En fråga jag fick per e-post för ett tag sedan lyder så här – och det här är en fråga som kommit upp många gånger! :
Om vi tänker oss ett par som bor sambo och är trogna mot varandra, är de inte ett kött då och gifta i biblisk mening?? Var någonstans står det i bibeln att man måste vigas för att ”det skall vara rätt”? Det jag förstått att bibeln säger är, att de som har sex med varandra blir ett kött, och sen skall man vara trogna mot varandra. Det är ju förstås inget som hindrar att man gifter sej, om man nu en gång beslutat att leva tillsammans resten av livet, man kan ju följa den av de flesta kyrkor föredragna linjen att: sällskapa -> gifta sig -> flytta ihop. Men att säga åt andra att de MÅSTE gå den vägen, att det är så Gud vill ha det, det känns svårare!
1979 förde jag och min Lena exakt det resonemang som du beskriver i din fråga. Alltså flyttade vi ihop och blev ”trogna sambor” enligt vad du beskriver här ovan. Kristna bekände vi oss vara, vi läste Bibeln och bad, och gick på möten och gudstjänster.
När vi bott ihop halvtannat år, var vi en kväll på ett möte där en gammal missionär talade, han vittnade litet om sitt arbete, och talade med stor inlevelse. Mitt i föredraget avbröt han sig, och sade sedan rakt ut i luften: ”Och såna, som lever i samboförhållande utan att vara gifta, ska inte tro att de är gifta, för inför Gud lever de i otukt och äktenskapsbrott!”
Sen fortsatte han med sitt föredrag, och jag är rätt säker på att om nån efteråt hade frågat honom vad han menade med sin lilla utvikning, hade han inte ens haft något minne av den. Den var nämligen Guds tilltal till Lena och mig.
Den träffade så rakt in i hjärtat på oss båda två där vi satt, att det slog alla våra snusförnuftsresonemang i småbitar och ställde oss inför en helig Gud som inte alls var nöjd med vårt beteende! Den upplevelsen tog oss till omvändelse och äktenskap med en enda smäll.
Senare har jag ju fått lov att tänka genom det hela ordentligt. Att jag haft fel var det ingen diskussion om, när Gud talar diskuterar man inte. Då lyder man. Frågan var nu var felet satt nånstans i mitt gamla resonemang!
Att två människor som har samlag blir ”ett kött” var fullständigt klart enligt Bibeln. Till och med en tillfällig förbindelse med en prostituerad har den effekten! Men inte är man ju gift med sexsäljerskan för det! Man har bara tappat bort en bit av sig själv, för det är vad som händer när man sliter sig lös och går vidare. Det är som C S Lewis säger i en av sina böcker: ”Närhelst en man ligger hos en kvinna, uppstår ett transcendent förhållande, som de sedan för alltid måste njuta av – eller uthärda!”
Jag fick konstatera att man alltså inte är gift för att man haft samlag och blivit ”ett kött”.
Att två människor som är gifta ska vara trogna mot varandra var också klart. Men inte står det någonstans att man blir gift av att vara trogna mot varandra, det är när man har blivit gift som man ska vara trogen i fortsättningen! Då var jag alltså så långt i mina funderingar. Man blir inte gift av samlag, och man blir inte gift av trohet.
Att samlag före äktenskapet är synd framgår också klart av Skriften på otaliga ställen, så hur skulle man då kunna tänka sig att man blir gift av det?? Gör det tankeexperimentet, att du föreställer sig ett par som just träffats, och gått in för omedelbar behovstillfredsställelse i sängen.
När de sedan efter ett tag flyttar ihop säger de till varandra, ”jaha, nu är vi alltså gifta!” Och tror på det! Medan Bibeln säger att de sysslat med otukt, och har något att göra bättring från!
Då märker man hur huvudlöst det blir.
Men vad blir man då gift av?? Jag kom fram till ett så självklart svar, att jag skämdes över att inte hade sett det direkt från början. GIFT BLIR MAN NATURLIGTVIS AV ATT GIFTA SIG!
Sen var det inga problem att helt plötsligt hitta ordet ”bröllop” i Bibeln! Inte heller att se, att det här är Guds sätt att sammanfoga en man och en kvinna.
Och då började jag också fatta var felet i mitt tidigare resonemang satt, djupast sett. Jag hade velat göra det hela på mitt sätt! Gå min egen väg, som det heter i Jes 53, när all vår synd skulle beskrivas med ett samlande uttryck…
Det är det, som är själva ursynden! ”Vi gick alla vilse som får, vi ville var och en gå vår egen väg.”
Den egna vägen i fråga om relationen man/kvinna ser alltså ut så här: ”Nu fixar vi det här med förening till ett kött på egen hand. Vi flyttar ihop, ligger med varann, är rentav trogna mot varann, och sen inbillar vi oss att vi är gifta.”
Men det är det paret inte alls, inte inför Gud. Visst är dessa två förenade, ja – men de är förenade av en gemensam synd! Under såna omständigheter kommer nog knappast Guds fulla välsignelse att vila över projektet!
Guds väg ser ut så här: Vi kommer först inför Honom, och ingår äktenskapet. ”Bröllop” innefattar att man offentligt inför Gud och människor ber om Herrens välsignelse, säger ja till varandra, ger varandra sina löften, och sedan blir förklarade man och hustru. Sen är man gifta, förenade med varandra av Gud själv, och då kommer den fysíska föreningen in på sin rätta plats, och ger ett band mellan makarna som är tänkt att vara unikt – ett band man inte har till någon annan människa i världen! Genom troheten bevaras det sedan också på det sättet.
Så, min slutsats kom att se ut så här: Grundorsaken till att folk inte vill gifta sig, utan i stället sysslar med sambo och särbo och turbo och allt vad det heter, den är den köttsliga naturens obotliga upprorslust.
Det är den som får oss att vilja göra saker på andra sätt än vad Gud har förordnat. Alla andra förklaringar till att kristna väljer att bo sambo i stället för att gifta sig är bortförklaringar. Det har jag fått lära mig den hårda vägen.