Den här texten skrev jag i början av 2000-talet. Under de sjutton år som gått sedan dess har jag inte haft anledning att ändra uppfattning på någon enda punkt i det jag då skrev.
Jag har med sorg under åren som hunnit gå tvingats konstatera att mina och andras varningar rätt långt tycks klinga för döva öron – selektivt döva. vad det verkar, för min erfarenhet är att många gånger tycks det vara så, att människor inte vill lyssna!
Då och då har människor frågat mig ”Men kan du då tala om för mig vad som är fel med Bibel 2000?”, men när jag försöker förklara orkar de inte lyssna, och när jag hänvisar hit till min hemsida har de ”inte tid” att läsa. Så det gläder mig att du har kommit så långt att du har börjat läsa det här!
Det här är alltså ett försök till analys av hur vi i den svenskspråkiga kristenheten har kunnat få oss en förvänd bibel på halsen. Här finns också beskrivning av min arbetsmetod vid granskningen av Bibel 2000.
Innehållets rubriker:
- 3 x nytt i kyrkan
- Inte bara en kyrklig angelägenhet!
- Frid över villfarelse?
- Bibelkommissionen
- Historisk-kritisk bibelforskning
- Bibelsyn och bibelsyn
- Mullvadsarbete
- Grodan i grytan
- Farligt gå emot sitt samvete
- Mina utgångspunkter för arbetet
- Hur kan bibelöversättningar bli så olika?
- Behöver bibelöversättningar prövas?
- Ett språkligt smakprov & några slutord
3 X NYTT I KYRKAN
Vi har under de senaste åren ”begåvats” med en ny officiell bibelöversättning, ”Bibel 2000″, en ny gudstjänstordning, samt en ny gudomlighet, ”den heliga anden” i den lutherska kyrkan. En del kyrkliga ledare säger sig ha ”fått frid” över nyordningarna, andra protesterar och har ingen frid alls.
Själv hör jag inte direkt till något kyrkligt ledarskap, pensionär som jag vid det här laget är, men jag sympatiserar varmt med dem som finner det svårt att med gott samvete kunna finna sig i påbuden från kyrkomöte och domkapitel!
Jag har under den tid som gått sedan förändringarna skedde märkt, att det är många som undrar vad det egentligen är som är fel i nyordningarna – människor vet att varken den nya liturgin eller de nya texterna känns bra, men har svårt att sätta fingret på exakt var felen är, och när man hör de argument nymodigheternas försvarare kommer med, kommer man osökt att tänka på ett citat ur C S Lewis’ ”Ur helvetets brevskola” :
”Tro inte på det här därför att det är sant, utan av någon annan orsak!”
Det är svårt att gå mot strömmen om man bara känner på sig att något är fel, men inte kan säga exakt vad det är! I min granskning av B2000 försöker jag hjälpa upp den här situationen genom att i svart på vitt visa både var felen är i den nya översättningen och varför det blivit fel. Kanske det kan göra det lättare för någon att gå mot strömmen!
INTE BARA EN KYRKLIG ANGELÄGENHET!
Eftersom både B2000 och de tankegångar som gett upphov till den tränger sig in också på frikyrkligt håll tror jag ingalunda att det bara är med tanke på den evangelisk-lutherska kyrkan Herren har manat mig att ta mig an det här arbetet.
Om du är t ex pingstvän känns det förmodligen tämligen likgiltigt för dig vad man kommer med för påbud och nyordningar inom folkkyrkan, men att få en bra bibelöversättning angår alla kristna i samma grad! Likaså är det vårt gemensamma ansvar att värja oss mot dåliga och vilseledande sådana!
Den granskning jag gjort och de slutsatser jag dragit, borde såvitt jag förstår kunna intressera oavsett vilket samfund du tillhör, förutsatt då att du finner det viktigt att bevara Skriften oförfalskad!
FRID ÖVER VILLFARELSE?
En del säger att de har fått frid över eländet, som sagt. Inte annat än jag kan förstå måste vi hämta vår frid från olika ställen, för jag har rakt inte fått någon frid över varken Bibel 2000 eller den ”heliga anden”, tvärtom. När man ser varifrån initiativet till ändring av namnet på tredje personen i gudomen från början kommer (Sveriges feministteologer), då inser man omedelbart att det här är fråga om större ting än om blott och bart en bokstavsändring. Hur ska en kristen kunna ha frid över att den kyrka man tillhör vill göra det möjligt för den som så önskar att kalla Anden för ”hon”, när Jesus säger ”han”?
Och ju mer jag läser in mig på Bibel 2000 och jämför den med andra översättningar, desto mindre frid får jag över den. Det här är ju knappt ens en översättning, det är mer en tendensparafras med tendensen ”Låtom oss förvända, ifrågasätta och förneka allt vad Gud har sagt!”
Eftersom jag uppfattar B2000 som ett större och mer grundläggande ont än den ”heliga anden”, och dessutom en ganska uttömmande debatt redan förts om Anden och trosbekännelsen, har jag valt att koncentrera mig på just Bibel 2000. Vad som behöver sägas om Anden kommer nog automatiskt fram så småningom i kommentarerna till de aktuella bibelställena…
Som en indikation på var roten till det onda som invaderat oss egentligen sitter kan nämnas, att ett av huvudargumenten som använts till försvar för att införa den ovannämnda ”heliga anden” har varit att vi ju ”måste följa språkbruket i den officiella bibelöversättningen”. ”Först gör vi fel på ett ställe och sen måste vi naturligtvis i konsekvensens namn införa samma fel på alla andra ställen också.” Så tycks man resonera!
Annars använde sig de krafter som ligger bakom det hela av en ganska smart taktik!
Först kom då B2000, en ganska livlig debatt om huruvida det var en användbar översättning eller ej höll på att komma igång, sedan kom det här med ”den heliga anden” bakvägen in i nya kyrkohandboken, och uppmärksamheten och debatten fokuserades omedelbart ditåt.
