En orsak är väl att människan hellre vill vara vuxen och klok än barn och beroende. Det har vi med oss från syndafallet.

En annan är att vi från barnsben har blivit indoktrinerade med världens sätt att bedöma och värdera: ”Du är vad du kan och presterar”.
Tar man det tänkesättet med sig in i troslivet, då är man på väg att bli hemmason redan från början.

En tredje är att vi har kommit att ha en övertro på att vi ska kunna undervisa fram önskade saker i församlingen.
Om vi har mycket kunskap, men litet uppenbarelse, blir resultatet att vi börjar använda vår kunskap för att krångla till saker och ting.

Jag var en gång för länge sedan i bön hemma i vardagsrummet för en större konferens här i min hemtrakt.
Mitt under bönen började jag gråta, kände en väldig sorg.
När jag frågade Herren varför jag blev så ledsen fick jag följande svar: ”De söker mina händer därborta, men mig själv vill de inte veta av. Jag står utanför och knackar.”
Där har vi en orsak till, en stor orsak, till att mycket blir både krångligt och fel.
Som du säger, vi ska söka Guds ansikte, inte hans händer.
Det är tillämpningen av att söka Guds Rike och hans rättfärdighet, inte allt det andra.

Helgelse möjliggör en större lyhördhet och bidrar ökad intimitet med Honom.
Det för med sig ett större utflöde och kraft.

Vänta inte med att verka. Gör det du kan. Så kommer det att växa med tiden.
Och förvänta dig att Han kommer att överraska dig. Det gillar jag hos Honom.

Sök Hans ansikte och inte Hans händer först och främst.
Han delar sitt hjärtas längtan med dem som söker Honom.

Du har blivit för mig som en ensfyr, du hjälper mig att navigera i en mycket trång farled.