I går var vi på lunch med min bror och några till.
Orsaken var, åtminstone för mig, överraskande svårsmält: brorsan fyllde sjutti!
Kvällen före satt jag och försökte tänka mig in i detta faktum. Min bror, alert, pigg, smart och aktiv, han fyller sjutti!
Sen satt jag och kom ihåg en massa roligheter vi haft på gång tillsammans genom åren – vi har alltid kommit bra överens, så bra, att vi till och med delade lägenhet i sex år efter att vi båda två hade flyttat hemifrån och börjat jobba i Vasa.
Den tiden var det faktiskt litet gnissel då och då, jag rökte nämligen som en skorsten, och brorsan har aldrig rökt, så det var inte så uppskattat när jag bolmade inne i vår gemensamma boning…. men okontanta på riktigt har vi aldrig varit.
Han lärde mig läsa när jag var fyra, han är nästan sex år äldre än mig, och han lärde mig munhuggas under de följande tio åren. På det området var jag en entusiastisk och bara alltför läraktig elev.
Jag drog mig till minnes,när jag satt och funderade häromkvällen, hans sätt att föra politiska diskussioner, när vi jobbade på Wärtsilä på sjuttiotalet: när han diskuterade med de svenska folkpartisterna, då var han kommunist, och när han diskuterade med de finskspråkiga kommunisterna, då var han helt plötsligt svensk folkpartist, och mörkblått borgerlig. Annars hade det ju inte blivit några diskussioner….
Och diskussioner, det har varit något vi båda har gillat!
Fast vi har väl försökt lugna oss med åren – tror jag.
Sjön och fisket har varit en sån där grej, som också hängt med genom åren. När vi var yngre kunde vi hitta på att kampera ute i havsbandet i en liten fiskarstuga med dragiga fönster och en gammal öppen spis – i oktober, när det var så kallt, att näten frös till is, när vi tog upp dem ur vattnet. Där fiskade vi sik, och njöt av livet en vecka i sträck!
Och nu fyller han helt plötsligt sjutti!
Jag har inte alls hunnit med i det här att vi har blivit äldre, märker jag. Ja, för egen del har jag väl koll, men att brorsan också har blivit äldre, det har jag tydligen inte hunnit ställa om mitt tänkande till att inse!
Som jag sade till honom igår, problemet är att han inte bär sig åt som nån sjuttiåring, inte på varken ett sätt eller annat!
Jag får bara hoppas för egen del, att jag inte heller börjar bära mig åt som nån sjuttiåring när jag blir sjuttio, om nu Herren vill och jag får leva till dess.
Brodern verkar ju ha rätt kul, trots sin höga ålder!
Det vill jag också ha, när det blir min tur… det går bättre att gilla läget, om man kan gilla läget!
Kära broder, jag blev riktigt rörd då jag läste detta. För det var ju så sant, åtminstone nästan allt. Det där om att näten frös i oktober, det får väl ändå sättas på kontot ”litet ljuga pryder tal”?
Faktiskt inte!
Vi hade tagit ledigt från Smulterö en vecka i sena oktober för att fiska sik den där gången det hände, och sen gick det så en vacker morgon, att temperaturen gick på minus efter att vi hade lagt ut näten.
Varpå de frös, när vi tog upp dem.
Det är enda gången jag har varit med om det, när jag fiskat från båt, därför minns jag det… kanske det var vanligare för dig, som är äldre!