Det religiösa intresset tog sig uttryck i exkursioner i främmande religioner och deras rekvisita för gudsdyrkan, det räckte liksom inte med Guds tempel i Jerusalem, och de former för tillbedjan som var föreskrivna i Lagen.

Den bristande respekten för Guds ord tog sig uttryck i att han med friskt mod lånade idéer härifrån och därifrån, trots att sådan religionsblandning var förbjuden i Guds Ord.

Klåfingrigheten, den visade sig i att han införde sådant lånegods, som han funnit intressant och tilltalande, i gudstjänsten i Herrens tempel.

Den ansvarige prästen, Uria, borde ju i den situationen ha satt ner foten och förklarat för kungen att han var långt utanför sin maktbefogenheter, när han började blanda sig i det som hörde prästerna till.

Han borde, med hänvisning till vad som stod skrivet, ha vägrat att införa något alls av det som kungen kom dragande med från sina utlandsresor!

Men nej.

Denne Uria var en ”Herrens tjänare” av den sorten som egentligen inte alls är någon Herrens tjänare.

Han lät den världsliga makten bestämma över vad som skulle ske i Guds hus, han sade ja och jo och bugade och skrapade med foten, och gjorde ”alldeles som kung Ahas befallde honom”. Så står det.

Säkert var det ett klokt och välbetänkt handlingssätt, han fick ju behålla sin ställning och sitta kvar vid köttgrytorna på det sättet. Klokt och välbetänkt om man anser att det viktigaste av allt är att behålla sin ställning och sitta kvar vid köttgrytan, alltså!

Den sortens huvudlösa prioritering var inget nytt då, och den är inget nytt nu.

Ingenting nytt under solen, nej…

Världen, djävulen och vårt eget kött tycker fortfarande att den domesticerade kristendomen är den bästa, och de gör fortfarande sitt bästa att tämja dem som tjänar Herren.
Och alltför många låter sig fortfarande tämjas av världens piska och morot.

Det slags religiösa intresse, som inte längre följer och lyder Jesus, utan hellre vill vara vän med världen än med Gud (förstås inbillar man sig att man ska kunna vara vän med båda, men det säger Bibeln är omöjligt), där kommer liberaliseringen, där allt ska tolereras, allt ska gå för sig, allt ska få finnas i Guds församling, alla utom Gud ska få som de vill.

Laglösheten, den kommer när Guds ord inte längre får vara den högsta auktoriteten i församlingens lära och liv, när människan börjar inbilla att hon är bättre än Gud på att avgöra vad som är rätt och fel.

Med inre sekularisering avser jag det förvärldsligande av Kristi kyrka som oundvikligen blir följden av det redan nämnda. Denna tar sig uttryck i att man i många fall inte längre kan se någon skillnad på hur de, som skulle vara Herrens lärjungar, och den omgivande världen lever och handlar.
Allra tydligast märks detta på hur vi handskas med de ekonomiska tillgångar Herren anförtror oss.

Hittils ingen ervarenhet av själavårdsskola. Behövs först egen själavård för att vårda andra. Nå, i bästa fall allafall. I varje fall hadde inte 3500 euro att sätta in i själavårdskolning.

Vad finns det ännu, jo herdeskolan?? :O

- ( ca. 300 Kristna möten behind )

LÄRJUNGASKOLABÄNKSPORT

- ( två st lärjungaskolor behind )

FÖRBÖNSKOLABÄNKSPORT

- ( två st förbönskurser behind )

- Man blir bra ti siti i bänkin o lysna.

JESUSBÄNKSPORT eller ATT LEVA SOM JESUS?