Då och då kommer frågan varför vi inte har någon väckelse nuförtiden upp, när kristna sitter och samtalar och funderar.

Frank har synpunkter på saken:

”Varför har vi inte ständig väckelse i våra församlingar? Det är flera orsaker. En av dem är att vi har överlåtit väckelsegärningen åt ett fåtal specialister, i stället för att vi var och en skulle ha gått in det gudomliga uppdraget som själavinnare.

Vi kallar en evangelist att hålla möten. Vi ber för honom ifall han råkar falla oss i smaken, annars blir han föremål för bitande kritik. Vi låter honom och några till knoga på en helg, en vecka, eller en månad om de orkar, sen tackar vi för hjälpen och betalar för besväret, och så är den episoden förbi.

Det är oerhört lättvindigt och oerhört tragiskt. För så länge vi håller på med det systemet behöver vi aldrig befara ständig väckelse i våra församlingar!”

Det är alltså ingen risk för väckelse i nuläget! Den hör till de saker som inte kan köpas för pengar, inte ens fast pengarna betalas ut som lön åt en tillresande evangelist.

Ibland får man höra ett” ”Du ska bara göra så här, så blir allt bra!”

Det finns absoluter, inte tänker jag förneka den saken!

Ibland – ofta? – försöker vi dock göra absoluter av sådant, som är i högsta grad relativt!

Ett behändigt sätt att åstadkomma detta är att ta till förenklingar. Sådana dyker upp både här och var i kristenheten!

”Du blir nog helad, bara du tror tillräckligt”, hette det ett tag.

”Du kommer nog till himlen, bara du är döpt och hör till kyrkan” – det går en hel del människor omkring och inbillar sig!

En kategori förenklingar, som man stöter på både här och var nu för tiden, får man höra när folk ska till att förklara varför så många skriver ut sig ur folkkyrkan.

”Det beror på att de konservativa diskriminerar kvinnliga präster och homosexuella”, säger en del.

”Det är för att gudstjänsterna är så människofientligt tråkiga och obegripliga”, säger andra.

”Det är för att människor inte ser någon mening i att vara med och understöda något de ändå inte tror på”, är ett tredje förslag.

”Det är för att kyrkan blivit så liberal, att där inte längre predikas ett rent evangelium”, säger en fjärde.

Uppräkningen kunde fortsätta.

När man ställer alla de här förklaringarna efter varandra är det väl ändå uppenbart, att ingen av dem ensam beskriver verkligheten!

Alla stämmer på sitt sätt! Människor lämnar kyrkan av alla dessa anledningar, och flera därtill!

Då så är fallet hjälper det knappast att ändra på policy eller rentav lära, så att den ska börja passa bättre åt någon av grupperna, för då kommer ju bortfallet att accelerera i någon av de andra!

Hur man än gör, kommer medlemsflykten att fortsätta!

Fortsätter man som nu, att försöka vara så många som möjligt till lags, (fast man är ju nog mer till lags åt en del än åt andra) kommer resultatet fortsättningsvis att vara att man egentligen inte lyckas vara någon alls till lags – det är litet för många som vill ha hårdare tag, tydligare markeringar, mot ”de andra”.

Detta kan då tyckas vara en omöjlig ekvation att lösa.

Men är frågan överhuvudtaget rätt ställd?

Är medlemsflykten verkligen det primära problemet, eller?

I Folkets hus är det väldigt viktigt att ha så många medlemmar som möjligt.

Var ska man annars få skattepengar att hålla igång verksamhet, underhålla fastigheter, betala löner osv? Då gäller det att vara majoriteten till lags!

I Guds hus gäller andra lagar.

Där får de som visserligen säger ”Herre, Herre”, men inte vill göra det som denne Herre säger, besked om att de bygger på fel grund, och att deras hus inte kommer att hålla för ovädret. Där är inte medlemsantalet det viktiga!

Jesus kallar nämligen lärjungar. Inte förenings- eller samfundsmedlemmar.

Därför blir det alltid fel, när vi blir upptagna med att räkna antal bokförda medlemmar!

Det är Livets Bok som öppnas på den yttersta dagen, inte våra matriklar och kyrkböcker.

”Icketroende medlemmar” i en kyrka, som kallas kristen, är en självmotsägelse och ett självbedrägeri.

Icketroende medlemmar, som har rösträtt i kyrkliga val och som är valbara till kyrkliga förtroendeuppdrag, (och dessutom i dagsläget utgör en majoritet av medlemmarna i folkkyrkan!) är i långa loppet lika med ett kyrkans självmord.

Kanske inte som religiös institution, men nog som kristet samfund.

