Det finns en aspekt på abortfrågan som inte desto mer omtalas, nämligen den andliga.
Som jag ser det handlar detta med ”fri sex ”och efterföljande aborter nämligen ytterst om ren avgudadyrkan!
I det gamla Israel tillbads olika avgudar.
Sådana kommer och går, medan andemakterna bakom dem består.
Samma andefurstar som fick tillbedjan i det gamla Israel dyrkas också i dagens Norden, dessutom med stor iver!
Baal var en av de avgudar som tillbads under Gamla Testamentets tid.
Han kan väl närmast beskrivas som materialismens gud – ”ägandets herre”.
I Nya Testamentet heter han Mammon, och han är den enda avgud som Jesus speciellt nämner vid namn och varnar för, så man får väl utgå från at han är från värsta änden!
Astarte var en fruktbarhets- och sexgudom. Hon tillbads med sexuella orgier, tempelprostitution och dylikt.
Aseran står för lycka – det är vad hebreiskans ”ashere” betyder. Tillbedjan var inte olik den som gavs åt Astarte.
Folk ville alltså då som nu ha mycket pengar och ett överdådigt sexliv, för de trodde att de därigenom skulle bli lyckliga, och därför tillbad de dessa avgudar.
Gå ut och fråga människor av idag vad livets mening är, så kommer rätt många att svara att det är att bli så lycklig som möjligt – och att lycklig, det tror man att man blir just om man har gott om pengar och så mycket sex man bara orkar med! Människans önskningar och begär kvarstår alltså oförändrade.
Materialismen och översexualiseringen ingår således fortfarande förbund, och förväntas ge lycka som avkomma.
Baal och Astarte får fortfarande tillbedjan, för att det som de har att ge ska göra tillbedjarna lyckliga!
Det fanns också en fjärde huvudgudom, som tillbads i det gamla Israel.
Den hette Molok, och krävde barnoffer, helst spädbarn. De barn, som offrades åt denna vidriga onda ande, brändes helt enkelt till döds på avgudabildens framsträckta, glödheta metallarmar.
Nu är det så, att där människorna börjar vänta sig att materialismen och översexualiseringen av samhället ska göra dem lyckliga, där kommer alltid barnen att offras, eftersom de upplevs stå i vägen för förverkligandet av karriär, materiellt överflöd, fortsatta sexuella eskapader, egen bekvämlighet, och så vidare.
Och på så sätt får också Molok sin bit av dyrkan i det nutida samhället!
De aborterade fostren är att betrakta som offer åt Molok, tillsammans med skilsmässobarnen, de som övergivits av endera föräldern för att man sökt lyckan i sexuell utlevelse i främmande säng, eller varför inte också räkna med alla de barn som växer upp i materiellt överflöd, men med frånvarande föräldrar som jobbar och gör karriär för att kunna hålla den materiella mammonslevnadsstandarden på topp.
Molok slickar i sig deras övergivenhet och smärta, och tackar Baal, Astarte och Aseran för gott samarbete.
Unga människor får först lära sig att det är OK med omedelbar behovstillfredsställelse, (de nutida ”sexrådgivarna” – läs: förförarna – kunde lika gärna säga “tillbe Astarte för allt vad ni är värda!”, det är ju ändå vad deras ”råd” leder till) – och sedan får de i nästa instans rådet att låta avliva det barn, som kommit till som oönskad biprodukt av otukten! Det kunde ju vara illa med tanke på den fortsatta falska lyckojakten, om barnet fick födas!
Detta är en styggelse inför Gud, liksom all avgudadyrkan, och drar förbannelse över landet!
“Ve er, som skriver orättfärdiga stadgar! Ni skriver, men våldslagar skriver ni…(Jes 10:1)
Att de kristna kyrkorna inte har haft mer att säga i den här frågan, inte har varit tydligare, är en skam och en skandal.
Ännu större blir skammen och skandalen när man från ledande kyrkligt håll väljer att ta avstånd från de få präster som ännu orkar och vill reagera, och ge en vettig vägledning!
“Vad gjorde ni med dessa mina minsta?” kommer Jesus att fråga på den yttersta dagen.
Ve oss, om vi då inte har annat att svara än ett “Nja, vi gav vårt godkännande till att man förgiftade dem eller styckade sönder dem i moderlivet…”
Den som tiger samtycker!
Det är de goda människornas tystnad som ger ondskan fritt spelrum.