Så har vi då kommit fram till den känsliga frågan om hur en kristen ska se på Jesu mor Maria.
Om vi följer apostelns uppmaning att vi inte ska gå utöver vad skrivet är, har vi åtminstone något slags utgångspunkt.
Från den grunden tycker jag mig förstå att man kan dra följande slutsatser:
Maria är värd stor heder. I Magnificat säger hon själv att alla släkten ska prisa henne salig, och med beaktande av omständigheterna tror jag nog att hon talar under Andens inspiration när hon säger det. Att en människa som fått nåden att utväljas till att vara inkarnationens redskap är värd att prisas salig har väl ingen något att invända emot.
Maria är värd lika stor heder som profeterna eller apostlarna, inte så att hon skulle ha bidragit till Kyrkans läromässiga grund, men så, att hon var det redskap genom vilket Ordet blev kött, liksom apostlarna och profeterna också var Ordets redskap och gjorde Honom hörbar och känd här i världen.
Maria är heder värd också för att hennes beredvillighet att ställa sig till Guds förfogande för en svår uppgift kan duga som exempel och föredöme för oss alla.
Det är vad vad slutsatser man kan dra på klar biblisk grund. Ska man ha mer än så blir det att läsa mellan raderna, eller ta ännu ett steg längre och börja ta till fria fantasier..
När jag studerar vad KK:s katekes har att säga om Maria (punkterna 963-975) blir jag bara sorgsen. Varifrån tar man allt detta??
Jo, jag vet svaret: kyrkans tradition…
Här presenteras Maria som ”kyrkans moder”. Någon sådan tanke finns ingenstans i NT.
Hon sägs vara förbunden med Jesus i frälsningsverket från början till slut – upphöjs till något slags ”medåterlöserska”.
Skriften är mycket tydlig ifråga om att Jesus ensam utförde frälsningsverket. Jesus ensam står som Medlare.
Man kan också minnas, att Jesus faktiskt vid ett tillfälle ställer sina lärjungar framom Maria och sina jordiska bröder, och med hänvisning till lärjungaskaran säger att det är de, som är hans moder och bröder och systrar…
Hon sägs vara syndfri.
Bibeln säger att alla människor är syndare.
Hon sägs vara upphöjd till ”himmelens drottning”.
Gamla Testamentet talar om dem som tillber himmelens drottning. Och definierar detta som avgudadyrkan.
Märkligt att inte apostlarna har ett enda ord att säga om allt detta, som KK:s katekes ger så mycket utrymme åt? Maria nämns ju överhuvudtaget inte efter Apg 1!
Nog skulle man ju vänta att en som KK beskriver som ”den allra främsta och helt unika medlemmen i kyrkan”, ja rentav ”det fullständiga förverkligandet av kyrkan” skulle ha fått litet mer uppmärksamhet än så i Nya Testamentet?
Sedan sägs det i den katolska katekesen att hon har ”ett frälsande uppdrag, som fortsätter tills alla de utvalda fullkomnats för evigt”, och att det är hon, ”som genom sin förbön för oss utverkar den eviga frälsningens gåvor”.
Ingen biblisk grund för detta heller. Marias väldiga uppdrag var, enligt Bibeln, att föda Frälsaren. Tillsammans med Josef gav hon honom också ett hem att växa upp i. Något annat uppdrag talar inte Skriften om.
Och mycker mer av samma slag finns där att beskådas och läsas i KKK.
Efter att ha påstått allt detta gör man så i romersk-katolska katekesen en formlig kovändning, och säger att ”Marias modersuppdrag gentemot människorna på intet sätt förminskar eller fördunklar Kristi medlarställning”.
Jag är nog av annan mening på den punkten! Om man i KK:s undervisning säger till sina medlemmar att de ska gå via Maria med sina böner för att Jesus ska bli mer välvilligt inställd till dem, vem tror ni då att de människorna börjar uppfatta som medlare??
Sedan kommer vi så till ”kulten av den heliga Jungfrun”.
Den sägs vara ”visserligen ensam i sitt slag, men väsensskild från den tillbedjan som tillkommer Gud”.
Nå, här har vi en kult. En kult innebär att man under gudstjänstliknande förhållanden åkallar, ber till, tackar och vördar någon, i detta fall Maria. Något sådant ska inte finnas i en kristen kyrka.
”Gud skall du tillbe!”. Punkt.
