Andra Mosebok i B2000

I andra Mosebok finns det tyvärr också ett och annat att invända mot BK:s formuleringar och ordval. Samma metod har använts vid den här granskningen som i genomgången av första Mosebok

 

2:25

Här står det att Gud ”tog sig an israeliterna och gav sig till känna för dem” i B2000.

New King James översätter ”God looked upon the children of Israel, and God acknowledged them”.

Svenska Folkbibeln: ”Gud kändes vid dem som sina”.
Så vad är det då Gud gör? Det är en viss skillnad på att ge sig till känna för någon och att erkänna/kännas vid någon!

I hebreiskan används verbet ”jada”, som har grundbetydelsen ”veta”, och som faktiskt, beroende på sammanhanget, kan översättas med både ”erkänna” och ”ge sig till känna”.
Men här har Gud ännu inte gett sig till känna för de förslavade israeliterna! Berättelsen om hur det gick till kommer i de följande kapitlen.
Den korrekta översättningen torde alltså här vara att Gud vid det här tillfället erkänner/känns vid folket som sitt.

Sedan ger Han, i följd av detta, sig också verkligen så småningom till känna för dem!

Och här har vi igen ett exempel på hur BK försöker underminera Israels ställning som Guds utvalda folk.

Någon annan anledning kan knappast finnas till att de översätter som de gör, och därigenom trollar bort det faktum att Abrahams ättlingar är Guds utvalda folk, som Han känns vid som sitt!

3:14

B2000-versionen: ”Säg dem att han som heter ”Jag är” har sänt dig…”
”Han som heter” är BK:s eget tillägg. De har tydligen känt sig föranledda att lägga in ett litet förklarande tillägg direkt i texten. Tyvärr blir effekten den rakt motsatta.

Gud säger nämligen inte att Han ”heter” Jag Är.

I nästa vers säger han ju att det namn Israel ska använda är ”Abrahams, Isaks och Jakobs Gud!”
Detta ”Jag är den jag är” innehåller ett sådant djup av inblick i vem och hurudan Gud är i helighet, helhet och oändlighet, att Mose sannolikt genast begrep att detta Väsen sätter man inte namn på, som människor annars gör med sina gudar.

Bibelkommissionens ”han som heter”-tillägg känns närmast som hädelse.
BK är också ensamma om den här parafraseringen, åtminstone vad det gäller de översättningar jag jämför med.

3:17

Det känns som någonting skulle gå förlorat i BK:s omskrivning ”jag har beslutat att föra dem…”
KJ: ”and I have said I will bring you out…”
FB: ”därför säger jag: Jag ska föra er…”
1917: ”därför är nu mitt ord: Jag vill föra er…
När Gud säger att Han har sagt något, då gör vi nog bäst i att inte översätta det med något annat.

Gud har beslutat många saker som Han inte sagt något om, men detta var ett beslut som Han gav Mose besked om!

Betydelsen av Orden från Guds mun kan inte överskattas. Det Han har uttalat, det vänder inte tomhänt tillbaka.

4:16

Ja, om man ska tro på BK så säger Gud att Aron ska bli en avgudadyrkare. ”Han ska tala till folket för din räkning, så blir han din mun, och du blir hans gud”.

NIV: ”as if he were your mouth and you were god to him”
KJ: ”he shall be as a mouth for you, and you shall be to him as God”

Det verkar mycket vettigare så snart man skriver klart ut att detta är en liknelse!

Relationen mellan Aron och Mose ska fungera på samma sätt som mellan en profet och Gud, såtillvida att Aron inte ska predika sina egna ideer, utan säga det Mose säger åt honom att säga.

Men inte ska Aron börja betrakta Mose som sin gud för den sakens skull!!

Varför BK har översatt som de gör vete fåglarna, men bra smakar det inte. Vi har minsann påveambitioner att dras med så det räcker i kristenheten ändå, och sånt här lär inte göra saken bättre.

6:3

Gud är nog fortfarande allsmäktig, även om BK fortsättningsvis vill reducera honom till ”väldig”.

8:9

Inte ”stod det i Faraos makt” att bestämma något om tiden för grodreträtten, även om BK säkert skulle vilja att det var Farao/världens makter som bestämde här på jorden.

