För ett par veckor sen fick jag en gammaldags tavla med tio Guds bud prydligt präntade.
För ett par dagar sedan läste jag en notis i dagstidningen där det stod att betalningstiderna hela tiden ökar, och folk nu tar i genomsnitt tre månader på sig att betala sina räkningar – om de alls betalar.
Det var inte så svårt att se vilket bud som var tillämpbart på det här fenomenet.
”Du ska inte stjäla”.
Tänk dig följande situation: Någon vill ha en ny köksinredning, eller nya tapeter i huset, eller en ny hemsida, eller renoverat badrum, eller vad som helst annat, som man anlitar något slags hantverkare för. Så anlitar man en företagare, han kommer och gör jobbet, och så får man en räkning.
Så tittar man på räkningen, och ryser litet grann. Och lägger den i högen, och ska nog betala, så snart man bara har råd.
Men då var det ju det här att man tycker sig behöva nya kläder för att hänga med i modet, och man hade ju tänkt resa till södern en vecka nu i kalla vintern, och barnen vill ha varsin ny I-phone, för alla andra har, och….
Så räkningen som badrumsfixaren gav får ligga kvar till nästa lön, tänker man, eller kanske till och med till lönen efter det.
Och sen har det redan kommit så många andra, färskare räkningar, att den får ligga tills nån indrivningsfirma slutligen får överta den.
Men att beställa ett jobb, och sedan inte betala, det är lika med stöld.
Det är hantverkarens pengar, som ligger på beställarens konto, inte beställarens egna, om man en gång har fått det beställda jobbet gjort och räkning i handen!
Och det är värre än så! När denne någon, som beställde jobbet, inte betalar, då hindrar han samtidigt också den som gjorde jobbet från att betala sina räkningar! När han inte får betalt för sitt arbete, då kan han ju inte i sin tur betala det han är skyldig andra! I princip tvingar man här andra att bryta mot sjunde budet samtidigt som man gör det själv.
Jag hör till den generation som blev uppfostrad att se det som något mindre hedrande att inte betala vad man var skyldig andra – helt i enlighet med det Skriftens ord som säger att vi inte ska vara någon något skyldig. Vad har det blivit av den grundinställningen?
Jag har inga svårigheter att känna med och förstå de företagare, som utan egen förskyllan har hamnat i den situationen att de inte kan betala sina räkningar, därför att deras kunder struntat i att betala dem för deras arbete.
Inte heller har jag någon avsikt att kasta sten på människor som i följd av sjukdom eller arbetslöshet hamnat i en situation där de har svårt att uppfylla sina ekonomiska förpliktelser.
Men jag har ingen som helst förståelse för människor som gladeligen beställer och köper allt vad de tycker de vill ha, utan att först räkna över om de har råd att betala, utan att sedan prioritera betalandet av det redan införskaffade framom ännu fler anskaffningar, och ibland utan att ens ha någon allvarligare avsikt att nånsin betala något.
Detta är att bryta mot sjunde budet, mot ett av de tio bud som Herren har gett som grund för alla våra mellanhavanden.
Är det någon som tror att sådant har någon välsignelse med sig, då lever han i en falsk tro.