Ibland får man höra ett” ”Du ska bara göra så här, så blir allt bra!”
Det finns absoluter, inte tänker jag förneka den saken!
Ibland – ofta? – försöker vi dock göra absoluter av sådant, som är i högsta grad relativt!
Ett behändigt sätt att åstadkomma detta är att ta till förenklingar. Sådana dyker upp både här och var i kristenheten!
”Du blir nog helad, bara du tror tillräckligt”, hette det ett tag.
”Du kommer nog till himlen, bara du är döpt och hör till kyrkan” – det går en hel del människor omkring och inbillar sig!
En kategori förenklingar, som man stöter på både här och var nu för tiden, får man höra när folk ska till att förklara varför så många skriver ut sig ur folkkyrkan.
”Det beror på att de konservativa diskriminerar kvinnliga präster och homosexuella”, säger en del.
”Det är för att gudstjänsterna är så människofientligt tråkiga och obegripliga”, säger andra.
”Det är för att människor inte ser någon mening i att vara med och understöda något de ändå inte tror på”, är ett tredje förslag.
”Det är för att kyrkan blivit så liberal, att där inte längre predikas ett rent evangelium”, säger en fjärde.
Uppräkningen kunde fortsätta.
När man ställer alla de här förklaringarna efter varandra är det väl ändå uppenbart, att ingen av dem ensam beskriver verkligheten!
Alla stämmer på sitt sätt! Människor lämnar kyrkan av alla dessa anledningar, och flera därtill!
Då så är fallet hjälper det knappast att ändra på policy eller rentav lära, så att den ska börja passa bättre åt någon av grupperna, för då kommer ju bortfallet att accelerera i någon av de andra!
Hur man än gör, kommer medlemsflykten att fortsätta!
Fortsätter man som nu, att försöka vara så många som möjligt till lags, (fast man är ju nog mer till lags åt en del än åt andra) kommer resultatet fortsättningsvis att vara att man egentligen inte lyckas vara någon alls till lags – det är litet för många som vill ha hårdare tag, tydligare markeringar, mot ”de andra”.
Detta kan då tyckas vara en omöjlig ekvation att lösa.
Men är frågan överhuvudtaget rätt ställd?
Är medlemsflykten verkligen det primära problemet, eller?
I Folkets hus är det väldigt viktigt att ha så många medlemmar som möjligt.
Var ska man annars få skattepengar att hålla igång verksamhet, underhålla fastigheter, betala löner osv? Då gäller det att vara majoriteten till lags!
I Guds hus gäller andra lagar.
Där får de som visserligen säger ”Herre, Herre”, men inte vill göra det som denne Herre säger, besked om att de bygger på fel grund, och att deras hus inte kommer att hålla för ovädret. Där är inte medlemsantalet det viktiga!
Jesus kallar nämligen lärjungar. Inte förenings- eller samfundsmedlemmar.
Därför blir det alltid fel, när vi blir upptagna med att räkna antal bokförda medlemmar!
Det är Livets Bok som öppnas på den yttersta dagen, inte våra matriklar och kyrkböcker.
”Icketroende medlemmar” i en kyrka, som kallas kristen, är en självmotsägelse och ett självbedrägeri.
Icketroende medlemmar, som har rösträtt i kyrkliga val och som är valbara till kyrkliga förtroendeuppdrag, (och dessutom i dagsläget utgör en majoritet av medlemmarna i folkkyrkan!) är i långa loppet lika med ett kyrkans självmord.
Kanske inte som religiös institution, men nog som kristet samfund.
Enkelt uttryckt: Frågan om hur kyrkan ska kunna behålla sina medlemmar är fel ställd, och kan inte besvaras.
Jesus har inte gett någon befallning om att vi ska gå ut och göra alla folk till medlemmar!
Folkkyrkotanken är från början mer en politisk uppfinning än en andlig.
De ansvariga i både folkkyrkan och alla andra samfund borde istället ställa frågan hur vi ska kunna föra människor till levande tro på Jesus, och sedan hjälpa dem att växa i trons lydnad!
Vill de, som inte tror på eller inte vill följa Herren, då skriva ut sig, så är det alls ingen negativ sak.
Då luras de i alla fall inte in i någon falsk trygghet av att inneha ett nominellt medlemskap i en jordisk organisation.
Frågan om hur man uppfyller missionsbefallningen på rätt sätt har förvisso inte heller några snabba svar, men den för i alla fall åt rätt håll!
Gamla kommentarer:
- maxironn05/02 2008 16:46:36
Kära Lillebror! Att fråga efter antalet medlemmar är fel, ok. Men i sista stycket ställs frågan på rätt sätt (håller med), men du kommer inte med ens en antydan till svar. Vill du ha oss att tänka själva i stället för att bli serverade?
- ingmar05/02 2008 21:43:44
Rätt på första gissningen! Om jag ger ett svar på den frågan blir det mitt svar jag ger – och det är inte alls sagt att det är ditt svar! Vi har alla olika gåvor och uppgifter i Guds Rike, och därför behöver vi också var och en ställa den här frågan och söka vårt eget, personliga svar på den!
Annars slutar det med att hela kroppen försöker vara öga, om det råkar vara ett ”öga” som ställer fram sitt svar som det allena saliggörande. De snabba svarens genvägar blir alltid till senvägar i de här sammanhangen…