Ett liv värt att leva

Det finns i huvudsak tre olika vägar att slå in på, när man börjar följa Jesus, och då och då får jag lov att stanna upp och tänka efter vilken väg jag egentligen går på.

Det är nämligen bara en av dem som leder in i det jordeliv som verkligen är värt att leva, även om jag nog i och för sig tänker mig att man kan komma hem till Herren på alla tre!

 

En av vägarna är att försöka börja leva för Herren, men göra det på fel sätt.

Det här är en slags självutplåningens och underkastelsens väg, där man inte alls är säker på om Gud egentligen vill något bra med ens liv, där man drivs mer av rädsla än av kärlek, och där man har en föreställning om att det inte är önskvärt att själv vilja något, och har en känsla av att det här med att vara kristen innebär att man ska vara allas dörrmatta.

Nu kan jag tänka mig att en och annan reagerar, och tycker att detta ju inte kan stämma. Vi har ju av gammalt lagt en väldigt positiv klang i uttrycket ”att leva för Gud”.  Och det gör i och för sig Bibeln också – vi uppmanas ju att inte leva för oss själva, utan för Honom som har utgett sig för oss!

Dock är det inte att leva för Gud genom att utplåna sig själv, se sig som enbart dålig, föraktlig och allmänt mindervärdig, som leder in i ett liv värt att leva. Gör man det lever man egentligen  inte alls det nya livet i Kristus!

Det här har för många blivit en väg som lett in i  missmod och försagdhet.

 

Den andra vägen jag tänker på är att börja leva upp till Jesus.

Det gör man när man börjar gå in för att vara en bra, stark, kunnig, begåvad, högpresterande kristen. De som går in på den här vägen börjar ofta fokusera på kraften och glömma den svaghet som kraften fullkomnas i.

Det här är att följa Jesus före korset, vilket var vad de första lärjungarna  gjorde de tre åren de följde Jesus före korset och uppståndelsen, den tid när de käbblade om vem av dem som var störst, och hade stora ambitioner inför det kommande messiasriket.

Man fortsätter att leva enligt samma mönster som man har gjort i sitt världsliga liv, det liv där man får sin identitet bestämd av vad man kan och gör. Antingen inser man då småningom att man misslyckas med att vara en perfekt kristen, och blir missmodig.  Eller, vilket är värre,  så inbillar man sig att man lyckas, och blir högmodig på kuppen.

Inget av de alternativen leder in i det liv vi är skapade för.

I ingetdera fallet blir man nämligen frimodig på så sätt att man berömmer sig av Herren och inget annat…

 

Den tredje vägen är att börja leva i Kristus.

Det här är det liv där man väljer att leva i den svaghet, som kraften kan landa i, i stället för att försöka gå direkt på kraften.

I det livet kan man kan börja upprättas till att vara den människa Gud har skapat en till, en människa som får sin plats i tillvaron och sin identitet genom att vara älskad. Det här är det liv där man inte behöver försöka bli av med sin fördömelse varken genom att utplånas eller genom att samla på sig en hög identitetsskapande prestationer, där man istället bara rätt och slätt är förlåten och lever i den förlåtelsen!

Den som lever i Jesus har råd att också leva i kontakt med sig själv – vilket gör att man hålls ödmjuk i insikten om att man ständigt lever endast av nåd. Då blir man också frimodig på ett rätt sätt!

Den som inte vare sig har något att skämmas för, och inte heller något att skryta över, han är fri!

 

Här har vi alltså tre sätt att förhålla sig till Kristus – ”för”, ”upp till”, eller ”i”.

Det är ”i”, som är det överlägset mest använda i Nya Testamentet.

För det är det enda sättet att verkligen relatera till Honom!

Han är vinträdet och grenarna. Vi är i Honom.

Vi är lemmarna i Hans kropp. Vi är i Honom

Det finns ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus… och detta är ett liv som verkligen är värt att leva!

 

Taggar: ,
Publicerad i Svenska blogginlägg
0 kommentarer på “Ett liv värt att leva
1 Pings/Trashbacks för "Ett liv värt att leva"
  1. [...] Den som inte vare sig har något att skämmas för, och inte heller något att skryta över, han är fri! (klick – härifrån) [...]