Jag har under den senaste tiden från flera olika håll fått en fråga, som fast den varit litet olika formulerad i grund och botten handlat om samma sak. Bakgrunden har varit att personer, som själva fått vara med om att Gud har helat människor när de har bett för dem, sedan urskillningslöst har uppmanat alla andra att också ge sig ut och be för sjuka med motiveringen att” så här vill Gud handla genom oss alla”.
Frågan jag har fått har i princip varit: ”Stämmer det här?”
På det får man lov att svara både ja och nej.
Ja, så till vida att den helige Ande bor i varje pånyttfödd kristen, och om Han så vill kan han använda vilken kristen som helst till att förmedla vilket under som helst.
Nej, så till vida att så snart vi faller in i ett alla ska göra allt-tänkande har vi tappat bort Kristi kropp.
Undervisningen i 1 Kor 12 är kristallklar på den här punkten: alla ska inte göra allt, det är inte Guds vilja och tanke att alla ska göra allt, Anden ger inte samma gåvor åt alla, han ger oss olika gåvor och uppgifter, detta för att de olika lemmarna i Kroppen ska vara beroende av varandra, för att det ska kunna bli någon fungerande helhet!
Vi lever i ett samhälle, som hela tiden blir allt mer individualiserat. Det tänkesättet får vi se upp med, annars äter det sig in i församlingen – och har i och för sig redan gjort det på vitala punkter.
Det som har hänt, när man först får vara med om ett Guds handlande i sitt eget liv, och sedan säger åt andra att ”gör som jag, så kommer samma sak att hända för er!”, det är att man har gjort teologi av sin erfarenhet. Och det är aldrig någon god idé. Resultatet blir ett öga som uppmanar örat att se, och ett hjärta som uppmanar hjärnan att börja pumpa blod.
Om då örat och hjärnan försöker börja leva upp till de förväntningarna, då blir resultatet tämligen katastrofalt.
Den rätta vägen att gå är att vi, när vi fått vara med i Guds verk och se saker hända, är glada och vittnar om Guds goda gärningar, och uppmuntrar varandra att var och en ta steg i det vi anar och förnimmer, att Gud kanske har tänkt just för mig – för kan Gud låta den andre fungera i sin uppgift, då kan Han också låta mig fungera i min!
”Jag är öga, och nu kan jag genom Guds nåd se litet grann, du som är öra, du kan höra, om du ger dig tid att lyssna till litet!”
Då har jag delat min erfarenhet och uppmuntrat andra, jag har inte gjort allmängiltig lära av min erfarenhet och skapat förvirring och modstulenhet.