Man kan ibland få intrycket att predikan är konsten att kringgå Guds Ord för att slippa möta det ansikte mot ansikte. Ingenting är tommare och sterilare än en elegant predikan, en sådan där man inte kan finna ett spår av att förkunnaren brottats med Ordet på liv och död, att han själv har drabbats av det före alla andra lyssnare. Ingenting ger åhöraren farligare impulser till tvivel än intrycket att problemen slätas över, glättas ut, förenklas. Det finns inte en enda evangelietext som inte ställer skakande, fruktansvärda, förkrossande frågor – innanför dem som den andliga vältaligheten traditionellt laborerar med. Om inte predikanten själv är skakad, förfärad och förkrossad borde han i anständighetens namn tiga. Då skulle han i alla fall undgå den synd som består i att bryta udden av Guds Ord.
Gunnel Vallquist