Då och då spelas framlidne rockpoeten Juice Leskinens sånger i radion, och eftersom jag lyssnar på finsk radio en hel del när jag sitter i bilen, så hände det sig för ett tag sen – igen – att jag fann mig lyssnandes till hans ”Ei elämältä selviä hengissä…”
Och det är ju sant! Man klarar sig inte från det här livet med livet i behåll.
Om nu inte Jesus kommer tillbaka inom de närmaste årtiondena är det bombsäkert att jag kommer att dö! Alla har den gränsen framför sig, från den dag man föds är detta det enda säkra man vet: Jag kommer småningom att bli gammal ( största delen av Finlands befolkning skulle säga, att det har du redan blivit) och jag kommer att dö.
Ändå lyckas människan i allmänhet skjuta ifrån sig den insikten, och leva som om hon skulle ha obegränsat med tid till sitt förfogande!
C S Lewis framför i sin utmärkta bok ”Från helvetets brevskola” tanken att vi får ”hjälp” från den svarta sidan med detta märkliga förträngande! Så här låter han den gamle överdjävulen Tumskruv skriva till sin unge frestarlärling angående det just då pågående kriget:
”Betänk hur många människor, som under krig dör under icke önskvärda omständigheter! Människor dör på platser där de visste att de riskerade att bli dödade, och dit de, om de alls tillhörde Fiendens parti, begav sig väl förberedda!
Hur mycket bättre skulle det inte vara för oss om alla människor dog på dyrbara sjukhem, omgivna av läkare som ljuger för dem, sköterskor som ljuger för dem, vänner som ljuger för dem, så som vi har tränat upp dem att göra, så att de lovar den döende att han nog kommer att gå igenom sjukdomen och bli frisk, och som dessutom befäster honom i den föreställningen, att sjukdomen ger honom tillåtelse till all slags eftergivenhet mot sina egna önskningar!
Om vår agenter på platsen kan sin sak kommer de, som finns runt den döende, till och med att avhålla sig från minsta antydan om att man borde tillkalla en präst, för detta skulle ju låta den sjuke ana hur det i verkligheten står till med honom!
Hur ödesdiger för oss är inte den ständiga påminnelse om döden, som kriget påtvingar människorna! Ett av våra bästa vapen, den förnöjda världsligheten, blir odugligt! I krigstider kan ju inte ens en människa tro att hon ska leva för evigt!”
Den är intressant, den här sista kopplingen, alltså den mellan förträngandet av döden och den förnöjda världsligheten! Kanske vi behöver det här, behöver hålla i minnet att ingen kommer att leva för evigt i den här världen och tidsåldern, för att kunna behålla medvetenheten om att vi bara är främlingar och gäster här i den här världen! Han var inte så dum, han Juice…