NIV: ”I leave to you the honour…”
KJ: ”Accept the honour of saying when I shall intercede for you…”
FB: Du ska få äran att bestämma när jag ska be för dig…”
1917: ”Dig vare tillåtet att förelägga mig en tid…”

Det framgår klart att Farao inte hade någon makt i den här frågan! Han fick bara nådig tillåtelse att själv välja när han ville bli av med sina paddor!

10:16,17

I sextonde versen används ”chata” – synda i grundtexten.
I sjuttonde versen används ”chattath”, det betyder synd, rätt och slätt.
Men i B2000 står det inget om synd, där står det ”jag har förbrutit mig” i v 16, och ”vad jag har gjort” i v 17.

”Synd” är ett starkt, rakt, beskrivande ord. Varför inte använda det? Är det för att det inte är populärt och salongsfähigt att tala om synd?

Farao visste precis vad han gjort. Låt nu honom förmedla den insikten också till den sentida svenska kristenheten! Det är fortfarande synd att sätta sig upp mot Gud!

14:20

Här har det behagat BK att lämna halva versen oöversatt.
”Mörkret föll, och hela natten gick utan att härarna fick känning med varandra”.

NIV och KJ är dock överens om att molnpelaren flyttade sig, så att den kom mellan härarna, och att den gav mörker till ena sidan och ljus till den andra, så att härarna inte kunde komma inpå varandra.
NIV: ”Throughout the night the cloud brought darkness to the one side and light to the other…”

Detta har BK krympt ner till ”mörkret föll”. Rena huvudjägarfasonerna.
Och vad går vi då miste om? Jo, den här texten ger oss gott hopp om att Guds folk ska kunna få ha ljust också när det annars är mörkt, och den talar om för oss att samma källa, som ger oss ljus och uppenbarelse och vägledning och liv, också kan ge mörker och förvirring och handlingsförlamning åt mörkrets härsmakt.
Men för BK faller bara mörkret. Ska man månne dra några slutsatser av det….?

15:13-17

Tycks vara problem med att få verbformerna rätt här! BK har imperfekt rakt igenom.

KJ däremot översätter ”you have led forth/ you have redeemed i v 13, och har sedan futurum i de följande verserna!

Vilket också är den i sammanhanget vettigaste vägen att gå.
Den här sången blir sjungen omedelbart efter övergången av Röda Havet. Då kan i rimlighetens namn inte varken filistéer, edomiter eller moabiter ha hunnit höra något om saken! Deras förskräckelse måste således ligga i framtiden, inte i det förflutna!

Nå, vad kan då BK tänkas vilja åstadkomma med denna kullerbytta? Jo, om man fixar till det så här, då kommer ju varenda kotte, som läser B2000-versionen av den här storyn litet noggrannare, att tro, att alltihop är ett fromt falsarium som någon sentida judisk skrivare totat ihop och lagt i Mose mun. Om allt står i förfluten tid kan man knappast komma till någon annan slutsats…
Det glider, det glider, och det glider alltid åt samma håll för den goda(?) Bibelkommissionen!

F ö är hela den här sången fått en ganska tråkig språkdräkt i B2000.
”Starkhet och lovsång”, ska det vara, inte ”kraft och värn”. O s v.

16:4

Det ska nog fortfarande vara ”bröd från himlen” som Herren utlovar, inte ”mat”, som B2000 vill bjuda på. ”Lechem” står det i hebreiskan, och det betyder bröd. Det här med brödet från himlen görs det många anspelningar på längre fram i Bibeln, bl a talar Jesus om sig själv som det sanna brödet som kommit ner från himlen.

Detta är alltså en profetisk förebild till Jesus. Så då förstår man ju genast varför det måste bortfuskas. BK tycks verkligen hata Messiasprofetior bortom alla gränser!

Konsekvensen är det dock si och så med. I v 8 och 12 har B2000 helt korrekt översatt lechem med bröd, för att sedan i 22 och 29 igen dra till med ”mat”. Är detta noggrant översättningsarbete?