Och när den debatten började avmattas hade redan B2000-texterna varit i bruk ett halvår, och då hade redan alltför många församlingar redan köpt in stora partier av B2000 för vidare utdelning åt brudpar och konfirmander, samt för användning i församlingsarbetet.
Många präster hade också utan någon desto vidare prövning accepterat att använda den nya handboken och dess texter, och vanliga bibelläsare hade, i brist på vägledning från sina herdar, skaffat sig den nya, av kyrkan antagna bibeln….
Det här måste väl sägas vara ett skolexempel på hur man går till väga för att avleda oönskad uppmärksamhet! Jag undrar jag, om inte detta var avsiktligt planerat av ondskans andemakter, och de som genomförde planen inte ens själva var medvetna om vems ärenden de gick.
Men att en plan fanns där, det är jag övertygad om. Så här utstuderat skickligt blir det inte av en slump!
BIBELKOMMISSIONEN
För att få något slags svar på frågan om hur vi hamnat i den här situationen måste vi först av allt titta litet på Bibel 2000:s tillkomsthistoria, och den teologi som ligger bakom.
Vi börjar med att kasta en blick på det sällskap som kallas Bibelkommissionen, i fortsättningen förkortat BK. Det är de som har gjort det översättningsarbete, som först resulterade i den nyöversättning av Nya Testamentet som kom ut 1981 under namnet NT81, och nu i färdigt skick omfattar hela Bibeln, och kallas Bibel 2000.
Vad är det för ett sällskap, på vems uppdrag och med vilka intentioner har de arbetat?
Den tillsattes av svenska biskopsmötet redan 1964, då med uppgift att bl a ”söka fastställa var själva kärnproblemet finns, och vad som är innersta orsaken till de skilda bibeluppfattningarna. Annorlunda uttryckt önskas svar på frågan i vilken mening Bibeln är Guds Ord”.
Jaha, vad hade då de lärda männen i bibelkommissionen kommit fram till efter sex års arbete, när de publicerade sitt betänkande ”Bibelsyn och bibelbruk” år 1970? Några axplock: (hämtade från ”Det står skrivet”)
På sid 47 påstår man att Bibelns skrifter liksom alla andra produkter av mänsklig verksamhet innehåller misstag och felaktigheter.
På sid 48 sägs det att bibeln är oinskränkt mänsklig.
På sid 137 kommer en verklig ”pärla”, nämligen att bibelns läror, även läran om rättfärdiggörelse genom tro, bara är människotankar.
Men tidigare i texten, sid 69, har BK ändå sagt att Bibeln på de ”avgörande punkterna” är tillförlitlig!?
Adderar man de uttalandena blir då Bibeln enligt BK en bok som innehåller en del ”tillförlitliga mänskotankar”(!?!)
Och vad kan då tänkas vara tillförlitligt enligt BK? Så värst mycket, utöver vad som rent historiskt kan verifieras med utombibliska källor och därmed blir svårt att förneka om man vill bibehålla ett sken av vetenskaplighet, kan det väl knappast bli, som kan kallas tillförlitligt med deras måttstockar mätt.
(Se nästa avsnitt, ”historisk-kritisk bibelforskning”)
Att Augustus var kejsare när Jesus föddes är enligt detta tänkesätt sant.
Att han blev avlad av den helige Ande och föddes av en jungfru kan däremot inte vara sant – det faller in under kategorin ”otillförlitliga mänskotankar”.
Dessutom förkastar BK i sina översättningskommentarer gladeligen Jesu och apostlarnas tolkning av GT:s profetior, och menar att GT-texterna från början bara var samtidsdokument, inte alls några framtidsförutsägande profetior. Något sådant finns överhuvudtaget inte, menar man!
I ett flertal fall förklarar man frankt att Jesus misstog sig och inte visste vad han talade om, när han citerade GT.
I endel fall påstår man tom att profetiorna är efterhandskonstruktioner, alltså rena förfalskningar.
Och Bibelns egna uttalade kopplingar mellan profetia och uppfyllelse nonchaleras totalt.
Kristna människor, som påstår sig ha frid över sådant, är antingen förblindade, förhärdade, har inte brytt sig om att sätta sig in i saken, eller så ljuger de helt enkelt = säger sig ha en frid de ändå saknar.
HISTORISK-KRITISK BIBELFORSKNING
Hur kommer då BK och dess likasinnade fram till dessa huvudlösheter? Jo, man är nedsmittad, förblindad och förvriden av det som kallas ”historisk-kritisk bibelforskning”.
Under de stora naturvetenskapliga upptäckternas tid på 1800-talet fanns det gott om kristna teologer, sk liberalteologer, som menade att kyrkans enda chans att överleva var att bli lika vetenskaplig som den sekulära vetenskapen.
För att uppnå detta mål började man systematiskt ”avmytologisera” Bibeln, dvs man började förneka varje slag av övernaturliga händelser i bibelberättelserna. Man började också jämföra Bibeln med vad det fanns av utombibliska teorier och läror i historiskt och arkeologiskt hänseende, och om dessa och Bibeln inte stämde överens förklarade man frankt att det var Bibeln som hade fel!
Dessa ”kristna” teologer var mer ivriga att förneka Bibeln än någon annan! Och deras tankegångar hänger envist kvar som ett otrons mörka moln över de teologiska fakulteterna, fast det senaste seklets arkeologiska upptäckter på punkt efter punkt har bevisat att Bibelns historiska uppgifter är korrekta!
Detta är då i stort vad den historisk-kritiska bibelforskningen är: ett instrument i förnekelsens tjänst, konstruerat för att riva ner Skriftens auktoritet och ifrågasätta dess sanning. Någon har sagt att det är bara en rad i trosbekännelsen som inte förnekats av liberalteologin, och det är ”led under Pontius Pilatus, korsfästes, dog och blev begraven”…
Den utger sig, naturligtvis, för att arbeta utifrån strängt vetenskapliga grunder, och eftersom man förnekar att Gud inspirerat Bibeln menar man att den ska tolkas och förstås på samma sätt som man nalkas vanlig, mänsklig litteratur.
