<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
		>
<channel>
	<title>Kommentarer till Andligt ledarskap del 11</title>
	<atom:link href="https://ironn.org/?feed=rss2&#038;p=4285" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>https://ironn.org/?p=4285</link>
	<description></description>
	<lastBuildDate>Sun, 28 Sep 2025 10:14:59 +0000</lastBuildDate>
	<sy:updatePeriod>hourly</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>1</sy:updateFrequency>
	<generator>http://wordpress.org/?v=3.5</generator>
	<item>
		<title>Av: Ingmar Rönn</title>
		<link>https://ironn.org/?p=4285#comment-2622</link>
		<dc:creator>Ingmar Rönn</dc:creator>
		<pubDate>Thu, 19 May 2016 16:59:54 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.ironn.org/?p=4285#comment-2622</guid>
		<description><![CDATA[Ja, säg det!
Jesus själv hade stora svårigheter att nånsin få nån rätsida på fariséerna.
Den ende farisé vi känner till, som kom igenom till en total befrielse från sitt gamla tänkesätt var Paulus, och det skulle till extraordinära saker för att det skulle hända.
I berättelsen om de två sönerna får vi inte veta om den äldre lugnade sig och gick in, eller om  han fortsatte att framhärda i sin ilska och avund.
Den innersta frågan är väl hur man får en en hemmason att överge alla sina identitetsskapande religiösa prestationer?
Hur får man en, som satsat hela sitt liv på att bygga upp sin egen helighet, att inse, att alltsammans, som varit en sån vinning och källa till egenrättfärdighet och stolthet för honom, egentligen  hör hemma på sophögen? (Fil 3)

Paulus kom till sin omvändelse som resultat av att en, som hade haft all anledning att förbanna honom, istället valde att be för honom och välsigna honom. Stefanus, alltså. Som svar på den bönen gav Gud Saulus en udd att spjärna mot, och av den berättelsen lär vi oss åtminstone det, att det inte är någon smärtfri process vi talar om!
Det gör ont att komma underfund med att man blivit lurad på det bästa i livet kanske under många år.... 

Ibland börjar hemmasönerna och döttrarna må så dåligt, att de söker sig till själavård, och då finns det en chans.
Så länge de är nöjda med att fortsätta i sitt självpåtagna martyrskap kommer man inte åt dem.

Vi lär oss också från Saulus omvändelse, att det som intelyckas via undervisning, diskussioner eller debatter, det kan lyckas om ärendet lämnas in till Gud i bön.

Men några garantier finns inte. Det här är svårt att komma ur, när man väl har hamnat där.
Därför skrev jag det här inlägget, det är främst tänkt som ett varnande ord till dem som är riskzonen]]></description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Ja, säg det!<br />
Jesus själv hade stora svårigheter att nånsin få nån rätsida på fariséerna.<br />
Den ende farisé vi känner till, som kom igenom till en total befrielse från sitt gamla tänkesätt var Paulus, och det skulle till extraordinära saker för att det skulle hända.<br />
I berättelsen om de två sönerna får vi inte veta om den äldre lugnade sig och gick in, eller om  han fortsatte att framhärda i sin ilska och avund.<br />
Den innersta frågan är väl hur man får en en hemmason att överge alla sina identitetsskapande religiösa prestationer?<br />
Hur får man en, som satsat hela sitt liv på att bygga upp sin egen helighet, att inse, att alltsammans, som varit en sån vinning och källa till egenrättfärdighet och stolthet för honom, egentligen  hör hemma på sophögen? (Fil 3)</p>
<p>Paulus kom till sin omvändelse som resultat av att en, som hade haft all anledning att förbanna honom, istället valde att be för honom och välsigna honom. Stefanus, alltså. Som svar på den bönen gav Gud Saulus en udd att spjärna mot, och av den berättelsen lär vi oss åtminstone det, att det inte är någon smärtfri process vi talar om!<br />
Det gör ont att komma underfund med att man blivit lurad på det bästa i livet kanske under många år&#8230;. </p>
<p>Ibland börjar hemmasönerna och döttrarna må så dåligt, att de söker sig till själavård, och då finns det en chans.<br />
Så länge de är nöjda med att fortsätta i sitt självpåtagna martyrskap kommer man inte åt dem.</p>
<p>Vi lär oss också från Saulus omvändelse, att det som intelyckas via undervisning, diskussioner eller debatter, det kan lyckas om ärendet lämnas in till Gud i bön.</p>
<p>Men några garantier finns inte. Det här är svårt att komma ur, när man väl har hamnat där.<br />
Därför skrev jag det här inlägget, det är främst tänkt som ett varnande ord till dem som är riskzonen</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Av: Ingrid Schöön</title>
		<link>https://ironn.org/?p=4285#comment-2621</link>
		<dc:creator>Ingrid Schöön</dc:creator>
		<pubDate>Wed, 18 May 2016 15:07:52 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.ironn.org/?p=4285#comment-2621</guid>
		<description><![CDATA[Jag är tacksam över att ni skriver det jag bara vågat tänka.
Frågan är hur jag kan få den hemmavarande sonen väckt? Fadern älskar även honom.
Den förlorade sonen får uppleva sitt värde.
Hur skall jag få den hemmavarandes hjärta berört?]]></description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Jag är tacksam över att ni skriver det jag bara vågat tänka.<br />
Frågan är hur jag kan få den hemmavarande sonen väckt? Fadern älskar även honom.<br />
Den förlorade sonen får uppleva sitt värde.<br />
Hur skall jag få den hemmavarandes hjärta berört?</p>
]]></content:encoded>
	</item>
</channel>
</rss>