Det kan inte hjälpas, detta kan svårligen definieras som något annat än införande av en gud till.
Närmare bestämt en gudinna.
Till slut utnämns så Maria till ”Guds heliga Moder, den nya Eva, kyrkans moder”.
Vem blev Maria mamma till?
”Det heliga som blir fött ska kallas Guds Son”, säger ängeln vid bebådelsen.
Men Guds Son var ju Jesus från förr – ”Född av Fadern före all tid” bekänner vi ju.
Maria blev mor till Människosonen.
Hon är inte gudaföderska, hon födde Människan.
Jesus efter uppståndelsen, Han som med kraft är bevisad vara Guds Son, om Honom säger Gud Fadern: ”Du är min Son, Jag har i dag fött dig”.
När vi ser på Jesu bägge naturer, då är det Maria som föder människan, och Gud som föder Gud.
Hela tanken om Maria som Guds moder är skev. Den gör i praktiken Maria till en modergudinna av hedniskt snitt.
Och här vill jag understryka att inget av detta är Marias fel! Hon eftersträvade aldrig någon position eller särställning i den kristna urförsamlingen! Hon behåller all den heder jag talade om i början av inlägget! Det är den kyrka, som i efterhand har uppfunnit och antagit dessa obibliska läror, som också får stå för dem.
En tidtabell för hur mariadogmerna och -lärorna har tillkommit kan väl också vara på sin plats.
Den äldsta kända bönen till Maria som finns bevarad går tillbaka till ca 120 e Kr.
Ökenfadern Antonius, ca 350, lärde att all nåd som någonsin skänkts människor kom genom Maria.
Johannes Chrysostomos, 347 – 407, lärde att syndare får förlåtelse endast genom Marias förbön. (Han är en av KK:s officiella kyrkolärare)
Ca 380 började man tillbe Maria under titeln ”Guds Moder”.
Efter att detta fått rota sig under ett par hundra år blev det så dags att börja förvandla traditionerna till dogmer. Detta skedde först vid det tredje konciliet i Efesus 431. Här ärades Maria med titeln Gudaföderska.
I slutet på 400-talet kommer så första berättelsen om en Maria-uppenbarelse. En viss Romanus fick den i en dröm…
År 553 var det så dags att vid femte konciliet i Konstantinopel ge Maria titeln Evig Jungfru. Att NT berättar om Jesu bröder och systrar, barn till Maria och Josef, hade i det sammanhanget tydligen ingen betydelse.
Omkring 650 började man ära Maria vid särskilda kyrkliga högtider. Vid ungefär samma tid, 649, fastslog man dogmen om Marias eviga jungfrulighet.
Hundra år efter erkännandet av traditionens”riktighet” kom alltså dogmen…
Omkring år 800 började man tillbe bilder av både Maria och helgon. ”Du ska inte göra dig någon bild, inte heller be till sådana” hade kommit ur modet…
Hundra år senare var det dags att börja vörda Marias man Josef!
På 1500-talet började man använda bönen ”Ave Maria”, en bön som idag bes mera inom KK än Fader vår och Herrens välsignelse sammantagna. Proportionerna när man ber rosenkransen är tio Ave Maria på en Fader vår…
1854 proklamerade påven Pius IX dogmen om Marias obefläckade avlelse…
Hundra år senare antogs dogmen om Marias kroppsliga himmelsfärd.
Hela denna långa rad av mariaförhärliganden har en sak gemensam: de saknar grund i Jesu undervisning, och de saknar stöd i apostlarnas undervisning.
Och de har en sak till gemensam: vi behöver dem inte. Jesus älskar oss. Han tar emot var och en som kommer till Honom. ”Den som kommer till Mig ska jag sannerligen inte kasta ut!”.
Vi behöver inte Marias förböner. Det är Jesus själv, som enligt Skriften är vår Förespråkare i himmelen!
KK anvisar en omväg via Maria, en omväg som är en återvändsgränd, där Bibeln anvisar en ny och levande väg till Fadern: Vägen Jesus, Han, som är Vägen, Sanningen och Livet.
Jag har i något sammanhang offentligt utalat att jag har svårt för det här åkallandet av Maria.
Här har jag nu försökt redogöra för orsaken till detta. Det här är också definitivt en sak som skulle omöjliggöra ett medlemskap i KK för min personliga del. Om priset är att man måste omfatta läror av det här slaget, då är priset för högt.