Allt som Bibeln berättar om reduceras i den historisk-kritiska forskningen till att vara ett mänskligt betingat skeende, som både kan och ska förklaras med enbart inverkan av inomvärldsliga faktorer.
Utgångspunkten är att inget av det övernaturliga Bibeln berättar om egentligen har hänt. Allt sådant sägs vara myter och sagor.
Någon Gud som ingriper i skapelsen med åsidosättande av naturlagarna finns inte enligt det här synsättet. Sådant som inte kan verifieras med den empiriska vetenskapens metoder erkänns inte existera.
Efter att omsorgsfullt ha iklätt sig den attityden utger man sig sedan för att arbeta objektivt och förutsättningslöst!! Vilket ju är närmast skrattretande.
Om inte det ovannämnda är just färdiga tolkningsmetoder, som är fulla av på förhand fastställda förutsättningar, vilka effektivt omintetgör varje försök till objektivitet, då är jag en böckling!
Lika litet som man med vetenskapliga metoder kan bevisa att underverken i Bibeln verkligen hände, lika litet kan man bevisa att de inte hände! Frågan om Guds existens, och Guds ingripanden, ligger helt enkelt utanför den empiriska vetenskapens område! Och det vet varenda vetenskapsman, utom de som håller på med religionsvetenskap.
Men detta är nu BK:s metod, och den kan knappast leda fram till andra slutsatser än de dragit i sin programförklaring, och den har de sedan tyvärr gjort sitt bästa för att leva upp till i sitt översättningsarbete.
Den här programförklaringen har för övrigt herrar Danell, Hedegård och Erlandsson pulvriserat så effektivt i sin ”Det står skrivet” från 1971 att inget finns att tillägga. (Kyrkliga förbundets bokförlag, Göteborg)
Men det hjälpte inte, översättningsarbetet startade ändå. Liberalteologerna var nämligen redan då i majoritet i svenska biskopsmötet, och de ville naturligtvis ha just en sådan grund som BK lagt för den nya bibeln!
Det var för övrigt just på grund av att det fanns en brytning mellan de olika bibelsynerna inom Svenska Kyrkan som bibelkommissionen fick i uppdrag att fastställa en bibelsyn, officiellt för översättningsarbetet, men i praktiken också för kyrkan!
De ”gammaltroende”, som höll före att Bibeln skulle vara yttersta rättesnöre för kristen lära och kristet liv var redan då lika besvärliga och motsträviga och ovilliga till de smidiga kompromisser med Djävul och värld, som den nya tidens kyrka kräver, som de är nu…
Det som brytningen då främst gällde var kvinnoprästfrågan, och det avspeglar sig tydligt i BK:s betänkande. Men, som vi har märkt under åren flyttar avfallet ständigt fram sina positioner – så fort Bibelns auktoritet ersatts av denna världens väsende i en fråga kommer det något nytt. Just nu gäller t ex debatten homosexualiteten, och i Sverige har man börjat diskutera månggifte…
Samma strid mellan de som fortfarande håller fast vid klassisk kristen tro, och de som gör sitt bästa att ta död på den, pågår också här och nu i den finlandssvenska kristenheten.
Eftersom BK:s betänkande och översättningsmetoder är ett stort steg på avfallets väg applåderas de naturligtvis av alla som delar deras värderingar – eller brist på värderingar, hur man nu vill uttrycka det. Vill man åstadkomma total förlikning mellan den kristna kyrkan och världens makter i form av ett hedniskt samhälles värderingar, då måste hela Bibeln på sätt eller annat ”oskadliggöras”, och B2000 bidrar i högsta grad till att på alla upptänkliga sätt undergräva dess trovärdighet!
En översättning grundad på BK:s betänkande är användbar för alla som arbetar på att föra in denna världens väsende i den kristna församlingen, inte bara för feministteologerna och förespråkare för välsignelse av diverse sexuella avarter! Det var – och är – många, som vill ha det BK kunde bidra med genom sina översättningsmetoder!
Vill man slippa tala om synden genom att införa tolerans istället för förlåtelse, vill man prångla ut ateistisk-humanistiska jämlikhetsprinciper åt de troende i stället för att låta Guds Rikes ordningar gälla, vill man bedriva kyrkopolitik och fatta demokratiska beslut istället för att söka Herren, vill man att nutidens enda ”sanning”, den att det ”inte finns någon sanning”, ska förkunnas från predikstolarna, då är ett minskat inflytande från Ordet i församlingarna mycket välkommet!
Och inflytandet från det sanna Ordet minskar drastiskt, ifall man lyckas införa en översättning som förvränger väsentliga delar av den kristna trons grund, och vars notapparat dessutom sida upp och sida ner hamrar in påståendet att bibeltexterna inte är något att lita på!
Så översättarna fick grönt ljus för att börja sitt arbete med sin programförklaring som riktlinje.
De som anser att deras utgångspunkt och motiv var rätta och riktiga må väl låta gröna vågen gälla också för slutprodukten av deras arbete. Personligen tänder jag rödljus för bådadera.
BIBELSYN OCH BIBELSYN
Nå, må vara att ett gäng liberala religionsvetenskapare, på språksidan understödda av några icketroende författare, på uppdrag av och med lön från en gudsförnekande statlig myndighet gjort en köttets bibelöversättning (själva säger de i sitt förord att de försökt åstadkomma ett dokument som ska svara mot ett ”allmänkulturellt behov”), och nu är i full färd med att förse den med djävulens kommentarer, vi har ju religionsfrihet i Norden, så det står väl dem fritt.
Men att en kyrka som kallar sig luthersk, evangelisk och kristen tar sig för att upphöja den synnerligen tvivelaktiga produkten av deras arbete till officiell översättning, och dessutom till enda officiella översättning, det kan jag inte begripa. Och det är just vad evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har gjort!
Inte heller kan jag begripa vad det var för idé att ge BK i uppdrag att ”fastställa i vilken mening Bibeln är Guds Ord”. Visste inte svenska biskopsmötet vad det innebär att Bibeln är Guds Ord?
