Att tränga sig in med makt (våld) och riva åt sig påminner om situationen där Gud befallde israels barn att tränga sig in i Kanans land och riva det åt sig med makt (våld).

Men som du säger – ”risken för missförstånd är överhängande” Till trots av att de kände till Guds makt var det bara två av de 600 000 män som fick erbjudandet om att tränga sig in i Kanans land som trodde. Resten missförstod och trodde att de borde klara uppgiften i egen kraft – på grund av detta missförstånd dog de i öknen utan att tro och se Guds härlighet.

Paralellen är enligt Poonen denna: I Kanans land fanns onda fysiska jättar som måste elimineras av Guds folk(med Guds kraft) för att Guds rike(styre) skulle kunna etableras där… – I vår egen natur(köttet) finns på samma sätt onda ”jättar” som måste elimineras av oss(med Guds kraft) för att Guds rike(styre) skall kunna ryckas ned och etableras i oss.
Jättarna i vår egen natur är inte fysiska, men de kan verka lika enorma och oövervinneliga som jättarna i Kanan. De heter ”ont begär, vrede, stress, irritation, självupptagenhet, fruktan, självömkan, osv.”. I Guds kraft kan de nedkämpas med Hans kraft – en efter en så att Guds rike(styre) kan komma.

Många har tro för att komma sig ut ur slaveriet i Egypten kommenterade Poonen, men få har tro för att gå över Jordan-älven och innta sin bit av löfteslandet.

Sen vet jag inte riktigt om den här tanken, som du återger, riktigt passar in just på den text jag utgår från i det här skriveriet – Poonen talar ju här mer om att driva bort det som står i vägen för Guds Rike i oss än om att rycka riket till sig!

Israels folk skulle inte ens spara kvinnor eller barn när de rev till sig landet med makt. Den handling som Israeliterna utförde mot Kananeerna skulle alltså symbolisera den våldliga realitet som skulle komma, och som är här idag – ”att riva till sig Guds rike med makt”.

Om nu Guds rike (styre) som består av ”rättfärdighet, frid och glädje” skall kunna etableras i oss så måste först alla fiender, dvs. hela självlivet, (egoism, oro, lustar, egenrådighet, vrede, fruktan, mm) skoningslöst utplånas från vårt inre. Inte ens ”kvinnor eller barn” bland dessa fiender får sparas. Det måste utövas ”andligt våld” i den Helige Andes kraft för att utplåna alla spår av fienderna så att riket kan intas helt, och en inre frid (ett fridsrike) kan etableras.

Aposteln Paulus hade stor framgång i denna kamp när han kunde säga ”Jag lever inte längre själv, men Kristus lever i mig”. Han hade använt det våldsamma vapnet ”korset” i denna maktkamp om Guds rike.

De som har kommit längst i att riva till sig Guds rike med våld – de har för länge sedan slutat att strida mot människor – några har till och med kommit så långt i processen att de har börjat att älska sina jordiska fiender.