Jag tänker att en av alla svårigheter att vara kristen, är att som du skriver vara ”brev”, men samtidigt har vi läsförmågan kvar. Hamnade själv i den situationen som drygt tjugoåring, att jag såg (läste) för mycket på de kristna, och hur de var mot mig och andra. Det resulterade i att jag lämnade det kristna sammanhanget under 25 år. Tron hade jag kvar som en tv i standbyläge, men det fanns ingen bild. Det krävdes att livet gick i kras, innan jag hittade tillbaka.

Eftersom jag nu börjar inse att jag aldrig av mig själv, kommer att bli det perfekt skrivna brevet, så kanske jag måste läsa andra brev utifrån samma insikt. Gör jag det, kanske några av skrivfelen i mitt eget brev, blir rättade.

Tänk när vi kommer till den punkten där de säger om oss; se hur de älskar varandra……