I så fall inkompetensförklarade de sig själva och borde i följd av detta ha avgått, hela bunten.
I kyrkans officiellt antagna lärobok i kristen tro, Lilla Katekesen, antagen av kyrkomötet 1878 och fastställd av konungen samma år, sägs det nämligen så här:
”Den heliga Skrift är Guds Ord, som genom den helige Andes ingivelse är skrivet av profeter, evangelister och apostlar, oss till undervisning, bättring, tröst och evig salighet”.
Nog har man väl ändå rätt att vänta sig att samma kyrkas biskopar ska ha hunnit få reda på det uttalandet åttifem år senare, när Bibelkommissionen tillsätts?
Det här kärva, korta uttalandet i katekesen är så klara besked någon kan kräva.
Bibeln är vad Gud har talat till oss människor, och vi är inte kallade att ha den ena eller andra ”bibelsynen”, vi är kallade att ödmjukt ta till oss det Gud talar, underordna oss det och låta det forma våra liv!
Det är Guds syn på oss människor som bibeln förmedlar, men det vill inte det mänskliga högmodet veta av, minst av allt när det har fått på sig liberalteologins fårskinnspäls.
Självklart kände biskoparna till vad som står i katekesen, men de trodde inte på det!
Därför fick Bibelkommissionen i uppdrag att formulera en förnekelse, när bekännelsen inte längre dög.
Luther och de andra reformatorerna ansåg minsann inte att Bibeln var något helt och hållet mänskligt dokument, även om de nutida biskoparna och BK gör det!
De lärde, och höll med livet som insats fast vid, att detta är Guds Ord, inte människoord!
Om inte kyrkans officiella bekännelse har ändrats natten till i dag är detta fortfarande vad kyrkan bekänner sig tro!
Är det då bara munväder när den gör så? Det kyrkan i praktiken gör går ju stick i stäv med det den bekänner!
(När man läser vad som står om Guds Ord i den tyvärr något urvattnade version av lilla katekesen som delades ut som ”katekes på modernt språk” för ett år sedan inser man ju förvisso att kyrkans bekännelse redan håller på att förändras, men officiellt har det ännu inte skett. Men nära är det – kyrkomötet har ju godkänt denna nyskrivna katekes! När man jämför med klarheten och slagkraften i katekescitatet ovan framstår den moderna versionen som rena dimbildningen.
Personligen tycker jag också att det är att gå över gränsen för både god smak och anständighet att, som man gjort i denna modernisering, ändra ”den helige Ande” till ”heliga anden” också i det som ska föreställa direktcitat från den gamla katekesen.)
Man har tydligen nu på befallningshavarhållet tvingats konstatera att tiden för ett så här grovt avfall ändå inte var så mogen som man trodde, motståndet var större än väntat.
Så nu har man gjort en taktisk reträtt enligt principen ”vi lämnar tillbaka en liten del av det vi tagit så får vi tyst på dem”. Så nu (våren 2002) är budet det att under en övergångsperiod ska båda benämningarna på Anden få användas.
Kravet på att B2000 ska användas är däremot fortfarande absolut. Inga undantag och övergångstider där, inte!
Man tror förmodligen att om åtminstone B2000-texterna används, kommer ändå församlingarna att vänja sig med ”den heliga anden”, så att de oliktänkande när övergångstiden tar slut kanske har blivit villigare att rätta sig i ledet.
Men med tanke på att en majoritet av prästerna i stiftet anser att ”den heliga anden” och den helige Ande inte är samma person (synodalmöte mars 2002) kan nog den tillvänjningen ta längre tid i anspråk än domkapitlet tror!
Det tycks, trots allt det idoga mullvadsarbete som utförts av avfallets krafter, finnas glädjande många bland de lutherska herdarna, som inser att om de bibeltroende inte vågar annat än vara tysta och snälla, kommer småningom både Ordet och Anden att sopas ut ur kyrkan, och kvar blir bara en stor hög av alla de ljumhetens kompromisser som gjorts med liberalteologi och världsväsende.
MULLVADSARBETE
Jag har redan mycket kort berört var den förändring i kyrkans och dess ledares trosuppfattning kommit, som fört fram till nulägets avfall
I följd av denna förändring är de teologiska fakulteterna inga teologiska fakulteter längre, och har inte varit det på ett bra tag.
De har istället blivit religionsvetenskapliga institutioner, som förmedlar en undervisning som är baserad på just den ovan beskrivna historisk-kritiska häxbrygden.
Men även om den undervisning de blivande prästerna fått inte har stämt överens med kyrkans lära och bekännelse, har inga officiella beslut om att förändra kyrkans lära ifråga om Bibeln – eller Anden – har fram tills nu blivit tagna, och det är därför som kyrkans officiella bekännelse och det synsätt, som i dagsläget i praktiken tycks vara tämligen gängse inom kyrkan och dess ledning, är två skilda saker.
Det blir ofrånkomligen så, när de institutioner, som utbildar teologer under en lång följd av år tillåts att ge en undervisning, som går stick i stäv med den blivande arbetsgivarens programförklaring!
Taktiken måste väl erkännas ha varit mästerlig: först åstadkoms själva förändringen genom att redan under utbildningen mata de blivande teologerna och församlingsledarna med förnekelse och villoläror. Efter avslutad skolning går de så ut i församlingstjänst, en stor del av dem med ett stadigt inympat tvivel på det Ord de är satta att förkunna. Resultatet blir att de i sin förkunnelse ofta gör som förra predikanten: utgår från texten, men aldrig kommer tillbaka till den.
Detta medför i sin tur att man i församlingarna tappar respekten för det Ord som ju inte heller församlingsherden tycks fästa någon större vikt vid. Sedan, när allt redan har blivit totalt urholkat inifrån, kan man som absolut sista steg i processen börja komma fram i dagsljuset och starta legaliseringen av det uppnådda!
Att man nu från mullvadshållet lyckats få en bibelöversättning sådan som B2000 upphöjd till enda officiella, och att man i samma veva i förslaget till ny kyrkohandbok tog första steget till förändring av den apostoliska trosbekännelsen, och defacto också lyckades få igenom sin nyskrivning om Anden, det visar hur långt den här urholkningsprocessen redan har gått!