17:15,16

”Herren mitt banér”, hette det förr. Nå, ”fälttecken” är, även om det känns ovant, helt godtagbart, det är ju vad ett banér är. Det är nästa vers som är märklig i B2000-versionen. ”Handen på Herrens fälttecken!”

NIV översätter ”for hands were lifted up to the throne of the Lord”, och det talar ju om det som faktiskt hade skett i det föregående!
1917 har: ”jag lyfter min hand upp mot Herrens tron och betygar…” och FB gör sin version: ”En hand har lyfts mot Herrens tron”.

Det som den här texten i sin helhet vill förmedla, och som dessa avslutande verser är tänkta att stryka under, är insikten om att det i nödsituationer är en god idé att lyfta både händer och blickar till Guds tron – Hans majestät och makt – och anropa honom om hjälp!

Och att vara så envis i att göra detta att man tar hjälp av andra om man inte orkar hålla ut ensam! Är det någon som tycker att BK:s ”hand på Herrens fälttecken” förmedlar något sådant, så vore jag tacksam om du kunde motivera det åt mig!

18:11

BK har inte lyckats få till något slut på den här versen.
Andra översättningar har inte behövt avsluta versen med tre punkter.

KJ: ”Now I know that the Lord is greater than all the gods, for in the very thing in which they behaved proudly, He was above them.”
NIV: ”…all the gods, for he did this to those who had treated Israel arrogantly.”

Och vi kan förvänta oss att det ska gå på liknande sätt i framtiden för såna som behandlar Israel arrogant och med förakt och fiendskap. Även om B2000 inte vill föra det budskapet vidare.

20:13

Här har då BK valt att gå på den gamla linjen, när det faktiskt skulle ha funnits skäl att förnya! ”Du skall inte dräpa”.

Det är inte det vanliga ordet för dräpa, ”harag”, som används här. Det är ”ratsach” som används, och det är det ord som på andra ställen används för att beskriva uppsåtlig handling i fråga om brott mot liv, alltså mord.
T ex i 4 Mos 35:21 är det just ”ratsach” som används i hebreiskan, och där översätter också BK det med ”mördare”.

Budet kunde alltså kanske hellre översättas med ”Du ska inte mörda”.
Så gör t ex KJ och NIV – ”You shall not murder”.

Översätter man med ”dräpa” kommer man i konflikt med en hel del andra bibelställen, med ”mörda” försvinner det problemet.
Bibeln i originaltappning har inte mycket till övers för den sorts humanistiska förvirringsfunderingar som anser det viktigare att dalta med skurkarna än att hjälpa och skydda deras offer. Den bibliska överheten bär inte svärdet förgäves. Den har fått svärdet just för att hålla ondskan i form av kriminalitet stången. Och det begås inget brott mot femte budet när den utför sin uppgift, även om det skulle gå så att en lagens väktare blir tvungen att ta till sitt tjänstevapen under ämbetsutövningen!

22:5

Det här har väl ingen större läromässig betydelse, det visar bara med vilken nonchalans översättarna har handskats med bibelordet.
B2000: ”Om någon bränner en åker eller en vingård och låter elden sprida sig…”
KJ: ”If a man causes a field or vineyard to be grazed, and lets loose his animal, and it feeds in another man’s field…”
1917: ”Om någon låter avbeta en åker eller en vingård, eller släpper sin boskap lös så att den betar på en annans åker…

Det hebreiska ordet för bränna upp är ”saraf”. Det ord som använts i texten här är ”baar”, med grundbetydelsen ”förtära”.

Det ordet kan översättas med ”antända” eller ”brinna”, men eftersom det talas om boskap i sammanhanget är det ju tämligen självklart att kossorna inte tänder eld på fältet, de betar naturligtvis av det! Den linjen har också andra översättare gått på, men BK har tydligen bara tittat på nästa vers, som handlar just om när elden kommer lös, och sen bara utan närmare reflektion tagit för givet att båda verserna handlar om samma sak. Slarv, nonchalans och föga förtroendeingivande.

23:17

”Härskaren Herren”, talas det om i B2000.