Enkelt uttryckt: Frågan om hur kyrkan ska kunna behålla sina medlemmar är fel ställd, och kan inte besvaras.

Jesus har inte gett någon befallning om att vi ska gå ut och göra alla folk till medlemmar!

Folkkyrkotanken är från början mer en politisk uppfinning än en andlig.

De ansvariga i både folkkyrkan och alla andra samfund borde istället ställa frågan hur vi ska kunna föra människor till levande tro på Jesus, och sedan hjälpa dem att växa i trons lydnad!

Vill de, som inte tror på eller inte vill följa Herren, då skriva ut sig, så är det alls ingen negativ sak.

Då luras de i alla fall inte in i någon falsk trygghet av att inneha ett nominellt medlemskap i en jordisk organisation.

Frågan om hur man uppfyller missionsbefallningen på rätt sätt har förvisso inte heller några snabba svar, men den för i alla fall åt rätt håll!

Gamla kommentarer:

• maxironn05/02 2008 16:46:36

  Kära Lillebror! Att fråga efter antalet medlemmar är fel, ok. Men i sista stycket ställs frågan på rätt sätt (håller med), men du kommer inte med ens en antydan till svar. Vill du ha oss att tänka själva i stället för att bli serverade?

   

• ingmar05/02 2008 21:43:44

  Rätt på första gissningen! Om jag ger ett svar på den frågan blir det mitt svar jag ger – och det är inte alls sagt att det är ditt svar! Vi har alla olika gåvor och uppgifter i Guds Rike, och därför behöver vi också var och en ställa den här frågan och söka vårt eget, personliga svar på den!

  Annars slutar det med att hela kroppen försöker vara öga, om det råkar vara ett ”öga” som ställer fram sitt svar som det allena saliggörande. De snabba svarens genvägar blir alltid till senvägar i de här sammanhangen…

Den kristna församlingen dras med många olika problem, men sömnlöshet hör inte till dem, inte på det andliga området i alla fall.

De första lärjungarna somnade både på förklaringsberget och i Getsemane, och att döma av hur litet de begrep av Jesu undervisning, kan man undra hur vakna de egentligen var dessemellan heller! I de fotspåren har Jesu lärjungar sedan fortsatt ned genom tiderna, mer eller mindre.

Man kan undra i vilka banor Jesus tänker, när Han uppmanar oss att beräkna kostnaden för efterföljelse, och när Han uppmanar oss att hålla oss vakna. Kanske Han tänker just på detta, vår benägenhet att fly från verkligt lärjungaskap genom att blunda och sova?

Det är nämligen jobbigt att vara vaken!

Man besparar sig mycket av både engagemang och smärta genom att sova!

Man slipper sörja över tillståndet i Guds församling, över att så mycket av härligheten är borta.

Man slipper bära på sådan insikt, som den evangelist var drabbad av, som för ett antal år sedan kom hit till Svenskfinland för att predika i en serie möten. Första mötesdagen kom han i sällskap med församlingens pastor till den lokal där mötena skulle hållas. De gick in, han stannade, var tyst en stund, och konstaterade sedan: ”Ni har en del demoner här, men de är ganska sofistikerade”. Sen tog han några steg till, stannade igen och frågade: ”Men var är Gud?”

Den som sover slipper se sådana saker. Den sömn, som allmänreligiositeten försänker en i, gör att man inte överhuvudtaget märker skillnaden mellan religion och tillbedjan i ande och sanning! Bara allt ser bra ut till det yttre kan man sova lugnt…

Om man sover behöver man inte heller bära längtan efter att få se allt som är nedrivet och förstört upprättas igen, inte vänta på och be om den dag då  Jesu lärjungar tillsammans och enigt skulle börja följa och lyda Herren.

Inte störs man heller av någon önskan om mer av förkrosselse och omvändelse i eget och andras liv, eller av någon förhoppning om att kärleken ändå skulle segra bland de troende, så att Jesus skulle bli synlig i vår gemenskap!

Det finns något – någon – som ständigt viskar i mitt öra, viskar något i stil med:

”Sov, så slipper du känna vrede över dig själv och andra, när du märker hur ofta ni prisar Gud med era läppar, fast era hjärtan är långt ifrån Honom!”

”Sov, så kan du bortse från hur du och dina medkristna försöker utnyttja Gud, hur ni försöker få Honom att göra er vilja, istället för att ni skulle göra Hans, hur ni försöker använda er av Hans vind för att få fart på era egna väderkvarnar!”