Kan det vara så att de som fortfarande tycker sig ha frid över allt detta i själva verket inte ser vad som händer? Är vi kristna faktiskt som grodan i grytan?
GRODAN I GRYTAN
Jag blev tvungen att börja gräva i allt detta jag tar upp här när jag insåg att stora delar av Bibel 2000 är på glid bort från sanningen, på en del ställen nästan omärkligt, på andra grovt och uppenbart.
Jag fungerar ju fortfarande som resepredikant, och evangeliet blir inte lätt att predika utifrån en bibelöversättning som bland annat systematiskt går in för att vinkla bort alla ställen i GT som profeterar om Jesus, och som i nästa utgåva dessutom kommer att vara smockfull med noter som förnekar det som finns kvar av sanning i texten!
Som förkunnare har jag ansvar för mina åhörare, både för vad jag serverar dem, och vad för exempel jag ger, och som kristen kan jag inte ge mitt bifall till uppenbar villolära.
B2000:s försvarare har annars t ex offentligt förnekat att några messiasprofetior skulle vara förvanskade i BK:s texter. Jag ska be att få hänvisa till de kommentarer till B2000 som finns här på min hemsida.
Bara i de två första Moseböckerna finns åtta sådana bortfuskade profetior, i alla fem sammanlagt femton, som jag lagt märke till. Och det är lika illa i Psaltaren, efter sextio genomgångna psalmer är totalsaldot uppe i tjugonio! Jag vågar knappt tänka på profetböckerna…
Kristen kan man för övrigt överhuvudtaget inte vara om man förnekar Guds övernaturliga ingripanden i Bibeln. Så där allmänt religiös nog, men inte kristen!
Profetiorna, jungfrufödseln, underverken, försoningen, uppståndelsen, pånyttfödelsen – hela den kristna trons grund är övernaturlig, och vill man inte stå på den grunden genom att erkänna den, då kan man inte vara kristen.
Den som förnekar att Jesus är Kristus, den som förnekar Fadern och Sonen, den som förnekar att Jesus är Gud, den personen är inte kristen, han är ”antikristen” – hör till Antikrist! (1 Joh 4)
Jag har förstås bett över allt detta och sökt vägledning från Herren. (Det var på den vägen jag fick frimodighet att börja det här granskningsarbetet.)
Han visade mig en gryta med en groda i.
Jag förstod genast vad som menades, för jag hade läst nånstans vad som händer om man slänger en groda i en gryta med hett vatten. Den hoppar genast ut! Placerar man däremot grodan i en gryta med kallt vatten och värmer upp det, då sitter den kvar och blir kokt.
Jag bad vidare, och då kom de här orden till mig: ”Avfallet kommer med små steg.” Och just så är det ju! Vi vänjer oss, vi vänjer oss! Får vi bara tid på oss vänjer vi oss vid nästan vad som helst – ända till döds!
Så nu sitter den arma kyrkan i grytan, och dess ledning ”har frid”, medan vattnet värms upp.
I det läget måste ju var och en ta sitt ansvar, och försöka varna för det som håller på att hända!
Vargen är ute efter fåren, och vad gör herdarna? Enligt Jesus är de verkliga herdarna
villiga att ta stryk för att skydda hjorden, men de lejda går och gömmer sig.
Det är också allt skäl att minnas det som Paulus varnar de äldste i Efesus för! (Apg 20)
En herde kan förvandlas till varg, och börja skada och riva hjorden!
Under bön har jag också fått till mig att de, som stillatigande accepterar och för vidare detta som man nu från kyrkans sida vill tvinga på oss, och rentav är behjälpliga att fösa in andra i denna främmande fålla, kan delas in i fyra huvudkategorier. Detta, som jag nu skriver, är förvisso ett hårt tal, som jag inte skriver ner utan vånda, men som jag inte heller kan tiga med när jag upplever mig ha fått i uppdrag att ge varningen vidare.
De fyra kategorierna är följande:
FÖRLEDARE – de som känner till tankegångarna bakom B2000 och ”heliga anden”, medvetet arbetar på BK:s linje och vill ha andra auktoriteter än Bibeln att råda i den kristna församlingen.
Om dem säger Jesus så här: ”För den som förför en av dessa mina små vore det bättre att en kvarnsten bands om hans hals och han kastades i havets djup”.
VILSELEDDA – de som ärligt tror att B2000 är bra, att ”den heliga anden” inte innebär någon nämnvärd förändring, och att nyordningarna befrämjar församlingens arbete
Att vara vilseledd är väl ingen synd i sig, men att vägra ta till sig sanningen när man får höra den, och att vägra ändra sig fast man får goda skäl att göra det, det är något betydligt värre! Den som väljer lögnen framom sanningen riskerar att bli utlämnad åt villfarelsens makt.
HUKARE – de som vet det här är åt skogen, men inte vågar knysta av rädsla för att bli anmälda till domkapitlet, mista sitt goda anseende bland sina religionsvetenskapligt skolade kolleger, som vill undvika konflikter till varje pris, eller fruktar att på annat sätt hamna i besvärligheter, ekonomiska eller andra.
Det här är ingen god idé. Världens vänskap är Guds ovänskap. Vill man inte avstå från att läsa B2000-texterna ur nya handboken i gudstjänsten är man åtminstone skyldig att upplysa församlingen om att de texter som läses i många fall är undermåliga översättningar, och att man rekommenderar församlingsborna att själva använda andra alternativ!
Känner man sig av kyrkolagen tvingad att i det tryckta gudstjänstmaterialet ha ”den heliga anden” kan man åtminstone säga rätt, och lära församlingen att göra sammalunda! Hukar man så till den grad att man hellre vilseleder sin hjord än riskerar litet obehag, då är man redan en ovärdig herde.