”Herren, din Herre”, 1917
”The Lord God”, KJ
”din Herre, Herren”, FB
”the Sovereign Lord”, NIV

Är det nån fler än jag som tycker att bilden av Herren Gud liksom krymper när man ser genom BK:s glasögon? I hebreiskan möter vi ”Jahweh”, Israels Gud, förbundets herre, samt ”Adon”, som betyder Herre, rätt och slätt.
Så här kommer faktiskt 1917 och FB närmast. ”Herren” står för hela jordens Herre, medan ”din Herre” lyfter fram det faktum att han har gett just detta folk, som skulle samlas tre gånger per år inför hans ansikte, sitt förbund.

Märkligt att det så ofta är just de nyanser som framhäver Guds speciella relation till Israel ska tonas ned…

23:21

Här har B2000 en omskrivning som är mindre lyckad. ”ty det är jag som handlar i honom.”

1917, FB: ”ty mitt namn är i honom”
KJ: ”for my Name is in him”
NIV: ”since my name is in him”

Varför inte översätta som det står??
Gud kan i princip handla i vem eller vad som helst. Han uppväcker t ex en hednisk kungs hjärta till att flytta tillbaka ett deporterat folk till ursprunglig plats, om Han så vill.
Men att Guds Namn är i någon, det är något mycket mer! Det talar om en gudomlig auktoritet, och en gudomlig närvaro, som inte kan jämföras med någonting annat. Men vi har ju stött på BK:s märkliga inställning till de texter där det talas om Guds Namn förr…

25:4

Här möter vi då en ny förunderlighet. BK tycker inte om blått! Här, och överallt i fortsättningen där det talas om sånt som ska vara mörkblått i tabernaklet, översätter B2000 ”violett”. Och det är de ensamma om. Den övriga kristenheten har ingen aversion mot den blå färgen, inte om man ska döma efter bibelöversättningarna i alla fall.
Det hebreiska ordet för mörkblått är ”tekeleth”, och det används här i texten. ”Mörkblått är himlens färg, och symboliserar Gud själv, både hans majestät och hans förbarmande sinnelag mot människorna.” (Biblisk uppslagsbok) Ändra det till violett, och symboliken är väck ur texten.

25:16

B2000: ”I arken ska du lägga förbundstecknet som jag ska ge dig.”

Enligt 1917, NIV, KJ och FB är det ”vittnesbördet/the Testimony” som ska läggas i arken.

Här föreligger en viss begreppsförvirring. BK tycks inte veta skillnad på förbundstecken och vittnesbörd, och översätter gladeligen i enlighet med sina egna vilsna funderingar i stället för att översätta det som faktiskt står i texten. De har förmodligen resonerat som så, att om arken är en förbundsark, då är det som ska läggas där naturligtvis ett förbundstecken….
Men i hebreiskan står det ”eduth”, och det betyder vittnesbörd, rätt och slätt.

Förbundstecknet igen är, så som det klart och tydligt sägs i 1 Mos 17:10-11, omskärelsen!

Och det var ju faktiskt nog lagens tavlor som lades i arken, inte knivar och förhudar.

Vart leder då denna avsiktliga felöversättning? Jo, halva symboliken i arkens konstruktion går åt pipan. Vittnesbördet i arken, lagen, fanns där för att vittna mot folket när de syndade. Då hjälpte det inte fast de skulle ha ”omskurit sig ända till avstympning”!

25:17

Och här far då andra halvan av ovannämnda symbolik samma väg som den första. B2000: ”Du ska göra ett lock”.

NIV: ”atonement cover”.
KJ: ”mercy seat”.
1917: ”nådastol”.
FB: ”nådastol”
Finska 1938: ”armoistuin”.

I hebreiskan står det ”kapporeth”, vilket betyder ”försoningsplats”, eller ”försoningsställe”.
Men bibelkommissionen har lyckats tappa bort allt som alls handlar om försoning i samband med detta bibelord, och serverar oss ett ”lock”.

Men, inget annat var väl att vänta. Arken, med dess vittnesbörd mot oss och dess försoningsplats där blod skulle stänkas till försoning för den synd som lagen kräver dödsstraff för, den är ju i sin helhet en väldigt tydlig messiasprofetia.

