Men, finns en sån teologi i botten, då kan man förstå både det ena och det andra som kommit i spåren – alltifrån Knutby till det huvudlösa utnämnandet av apostlar i minut och parti.

Köpte igår ett ex av pingstkatekesen, trons hemlighet. Där kan man läsa på sidan 113;
”I den svenska pingströrelsen har den lokala församlingens suveränitet alltid framhållits som viktig. Den synen grundar sig på tron att varje enskild församling utgör Kristi kropp i dess fullhet”.

Vad ska man säga?

En del är av den åsikten att det bästa vore om alla, som tror som Gud lär, skulle lämna kyrkan, för så länge man är med ger man ju på ett sätt sitt godkännande till det som händer, och dessutom är man med och finansierar eländet..

Andra säger att det ju vore detsamma som att lämna fältet helt fritt för fördärvarna, de troende måste stanna kvar och kämpa för det som är rätt och sant inför Gud.

Andra åter menar att det ju fortfarande finns lokalförsamlingar, som har troende präster och en bra linje i arbetet, och hör man till en sådan finns det ingen anledning att skriva ut sig.

Någon har sagt att för att vara säker på att man inte är med och understöder ogudaktigheter med sina skattepengar, är det bäst att skriva ut sig, oavsett om den lokalförsamling man tillhör är bra eller dålig, och sedan, om man trivs i sin församlingsgemenskap, fortsätta att vara med där, och med sina pengar understöda enbart det som görs på lokalplanet.

Sen är det väl upp till vars och ens samvete hur man handlar.
Själv lämnade jag kyrkan för snart åtta år sedan, efter att redan ha varit med där ett bra tag efter att utvecklingen passerat smärtgränsen för min del.

För den, som är med i en bra luthersk lokalförsamling, där Guds ord hålls i ära, och församlingsgemenskapen fungerar, skulle jag väl rekommendera att man stannar där man är. Vill man vara säker på att ens pengar inte går till fel ändamål kan man ju alltid skriva ut sig ur kyrkan, och ge pengar direkt till lokalarbetet istället.

Däremot ser jag ingen tillräcklig anledning att stanna i en församling, där Guds Ord inte längre är högsta auktoritet, och människor således blir vilseledda.

Emedan inget av våra samfund är identiskt med Kristi kyrka, så vill jag mena, att om någon har hittat en församlingsgemenskap där man känner sig hemma, då är det där man ska vara. Det finns då ingen anledning att av någon slags missriktad lojalitet mot ”fädernas kyrka” fortsätta att vara skriven i ett sammanhang där man mår dåligt och känner sig främmande.

”Fädernas kyrka” har för övrigt i princip upphört att existera här i landet. Gökungen har puffat den ur boet.