LIKGILTIGA – de som struntar i vad som egentligen är rätt eller fel inför Gud, bara de får sin lön och får vara i fred…
”Du är varken kall eller varm, så jag ska spy ut dig ur min mun.” Det är Herrens besked i alla tider till de likgiltiga och ljumma. Men Herren kallar också i alla tider de ljumma till omvändelse, så att det inte ska behöva gå så illa! Den här artikeln kanske får vara en av Hans knackningar på någons dörr?
Må Gud förbarma sig över oss alla, så att vi inte luras in på vägar som leder in under någon av ovannämnda rubriker!
”Vi hör inte till dem som av vinningslystnad förfalskar Guds Ord”, skriver Paulus.
Sådana som gjorde så fanns redan på den tiden, likaväl som nu. Och det behöver inte handla om att vilja vinna enbart ekonomisk trygghet! En institution som är så gammal och inarbetad som evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har ett mycket starkt grepp om sina medlemmar också på andra plan!
Vi vill i det längsta anpassa oss till det kyrkan gör och biskoparna bestämmer, för den anpassningen ger ett slags trygghet och känsla av tillhörighet, och också en illusion av att vara på rätt väg, ”för inte kan väl så många ha fel”.
Men Guds Rike är ingen demokrati, där lagar och normer stiftas och ändras vartefter majoriteten ändrar åsikt! Där har Herren ensamrätt på att avgöra vad som är rätt och fel, och förkastar vi Hans Ord och den helige Andes vägledning, då har vi ingen chans att komma rätt.
Vi måste inse, att det som Gud en gång har sagt vara fel inte blir rätt inför Honom av att det är många som gör samma fel!
FARLIGT ATT GÅ MOT SITT SAMVETE
Jag kan inte bekänna mig tro på något jag inte tror på. Jag tror på den helige Ande, av hela mitt hjärta tror jag på Honom.
Men jag tror inte på det liberalteologiska neutrum man nu försöker prångla ut åt mig, och inte heller vill jag låna mig till att delta i den pågående smygfeminiseringen av gudsbilden, den som redan nu i Svenska kyrkan tar sig uttryck i att den helige Ande ska kunna kallas ”livgiverska”, eller, som Lennart Koskinen drog till med i en radioandakt för ett tag sedan, att Gud Fader ska kallas ”kosmisk moder”. Snart har väl också de galenskaperna flyttat över viken…
Det är annars ganska konstigt, att medan alla maskulina beteckningar på Gud ska rensas ut under förevändningen att Gud inte är könsbestämd, så tycks det gå bra att samtidigt arbeta på att införa diverse obibliska femininbeteckningar. Gäller plötsligt inte könsrollsargumenten längre då??
Jag finner det troligt, till och med sannolikt, att en demon gömmer sig bakom beteckningen ”den heliga anden”, en av de andemakter som i gamla tider framträdde som moder- och fruktbarhetsgudinnor.
Ska församlingsherdarna vid gudstjänster och möten stå och välsigna församlingen i namn av en sådan??
Nej, jag vill inte vara med. Det är fortfarande farligt för en kristen att gå mot sitt samvete!
Det är på den vägen man blir avtrubbad och förhärdad och somnar andligen.
Jag har också fått frågan hur en vanlig gräsrotskristen ska göra om ens samvete säger stopp inför nyordningarna. Ska man alls besöka gudstjänster där de praktiseras?
Jag är inte beredd att uppmana till någon gudstjänstbojkott, inte ännu. Däremot nog till vaksamhet!
När jag själv sitter i en luthersk gudstjänst som besökare och liturgen säger ”i Faderns och Sonens och den heliga andens namn”, då säger jag inget ”amen”.
I trosbekännelsen säger jag ”den helige Ande” när jag läser med, de andra får säga vad de vill.
När de andra sjunger ”du Guds Lamm som bär vår synd” sjunger jag ”bar”. Jesus bar nämligen våra synder en gång för alla på korset, inte kånkar han omkring med dem längre!
Delas det ut slutvälsignelse i Faderns och Sonens och modergudinnans namn säger jag stilla för mig själv: ”Fader, jag vill bli välsignad av Dig i namn av Din helige Ande”
Dagens texter kan man läsa i sin egen gamla hederliga bibel, antingen före gudstjänsten, eller under den. Och så vidare.
Som sagt, ingen bojkott, men nog vaksamhet!
Det händer också att unga människor undrar om de överhuvudtaget kan börja studera teologi t ex i Åbo utan att riskera att förlora sin tro. Jag brukar svara att man nog ska vara väl grundad i klassisk kristen tro innan man åker dit, annars har man inte de nödvändiga verktygen för att kunna pröva allt och behålla det goda.
Men nog är något grundligt på tok när man som kristen måste vara ständigt på sin vakt både vid gudstjänstbesök och i teologiska studier för att inte få i sig liberalteologins giftblandningar och diverse feministiska demoner!
Märkligt, inte sant? Jag som aldrig vare sig uppfattat mig eller uppfattats som speciellt luthersk – Luther gjorde och skrev en del saker jag inte kan godta – känner mig nu mer och mer som en främling i det kyrkosamfund jag tillsvidare är skriven i, inte för att jag skulle vara mindre ”luthersk” än vad kyrkan är, utan för att jag tydligen, åtminstone vad det gäller de saker jag här tar upp, är mer. Och många andra känner som jag. Är det detta som kyrkans ledning vill åstadkomma med allt sitt friande till världens makter, då har den sannerligen lyckats!
(När detta skrevs var jag ännu medlem i lutherska kyrkan. För tio år sedan fick jag grönt ljus för att ta min mats ur den skolan)
MINA UTGÅNGSPUNKTER FÖR GRANSKNINGSARBETET
Det jag har gjort är ett rent ”felsökarprojekt”.
Kommentarerna jag skrivit innehåller påpekanden av brister och felaktigheter i B2000-texten, samt motivationer.
Det är klart att det finns många texter med helt acceptabla, och också helt lyckade översättningslösningar i B2000. Dessa kräver ingen kommentar, jag har inget att säga om dem.
Men den gamla sanningen gäller än: Vill man ha folk att tro på en lögn, då ska man blanda den med minst 90% sanning!