Så inte är det väl att undra på att ett översättarteam, vars ledare offentligt har uttalat att han anser att ”den kristna kyrkans värsta misstag har varit att påstå att GT på något sätt skulle handla om Jesus”, känner sig tvunget att förfalska en sådan här text. (Uttalandet i fråga serverades av professor Albrektsson på ett seminarium på Hanaholmen 1999)
Och det här är i fortsättningen konsekvent genomfört i B2000. Det är bara lock och förbundstecken så långt ögat når.
Vad som är förundransvärt är, att det finns kristna ledare som rekommenderar denna smörja, och vill förbjuda användningen av vettigare bibelöversättningar i gudstjänsterna!

26:1

BK har valt att kalla tabernaklet för ”boningen”. Det är i och för sig inte fel, hebreiska ordet är ”mishkan”, bildat från ”shaken”, som betyder ”bo”.

Vad som stör är att man här överger en samstämmig översättartradition som gjort det enkelt för bibelläsare, förkunnare och åhörare att särskilja denna ”Guds boning” från alla andra boningar. Och jag har svårt att se nyttan med sådan klåfingrighet.

29

I hela det här kapitlet har BK valt att tala om prästvigning när det i verkligheten talas om handfyllning. Handfyllningen var en invigning av män till präster, det är helt sant. Problemet är, att om man använder ordet ”prästvigning” här, kommer läsarna oundvikligen att associera till det vi kallar prästvigning nuförtiden, och därigenom blanda ihop GT och NT på ett för Djävulen mycket lägligt sätt.

Han vill nämligen att vi ska vara så gammaltestamentliga som möjligt i vårt tänkande just på den här punkten!

Annars kanske de kristna kommer underfund med att i NT är vi alla präster åt Gud, gjorda till det av Herren Jesus, och alla är vi helgade i hans blod till att tjäna Honom. Några vidare vigningsritualer in i något prästadöme är inte påbjudna för Nya Förbundets folk.

30:10

Här talar B2000 om ”soningsriten” och ”soningsoffret”. Känns mer än lovligt intetsägande. FÖRsoning ska det vara.

Inte heller är jag speciellt förtjust i ”riten”. Det som skedde på stora försoningsdagen är en dramatiserad messiasprofetia, inte någon ”rit”.

30:33,38

Enligt BK ska de som missbrukar smörjelseoljan eller rökelsen ”utstötas” ur sitt folk. Det uttrycket får åtminstone mig att associera till landsförvisning. I hebreiskan används ”karath”, ett ord med grundbetydelsen skära av, skära bort.

I 1917 är det ordet vanligen översatt med ”utrota”. NIV har ”cut off”, vilket alltså är en ordagrann översättning. ”Karath” används också i 1 Mos 9:11, och där översätter BK det med ”utplåna”. Varför man då har ”utstötas” här, det kan man ju fråga sig.

Ett möjligt svar är, att Jesus i Joh 15 talar om sig själv som vinträdet, och delger lärjungarna insikten att sådana som inte förblir i honom löper risk att bli borthuggna. NIV använder ”cut off” också där, och gör därigenom kopplingen till texten här i 2 Mos klar och tydlig.

Samma koppling lyckas BK helt och hållet gömma undan med sitt ”utstötande”.

Gör man på det här sättet blir NT:s texter öppna att tolkas hur som helst, när inte längre de motsvarande GT-texterna tillåts belysa dem!
Vem gör kopplingen mellan det Jesus säger i Joh 15 och vanhelgande och missbruk av bönen och Anden, om det inte längre syns att de här texterna hör ihop? Och av vems hand kommer deras blod att utkrävas, som p g a detta fuskverk till översättning går miste om varningen, och därigenom riskerar att bli borthuggna?? Det är en fråga som jag tror att varje förkunnare har anledning att ställa sig i nuläget!

31:3

”gudomlig ande”, talar B2000 om.

”The Spirit of God”, NIV
”Guds Ande”, 1917
”The Spirit of God”, KJ
”Guds Ande”, FB
”Jumalan Hengellä”, 1938

Tyvärr förefaller BK ha lika svårt för Guds Helige Ande som för framtidsförutsägande profetior.

