Vi människor tycks ha svårt att inse, att vår önskan att få göra som vi själva vill, eller som det för tillfället tycks löna sig bäst – för mig personligen, eller för mitt parti – med nödvändighet måste bromsas av något, som står över individens eller partiets intressen.

Detta då antagligen beroende på att vi inte vill acceptera Guds omdöme om oss, nämligen att vi inte är goda varelser, som på egen hand och enbart med hjälp av eget omdöme klarar av att ta goda beslut, och göra goda gärningar.

Sipiläs regering, och de uttalanden, som kom från det hållet när det begav sig, är tyvärr ett gott exempel på den saken.
Någon grundlagsbroms för de egna planerna och ambitionerna ville man inte veta av, för man trodde sig veta bättre, ha bättre lösningar,än vad nämnda grundlag tillät.

På samma sätt reagerar människan inför Guds lag, som ju har en oändligt större tyngd än något jordiskt rikes grundlag.
Vi tror oss veta bättre, och struntar i vad den säger.
Guds lag är ju ett lika ovälkommet hinder för allt det, som vi vill och tycker, som någonsin grundlagen var för Sipiläs gäng.

Att nonchalera en lag, som man en dag oundvikligen ska dömas efter, måste väl ändå vara höjden av dårskap…