barnet med badvattnet, i stället för att pröva allt och behålla det goda, så som Skriften säger att vi ska göra.
Visst har jag många gånger varit frestad att bara rödstämpla både det ena och det andra, som dykt upp i kristenheten, och därmed vara av med det, men jag har så småningom kommit fram till att jag på det sättet själv gör mig skyldig till förenklingar…. den frestelsen lurar på oss alla!
Men jag tänker mig att vi var och en ifråga om sånt här får lov att söka det som är Guds väg i djungeln. Ibland kan det nog vara bättre att köra en safety first-linje, framför allt när man är osäker och tveksam! Då ska man inte låta sig jagas in i något man tvivlar på!
De inre varningssignalerna gör man klokt i att lyssna till, för vi har ju tyvärr också de situationer, där allt låter rätt och ser bra ut, men Anden ändå varnar.