”Sov, för annars kan du aldrig lugnt se på hur nåden, den dyra nåden, blir gjord till något billigt, som kastas efter människor som inte har en tanke på att omvända sig!”

”Sov, så kan du se det som något naturligt att de kristna jobbar på med att bygga upp sina egna hus medan Guds hus får ligga öde!”  (Det är ju vad som händer när vi börjar tala om ”våra” församlingar och organisationer, och arbetar på att bygga dem, och glömmer att det ju var Guds församling som skulle byggas!)

”Sov, så behöver du inte vara ”sjuk av kärlek”"!

”Sov, så slipper du smärtan att söka efter gemenskap på djupet i en värld av ytlighet!”

”Sov, så behöver du inte uppleva hur det, som du ville ge, helt enkelt inte tas emot!”

Men hur ska du och jag någonsin kunna tillbe Fadern i ande och sanning om vi tillåter oss att lyssna till den rösten, tillåter oss att somna bort från den andliga vakan för att slippa känna sorgen, längtan, vreden, smärtan?

Hur ska vi kunna känna igen och fröjda oss över Guds närvaro utan den vakenhet, som får oss att sörja över Hans frånvaro?

Hur ska vi kunna prisa oss saliga över frälsning och barnaskap, om vi inte är vakna över vårt behov av ständigt mer av Guds frälsningsverk i våra liv?

Hur skulle någon kunna bli en profetröst, en människa sänd av Gud, om han inte har upplevt något av den vrede över synd och avfall som talar genom Bibelns profeter?

Och hur skulle någon kunna vara ett Kristusbrev, som ger Guds kärlek vidare till sårade människobarn, utan att också vara villig att bära smärtan av den kärlek som inte tas emot?

Alltför ofta tror vi att livets mening är att vara så lycklig som möjligt, lycklig efter denna världs definitioner.

Men för att kunna vara lycklig på det sättet måste man sova andligen!

Om vi skulle sträva efter att vara heliga – avskilda för Jesus – i stället, då skulle mycket falla på rätt plats!

Om människan får som hon vill i olika saker, då blir hon lycklig, det inbillar hon sig åtminstone.

Men för att hon ska bli helig måste Gud få som Han vill i hennes liv, och det är först då det är någon mening med att tala om Jesus som Herre!

Visst unnar Gud oss stunder av lycka, men det är inte det primära!

Sök först Guds Rike och Hans rättfärdighet, så kommer det andra som bonus…

Jag är ingen vän av överdriven självbespegling, men då och då kan vi behöva stanna upp och rannsaka oss. Vad har min tro för innehåll? Rör det mig i ryggen överhuvudtaget att det ser ut som det gör i världen, och i församlingen? Vill jag bli lycklig, eller vill jag bli helig? Är Jesus mitt livs mening, mål och innehåll?

Emellanåt kan det komma tider i livet, när man av en eller annan orsak är så trött, så less, så deppad att man helt enkelt inte orkar engagera sig i någonting. Det här inlägget är inte skrivet för att lägga sten på bördan åt dig som har det så.

Men om man har tid och krafter och energi för att engagera sig i alla denna världens strävanden och aktiviteter, medan det som hör Herren till knappt ens får smulorna från bordet, då är det kanske dags att vakna!

I ungdomen brukade jag lyssna på hårdrock, bland annat låg bandet Black Sabbath högt på min favoritlista. Namnet låter rätt skräckinjagande, inte sant?

Nå, nuförtiden har ju gubben möjlighet att kolla texterna och få reda på vad man egentligen lyssnade på som ung. Här är ett smakprov på denna ivrigt demoniserade grupps texter:

”Lord of this world”

”You’ve searching for your mind don’t know where to start

Can’t find the key to fit the lock on your heart

You think you know but you are never quite sure

Your soul is ill but you will not find cure

Your world was made for you by someone above

But you choose evil ways instead of love

You made me master of the world where you exist

The soul I took from you was not even missed

Lord of this world

Evil Possessor

Lord of this world

He’s your confessor now!

You think you’re innocent you’ve nothing to fear

You don’t know me, you say, but isn’t it clear?

You turn to me in all your worldly greed and pride

But will you turn to me when it’s your turn to die?”

En gammaldags turn-or-burnpredikant hade inte gjort det bättre! Så klara besked får man sällan ens från predikstolen! Skulle du ha väntat dig att få höra en förment satanisk hårdrockgrupp predika för sin publik att vi är gjorda av någon där uppe för att leva i kärlek med varandra, och att vi hamnar i klorna på denna världens furste om vi i stället väljer att leva i girighet och högmod?

”Om dessa tiger ska stenarna ropa” var det visst nån som sade…