Först av allt får man lyssna väldigt noga vad som sägs om Gud.
Därför nämnde jag trosbekännelsen i slutet av mitt inlägg ovan.
Presenteras en annan Gud än den Fader, den Son, och den helige Ande som Bibeln presenterar för oss, då ska man dra öronen åt sig.

I 2 Kor 11 understryks det här, och där beskrivs också följden av att inte rensa ut falsk undervisning ifråga om vem och hurudan Gud är: man dras bort från den uppriktiga troheten mot Kristus – eller som King James uttrycker det: ”so your minds should be corrupted from the simplicity that is in Christ”.
Kort sagt, lyssna noga på vad som sägs om Jesus, och ha koll på vad apostlarnas undervisning säger om Honom!

Sedan ska man lyssna noga också på vad som sägs om oss människor.
Här har vi nämligen ett budskap från den här världen, som är raka motsatsen till det Jesus säger!
Jesus säger nämligen att vi människor är onda, men att vi ändå kan göra en del bra saker.
Den här världens vishet säger att människan i grund och botten är god, men tyvärr gör vi ändå en del dåliga saker.
I det senare fallet behövs ingen frälsning, ingen pånyttfödelse, ingen försoning.
Där sägs det räcka med litet lämplig omskolning…

Det tredje man får ha ögon och öron på, det är hur evangeliet presenteras.
Är det tron på Jesus, som framhålls som det som räddar oss människor, eller är det tron på Jesus plus något annat?
I Galaterbrevet kan vi läsa ett vitglödande angrepp på alla, som vill få människorna att tro att det är tron på Jesus plus något, som den troende själv förväntas prestera, som sammantaget ska ge frälsning.

Om inte grunden är rätt ifråga om dessa saker, då kan man lugnt placera hela rasket i mapp nummer fem – alltså i papperskorgen.
Att försöka, som du säger, plocka de äkta russinen ur en förgiftad kaka, det är en både riskfylld och dessutom totalt onödig verksamhet.
Samma russin finns ju också i den oförgiftade kakan, eller kanske vi ska säga i livets oförfalskade bröd.

Oftast är det så, att där hela lärosystemet, hela tänkesättet bakom förkunnelsen, vilar på fel grund, där ges det överhuvudtaget inte möjlighet att välja vad man ska behålla och vad man ska sortera bort.
Där är kravet att man ska köpa hela paketet, godta och bekänna sig till alltsammans!
Om man böjer sig för ett sådant krav, då förkastar man samtidigt Guds klara befallning om att pröva allt, och bara behålla det goda.

Den befallningen kan alltså förstås på två sätt.
Antingen tänker man sig att man tar varje enskild predikan, varje enskild artikel, och väljer och vrakar ord för ord och mening för mening, eller så kan man tänka att det som bygger på rätt grund, det är gott, och även om där finns mänsklig ”kärlsmak”, som kan behöva sorteras bort, så finns där ändå det goda gudsordet att hämta och bevara.
Det som inte bygger på rätt grund, det behöver man inte sortera desto mera, det kan man bara lämna därhän.

Själv har jag stannat för alternativ två.
Jesus säger ju att ett dåligt träd inte kan bära god frukt.

Tilläggas kan, att det aldrig är bara budskapet, som ska prövas.
Budbäraren ska också hålla måttet, så som framgår av både 2 Kor 11 och 1 Tim 3.
En predikant, som inte betalar sina räkningar, som försummar sin familj, och utnyttjar sina medmänniskor på olika sätt, kan visserligen ha lärt sig att predika evangelium på ett till det yttre oklanderligt sätt, men eftersom hans sätt att leva motsäger det han predikar, förstör han sin egen trovärdighet, och blir en orsak till att Gud blir smädad bland de icketroende.

Vi ska inte följa dåliga föredömen!