För att själv få klart för mig på vad sätt och på vilka alla ställen Bibelkommissionens text går fel, och för att kunna göra det som hör till mitt arbete – ”förmana, vederlägga, vägleda och undervisa”, som Skriften säger (stora ord!) håller jag nu på att tröska igenom Bibel 2000, vers för vers, kapitel för kapitel, bok för bok, med nedannämnda översättningar och hjälpmedel som parallelläsning.
Att inte behärska grundspråken är givetvis ett svårt handikapp, men inte något oöverstigligt hinder.
Orsaken till att Bibel 2000 går av spåret är ju att översättarnas grundsyn och utgångspunkter spårat ur! Om man har tillgång till översättningar gjorda med lika stor eller större lärdom och sakkunskap än Bibelkommissionen, och som är moderna nog att ha haft tillgång till samma källmaterial som BK, men där översättarteamet erkänner Bibeln som Guds Ord, och inte anser sig veta bättre än Herren och Hans apostlar, då har man ett jämförelsematerial som räcker långt vad det gäller att hitta avvikelserna i Bibel 2000!
Och som väl är finns det sådana. De som jag främst använder mig av är New International Version (NIV), The New King James Version (NKJ), Kirkkoraamattu 1938, samt Svenska Folkbibeln.
De två förstnämnda kompletterar varandra rätt väl, eftersom de är gjorda med olika översättningsmetoder. King James sägs vara översatt så grundtexttroget som möjligt, medan NIV är översatt enligt den sk dynamiska metoden, där man för att få en så bra språkdräkt som möjligt tillåter sig omskrivningar. I begränsad omfattning, förstås! Annars går man över gränsen till parafras: gör en översättning där man genomgående går in för att säga ungefär samma sak som originaltexten, men med andra ord, för att få ett så modernt och lättläst språk som möjligt.
Bibel 2000 sägs också vara översatt enligt den dynamiska metoden, men går i verkligheten regelbundet över gränsen till parafras. Man avlägsnar sig helt enkelt för långt från grundtexten i sin strävan att förenkla texten, undvika t ex upprepningar, och inte minst i sin strävan att pressa in stöd för sina egna åsikter direkt i den översatta texten!
Utöver de ovannämnda har jag också tagit till svenska 1917, 1600-tals-King James, Nestle-Marshall’s Interlinear Greek-English New Testament och Folke Bobergs ”Vad säger grundtexten” när jag behöver mer information och jämförelsematerial.
I bjärt kontrast till BK:s sätt att ta sig an sin uppgift säger för övrigt King James’ hundramanna översättarteam i sitt förord att de ingalunda har gått in för att kasta alla tidigare översättningar överbord och bryta alla länkar till fädernas verk, tvärtom, de har gått in för att modernisera språket i hela textmassan, men förnya översättningslösningarna bara där det verkligen finns någon ny information som motiverar förändring.
Gör man så, då visar man både en rätt kristlig ödmjukhet och en sund praktisk omsorg om både gamla och nya bibelläsare. Så har också svenska Folkbibelns översättare gjort.
Tyvärr kan man inte skönja ett spår av någon sådan ödmjukhet eller omsorg i BK:s framfart.
Nå, i rättvisans namn ska väl också sägas att de faktiskt hade i uppdrag av sin uppdragsgivare, svenska staten, att göra en helt ny översättning utan att ta någon hänsyn till vad som tidigare funnits, en översättning som skulle kunna användas av alla, församlingar, skolor, teologiska fakulteter, också av de mosaiska församlingarna.
Kanske detta är en delorsak till att man med en sådan omsorg gått in för att sudda alla messiasprofetior?
Men Sveriges judar är klokare än de kristna. De har, såvitt jag vet, inte godkänt Bibelkommissionens översättning av GT. Kanske det beror på att inte bara Messiastexterna, utan också löftena till Abraham har blivit grundligt förvanskade i Bibelkommissionens klor…
HUR KAN ÖVERSÄTTNINGARNA BLI SÅ OLIKA?
När man läser olika översättningar av GT, och ser hur totalt olika versioner av olika texter B2000 ofta bjuder på jämfört med andra översättningar kan man ju bli konfunderad. Är alltsammans en enda lång uppsåtlig förfalskning, eller finns det fler förklaringar?
Hebreiskan är ett märkligt språk. Orden och uttrycken har inte exakta och enkla betydelser, utan det är ofta sammanhanget, och läsarens förståelse av sammanhanget, som avgör vilken betydelse som ska gälla. Tidsformerna är inte heller lika tydliga som t ex svenskans. Det är för att hebreiskan i sin uppbyggnad är så olika de europeiska språken som olika översättare kan komma fram till olika lösningar, och därför blir det också så avgörande viktigt med vilken förförståelse och inställning översättarna utför sitt arbete.
Visst finns det många ställen där BK måste ha fuskat fullt uppsåtligt i översättningen för att få till sina formuleringar, men jag tror faktiskt att de i de flesta fall helt enkelt varit styrda av sin felaktiga utgångspunkt till att vinkla översättningen åt förnekarhållet.
För att lite grann också för egen del få tillgång till GT:s grundtext har jag använt mig av Folke Bobergs svensk-hebreiska lexikon ”Vad säger grundtexten”, och på den vägen har jag fått en liten aning om hur otroligt rikt och nyanserat det här språket förefaller vara. Dessutom har jag under arbetet regelbundet konsulterat en i hebreiska språket kunnig person för att gardera mig mot riktigt totala klavertramp.
BEHÖVER BIBELÖVERSÄTTNINGAR VERKLIGEN PRÖVAS?
Emellanåt har jag stött på en märklig reaktion bland mina medkristna som ungefär går ut på att Gud nog automatiskt ser till att bibelöversättningarna blir riktiga, så dem behöver man inte granska desto mer, och att den som vågar kritisera en bibelöversättning kritiserar Guds Ord.
Ja, om det funnes en sån automatik, då vore det enkelt!
Men varför har vi då alla varningar i Bibeln vad det gäller detta?
