Det finns förstås både bättre och sämre varianter i den kategorin också, precis som i alla andra, men det är just den här betoningen på ledarskap jag reagerar på, kanske i onödan, kanske jag är överkänslig, vad vet jag? Nånting är det, i alla fall, som får en varningsklocka att ringa.

När såg ni senast en kurs i tjänarskap annonserad?

Följande berättelse hörde jag för typ trettio år sedan, men den fastnade – jag hade aldrig hört något liknande förr, och inte senare heller.

En mycket förmögen man någonstans i Fjärran Östern, jag minns inte vilken stad det var, kom till tro på Jesus, när han i sällskap med en av sina vänner besökte ett kristet möte. Han blev så överlycklig och entusiastisk över sin nyfunna frälsning, att han följande dag stegade upp till församlingens pastor, med ett onekligen mycket generöst erbjudande.

”Jag blev frälst i går, och nu vill jag tjäna Gud! Jag vill ge er pengar, så att ni kan bygga ett sjukhus i församlingens regi! Ni får en miljon dollar till att börja med!”

Om det här hade hänt t ex i USA, hade man antagligen tagit emot pengarna, byggt sjukhuset, och satt upp en bronsplatta med donatorns namn ovanför porten. Men här, i denna församling, hände något annat.

”Kom igen på onsdag, så ska jag kalla hit de äldste i församlingen, och så får vi tala om saken”, sade pastorn.

På onsdag kom vår miljonär glad i hågen till mötet, fortfarande lika redo och villig att ge sin miljon.

”Du vill alltså tjäna Herren?” frågade äldstekårens talesman.

”Ja, jag är så lycklig, jag har fått bli en kristen, jag vill ge pengar!”

”Vi förstår” svarade den andre. ”Du vill alltså tjäna. En av dem, som brukar tjäna med att städa vår kyrka efter mötena har blivit svårt sjuk. Om du vill tjäna, får du stanna kvar efter gudstjänsten på söndag och hjälpa till med städningen!”

”Men, men, pengarna då, donationen…?”

”Den talar vi inte mer om nu. Du ville tjäna, och vi har talat om för dig var din tjänst behövs just nu!”

Den välskräddade socialgrupp ett-mannen hade kunnat gå sin väg i vredesmod.

Han hade kunnat söka upp en annan församling, där hans pengar hade rönt större uppskattning.

Men det gjorde han inte. Istället mötte han troget upp varje söndag i ett halvår och hjälpte till med städningen!

När ett halvår hade gått, kallades han till ett nytt möte med de äldste och pastorn.

”Nu har vi sett att du verkligen vill tjäna” sade de. ”Nu kan du få ge din miljon!”

Det finns gudstjänst vi väljer själva, och det finns tjänst vi får oss anvisad.

I den tjänst vi själva skulle vilja ha finns oftast också något som vi själva vill ha ut av vårt tjänanade, inte bara ett arbete för Herren och Hans församling.

Den tjänst vi får oss anvisad är korsmärkt – inte så tilltalande för gamle Adam alla gånger, inte alltid så glamorös, men välsignad!

Det finns också en (hypotetisk) berättelse om två änglar.

Den ene fick i uppdrag av Herren att sopa en gata, den andre att beskydda en planet.

Ingen av dem tyckte att han fått något förmer eller mindre än den andre – båda var helt nöjda med att göra det som för tillfället var Guds vilja för dem!

Och detta är alltid den mest värdefulla tjänst en ängel eller en människa kan utföra: att göra just det, som här och nu är den uppgift, som Gud har tilldelat mig!