Jaha, vad har det nu tagit åt honom, när han kommer med såna deklarationer, kanske någon undrar?
Den fullständiga rubriken skulle egentligen ha varit ”Jag är mångkulturell, och det är vi allihopa”, men det såg litet långt ut…
Det här inlägget har kommit till på grund av den uppståndelse vi haft i republiken om riksdagsledamot Immonens uttalade önskedrömmar om ett äktfinskt Finland, utan inflytande från andra kulturer. Man undrar ju, 0m han och hans meningsfränder verkligen har tänkt tanken till slut?
Rensa nu bort allt inflytande från andra kulturer, som finns i vårt samhälle. Vad blir kvar?
När vi räknar, använder vi arabiska siffror. Något finskt talsystem finns inte.
När vi skriver, använder vi latinska bokstäver. Något finskt alfabet finns inte.
Vår lagstiftning, och hela vårt rättsbegrepp, grundar sig till en del på moraluppfattningar hämtade från Bibeln, som definitivt inte är en äktfinländsk urkund, och till en annan del på internationella fördrag och deklarationer. Vår ursprungligaste enhetliga lagstiftning fick vi medan vi var en del av Sverige.
Vi kör med bilar, som är tillverkade i alla möjliga andra länder, bara inte i Finland.
Byxorna vi drar på oss på morgonen är mer sällan av finsk tillverkning, pizza och cocacola hör knappast heller till det ursprungliga äktfinska bordet. Och så vidare.
Mångkulturella är vi alltså tydligen allihopa här i landet, i den meningen att vi har tagit till oss massor av saker från andra kulturer!
Vad är då det här äktfinska egentligen, som Immonen & co vurmar för? Vill man tillbaka till någon slags Jooseppi från Ryysyranta-livsstil, bo i ett rökpörte och dricka dålig hembränd sprit? Med tanke på allt utländskt, som ändå tycks duga, tror jag knappast så är fallet!
Det hjälps inte, jag får det intrycket, att det inte är alla de här importerade sakerna, som jag nyss har nämnt, som man har något emot.
Det är människorna, de människor som inte ser finländska ut, inte talar finska som sitt modersmål, och som har annat temperament och andra seder än finnarna, det är dem man inte tål, det är dem man vill bli av med!
Och då talar vi om rasism, för då gör man skillnad på människor utifrån hudfärg, språk och nationalitet.
Det här är en totalt okristlig inställning, och som kristna får vi akta oss, så att vi inte blir smittade av den! Herren har gett tydliga besked om att vi ska ta väl emot främlingar och flyktingar, och han har gett klart besked om att i Kristus finns det inget sådant som bättre och sämre människor utifrån nationell hemvist.
Dock har jag full förståelse för dem, som är av den meningen, att också det Herrens bud, som säger att samma lag ska gälla både för den infödde och för främlingen, ska tillämpas! Yrkesförbrytare från andra länder, samt sådana människor som öppet visar att de struntar blankt i Finlands lagar, de bör fortast möjligt förpassas över gränsen.
Detta har då inget med rasism att göra, det är helt enkelt att göra skillnad på hederligt folk och skurkar, oavsett varifrån de sedan råkar vara hemma, och det måste man göra, om ett samhälle ska kunna fortsätta att fungera!
Vill vi också ha månggifte och kvinnlig omskärelse? Vill vi ha sharia-lagar och ”hederskultur”? Om inte – vad är då bekännelsen till multikulturalismen värd?
Denna tids kultur är antikristi och vilddjurets kultur+
Verka så länge dagen varar ty natten kommer då ingen kan verka!¤
Intressant fråga, Sven-Olav!
En fråga som jag naturligtvis har funderat på – därav hänvisningen till att samma lag ska gälla för inflyttarna som för de infödda.
Uppenbarligen är detta Guds syn på saken, och vi gör klokt i att inte ifrågasätta den!
Men å andra sidan har ju samme Gud defacto sagt, att invandraren inte ska diskrimineras på grund av sin utländska härkomst, och det får vi också så lov att ta ad notam.
Mitt inlägg är främst avsett att peka på det faktum, att vi alla har plockat från diverse håll, och att den sorts aitofinska enhetskultur som en del här i landet tycks eftersträvar egentligen inte existerar, och inte har gjort det på tusen år. Om ens då.
Men hur ska vi då förhålla oss, för att inte ramla i varken det ena eller det andra diket?
Den västerländska kultur, som vi har anammat, är nu inte till alla delar någon höjdare. Den påminner alltmer om Ulriks definition här ovan.
Jag vill lika litet ha fria aborter, kondomutdelning åt fjortonåringar, eller upplösning av kärnfamiljen, som jag vill ha sharialag och månggifte.
Det ena har vi redan via den kultur som vårt samhälle redan har anammat, det andra knackar på.
Hur ser en kristen inställning till mångkulturalism ut?
Först av allt får väl sägas, att den kristne inte bekänner sig till ”multikulti”, den kristne bekänner sig till Kristus.
Det innebär att det aldrig kan bli fråga om några villkorslösa eftergifter, typ nu måste vi omdana vårt samhälle, sluta sjunga den blomstertid, sluta ringa i kyrkklockorna, ta ner alla kors, så att inte ateisterna måste utsättas för religiös indoktrinering, eller sluta säga att Jesus är Guds Son och sluta äta julskinka, så att nu för all del inte någon muslim känner sig sårad i sina religiösa känslor.
Vad jag kan begripa måste vår utgå från Jesu berättelse om den barmhärtige samariten, där representanten för en religiös, och till en del också kulturell inriktning, mötte och hjälpte representanten för en annan, därför att det var en medmänniska, en nästa.
När vi sedan kommer till saker som rent rör lagstiftning, så borde det vara klart, att man bara kan ha en gällande lag, ett rättsystem i ett land.
Detta har då inget med diskriminering att göra, det är en nödvändighet för att samhället ska fungera.
Kejsaren ska åtlydas, så länge det är möjligt utan att komma i konflikt med Gud.