Varför måste profeten säga att de skriftlärdes lögnpenna har förvandlat lagen i lögn?
Varför talar då Paulus om att somliga förfalskar Guds ord?
Varför uppmanar Judas (inte Iskariot) oss att kämpa för den tro som en gång för alla getts åt de heliga?
Varför varnas vi för att lägga till eller dra ifrån något i Guds Ord, om det inte vore möjligt för oss att göra det?
Vad vi definitivt inte har råd med, inte nu, inte någonsin, det är den aningslöshet – eller är det bekvämlighet? – som säger ”allt står väl till, fast allt inte står väl till”!
Jag har också fått höra från somligt teologhåll att det viktiga inte är vad för översättning folk läser, huvudsaken vore att människor överhuvudtaget skulle läsa Bibeln!
Jag har svårt att hitta logiken i det resonemanget. Om det nu är ovanligt att människor verkligen läser Bibeln, då vore det väl desto viktigare att sätta en bibel som är korrekt översatt i deras händer när de någon sällsynt gång kommer sig till??
En broder sade till mig att vi kan strunta i hur bibelöversättningarna är gjorda, huvudsaken är att vi undervisar i församlingarna om vad bekännelseskrifterna säger. Om man resonerar så, då bör man komma ihåg att om bibelöversättningarna förfalskas kommer med all sannolikhet nya utgåvor av bekännelsen att följa efter i felaktigheterna. De krafter som inte drar sig för att ändra i Bibeln, och som också har börjat snickra om trosbekännelsen, de lär nog inte känna någon större vördnad inför bekännelseskrifterna heller. Tror du jag målar fallna ärkeänglar på väggen, kan du förslagsvis jämföra lilla katekesen i gammal och ny version. Där syns det nog vart det barkar, om man alls vill titta efter!
Och var nånstans i Bibeln står det f ö något om att vi ska undervisa i bekännelseskrifterna i första hand?
”Predika Ordet”, står det i min Bibel!
Sen var det också en som frågade mig om jag inte tror att någon kan komma till tro genom att läsa B2000? Och, javisst tror jag det! Jag har t o m läst en bok skriven av en människa som kom till tro på Jesus genom att läsa om Isa, Maryams son, i Koranen! Men inte tänker jag börja rekommendera folk att läsa Koranen för det!!
Har Gud gett oss sitt uppenbarade Ord, då ska vi bevara det, läsa det och lyda det. Inte ändra på det och fixa till det tills det passar oss! Och blir vi varse att någon annan förfalskar Ordet, då är det vår kristna plikt att säga ifrån!
Jag har hittills skrivit kommentarer till de fem Moseböckerna, Efesierbrevet, samt de sextio första psalmerna i Psaltaren, och redovisat vad jag hittat under min genomgång.
Alla irriterande klåfingrigheter, som t ex alla namnändringar och sånt, kommer jag inte att bry mig om att ta upp här, annat än när namnen på mycket kända bibliska personer ändrats till oigenkännlighet. Som t ex Isai, som heter Jishaj i B2000, eller Ahab, som har blivit till Achav…
Men det mesta som jag reagerar på som rent missvisande ändringar i texten är redovisat, med förklaring om varför jag anser att det är missvisande.
ETT SPRÅKLIGT SMAKPROV & NÅGRA SLUTORD
Sen har jag också hört många höja språket i B2000 till skyarna! Jag undrar om de har läst annat än valda delar av den. I mitt tycke är språket på många ställen mer än lovligt vardagsplatt och torftigt. Bara ett exempel här till sist, från 1 Sam 20:30:
B2000: ”Då blev Saul rasande och for ut mot Jonatan: Din horunge! Var det inte det jag visste, att du hänger ihop med den där Jishajs son, och drar skam över både dig själv och din slinka till mor!”
New King James: ”Then Saul’s anger was aroused against Jonathan, and he said to him: You son of a perverse, rebellious woman! Do I not know that you have chosen the son of Jesse to your own shame, and to the shame of your mother’s nakedness!”
Folkbibeln: ”Då blev Saul rasande mot Jonatan, och han sade till honom: ”Du son till en fallen och upprorisk kvinna! Visste jag då inte att du har tagit parti för Isais son, till skam för dig själv och till skam för din mors sköte!”
F 1938: ”Silloin Saul vihastui Joonataniin ja sanoi hänelle: ”Sinä säädyttömän naisen poika! Tiesinhän minä että olet mieltynyt Iisain poikaan, häpeäksi itsellesi ja häpeäksi äitisi hävylle!”
Inte följer B2000 grundtexten särskilt noga, och inte uppnår de heller precis några språkliga höjder när de vinglar iväg!
”Horunge” som tilltal till en vuxen man passar dåligt, och är dessutom smaklöst och klanglöst i jämförelse med det kung Saul verkligen säger.
Att i samma sammanhang använda först ett slangbetonat uttryck som ”hänger ihop med”, och sedan genast i fortsättningen skriva ”dra skam över”, som närmast kan betecknas som högtidlig gammalsvenska, är ett minst sagt splittrat språkbruk.
Är det här allt vad de specialanställda språkexperterna kunde åstadkomma?
Och det här är inget isolerat exempel, sånt här hittar man här och var genom hela boken.
Så inte begriper jag på vad sätt B2000 skulle vara ens i rent språkligt hänseende överlägsen Svenska Folkbibeln.
Den som vill ta kontakt, diskutera, kommentera, säga amen eller men, är naturligtvis välkommen att göra det! Jag är väl medveten om att det jag har åstadkommit inte är speciellt vetenskapligt – att göra vetenskapliga undersökningar eller avhandlingar duger jag helt enkelt inte till, jag är ju ingen teolog av facket. Men det borde åtminstone vara någotsånär lättillgängligt, just för att jag inte är någon fackteolog!
För den som vill ta del av bibeltroende fackteologers åsikter om dessa och andra saker kan t ex ”Kristet Perspektiv” rekommenderas. Där sägs många vettiga saker med genomtänkt teologi bakom!