Redan på Luthers tid inträdde en mycket allmän förfalskning av tron i den lutherska kyrkan. Vi har många yttranden av honom själv beträffande denna sak. Se här ett: ”Nu finna vi i läran först och främst detta fel, att även om några predikar om tron, genom vilken vi blir rättfärdiga och saliga, ger man dock inte tillräckligt tydligt tillkänna hur man ska komma till tron. Nästan alla försummar ett stycke av den kristna läran, och utan det kan ingen förstå vad det är att tro! Kristus säger i Luk 24:47 att vi ska predika bättring och syndernas förlåtelse. Men nu talar många endast om syndernas förlåtelse, och säger litet eller inget alls om omvändelsen. Detta trots att utan omvändelse ingen förlåtelse ges, och förlåtelsen inte heller kan förstås utan omvändelse! Därav kommer folk i den inbillningen att de utan att ha omvänt sig redan skulle ha fått syndernas förlåtelse, och blir därigenom säkra och ofruktsamma. Detta är då en större villfarelse och synd än alla de gamla tidernas villfarelser, så att man sannerligen har skäl att frukta det som Kristus säger i Matt 12:45, att det sista blir värre än det första.”
N. P. Wetterlund, ”Andens lag” del I