Anden är nog förvisso densamme vad än B2000 säger, men hur går det för de bibelläsare som inte har någon grund från att ha läst andra översättningar? Vad får de för bild av den tredje Personen i Gud? Har man någon möjlighet att genom att läsa B2000 förstå att Besalel här faktiskt får andliga nådegåvor genom den Helige Ande, för att kunna utföra sin uppgift att arbeta på Guds hus?

Och om man inte ser detta, hur ska man då kunna göra kopplingen till det faktum att samme Ande i NT delar ut sina gåvor åt dem som ska bygga Guds församling? Och om den kopplingen inte kommer till stånd, hur ska då människor kunna komma därhän att de ödmjukar sig till att erkänna att det bara är med Andens övernaturliga kraft och gåvor som någon verklig Guds församling överhuvudtaget kan byggas?

Det är inte bara en liten oskyldig förändring i ordval som vi har här!
Det är medvetna glidningar som siktar till att andra makter än Anden ska vara med och bygga i församlingen, i det synliga mänsklig vishet och mänskliga metoder och konster, i det osynliga den makt som är upphov till all lögn och alla ”skulle då Gud ha sagt?”.

31:13,17

Här säger B2000 att sabbaten är ett tecken som ”förenar” Gud och Israel.

NIV och KJ har ”between you and Me”.
1917 och FB har ”mellan mig och er”.
Fortsättningen lyder: ”För att ni ska veta att jag är Herren som helgar er”, och det är alla mer eller mindre överens om.

Så här sägs det att sabbaten är ett tecken för att Israel ska veta/minnas att det är Herren som helgar dem, inte att den är ett tecken på att Gud och Israel är ”förenade”.
Helgandet är förutsättningen för föreningen, och det är helgandet som texten talar om. Det vore bra också för nutidens gudsfolk att minnas och bli påminda om.

31:18

”Tavlorna som ett förbundstecken”. Nej, nej och åter nej!
Han fick ”the two tablets of the Testimony”. Han fick ”vittnesbördets två tavlor”. Han fick ”kaksi laintaulua”. Se komm. till 25:16…

32:15

Se kommentaren till 25:16.

33:21

”Bredvid mig”, står det i B2000.

”Nära mig”, ”by Me”, ”near me”, har de andra. Och detta ”nära mig” ger en innerlighet åt texten som ”bredvid mig” inte alls på samma sätt förmedlar.

34:23

Se komm. till 23:17

34:29

Åtminstone är BK konsekvent med sitt ”förbundstecken”. Men det ska nog fortfarande vara ”vittnesbördet”.

34:33

Att säga att Mose satte en ”mask” för ansiktet är mindre lyckat. Nutidens TV:tittande människor får lätt Zorro i tankarna…

Enligt de engelska översättningarna, och också enligt FB:s version, hänger Mose en slöja för ansiktet. Det verkar mer troligt, och skulle BK ha orkat/velat minnas hur de översatt NT skulle den här grodan aldrig hoppat in i texten. I B-2000, 2 Kor 3, står det nämligen klart och tydligt att Mose hängde en duk/slöja för ansiktet!

Bibelkommissionens ambition att bryta alla länkar mellan GT och NT blir litet övertydlig på såna här ställen! Ur evangeliets synvinkel handlar kopplingen om att i Kristus ska inget av den härlighet Gud ger gömmas bort bakom några lagträldomens Moseslöjor, och därför vore det viktigt att det faktiskt skulle stå ”slöja” också här!

35 – 40

Och i dessa kapitel upprepas då alla missvisande beteckningar vad gäller tabernaklet och dess tillbehör, och Besalel får fortfarande inte vara uppfylld av Guds Ande…

Det var då en liten skumning av andra Mosebok enligt B2000. En sak som jag fäste mig vid under arbetet med den var hur svårt det är att undvika att ett fel, som envist upprepas i texten tar sig in i ens huvud! Det är svårt att undvika till och med fast man vet att det är fel!

Jag kan inte annat än varna dig för att alls läsa och använda denna eländiga halvparafras!

Publicerad i Bibel 2000