Samma metod har använts här som i tidigare avsnitt av genomgången av bibel 2000.(Metoden beskrivs i slutet av artikeln ”Förord och innehåll”)
PSALM 31
31:6
B2000: ”Jag överlämnar mig i dina händer. Du befriar mig, Herre, du sanne Gud”
1917: ”I din hand befaller jag min ande, du förlossar mig, Herre, du trofaste Gud”
FB: ”I din hand överlämnar jag min ande. Du har friköpt mig, Herre, du trofaste Gud”
KJ: ”For into your hand I commit my spirit, you have redeemed me, O Lord God of truth”
NIV: ”Into your hands I commit my spirit. Redeem me, o Lord, the God of truth”
Strax innan Jesus ger upp andan på korset citerar han den här versen i Psaltaren när han säger: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande” (Luk 23:46) Och i Lukasevangeliet har B2000 nog minsann en korrekt översättning. Men inte här i Psaltaren. I och med att man utelämnat ”ande” är det genast mycket svårare att se att den här texten handlar om Jesus! Och eftersom det hebreiska ordet för ande, ”ruach” finns i grundtexten har BK absolut ingen ursäkt för att göra på det här sättet. Det är ren förfalskning och inget annat.
Om man räknar samman saldot från Moseböckerna och de trettio första psalmerna är det här den tjugofemte förvanskade Messiasprofetian hittills!
HUR HAR DETTA FÅTT PASSERA? HAR INTE DE KYRKLIGA HERRAR OCH DIGNITÄRER SOM GODKÄNT B2000 SOM NY OFFICIELL ÖVERSÄTTNING ÖVERHUVUDTAGET LÄST DEN???
31:7
B2000: ”Du hatar dem som dyrkar falska gudar”
I alla min andra biblar sägs det dock så här: ”Jag hatar dem…”
Det är naturligtvis sant, att Gud hatar avgudadyrkan. Men det är inte det den här texten säger! Här gör psalmisten gemensam sak med Herren och uttrycker sitt eget kraftiga avståndstagande! Och det förväntas en Kristi lärjunge göra.
Det goda exempel psalmen var tänkt att förmedla försvinner totalt när BK i sitt övermod byter pronomen som det passar dem.
31:11
B2000: ”I nöden sviker mig kraften”
FB, 1917: ”Min kraft är bruten genom min missgärning”
KJ: ”My strength fails because of my iniquity”
Jaha? Är det nöden eller missgärningen som är orsak till de svikande krafterna?
I hebreiskan talas om ”avon”. Och det betyder missgärning, inte nöd!
Den moderna ”teologins” inställning till synden påminner mig om Muminpappans inställning till förgasaren på hans utombordare: ”Den slänger vi bort, det är ju ändå alltid den som krånglar”.
Men missgärningen kan inte åtgärdas med översättningstrolleri. Den ska nämnas vid namn, bekännas och överges.
PSALM 32
32:1
B2000: ”Lycklig den vars brott har förlåtits och vars synd har plånats ut. Lycklig den vars skuld har avskrivits av Herren, och vars sinne är utan svek.”
FB: ”Salig är den som fått sin överträdelse förlåten och sin synd övertäckt. Salig är den människa som Herren inte tillräknar synd, och som i sin ande är utan svek.”
1917: ”Säll är den vilkens överträdelse är förlåten, vilkens synd är överskyld. Säll är den människa som Herren inte tillräknar någon missgärning, och i vilkens ande inte är något svek”.
KJ: ”Blessed is he whose transgression is forgiven, whose sin is covered. Blessed is the man to whom the Lord does not impute iniquity and in whose spirit is no guile”.
Och här har jag en hel del att invända mot B2000-versionen!
Vi börjar med synden.
1917 och KJ är mest nyanserade här. De använder tre olika uttryck,
”överträdelse/transgression”, ”synd/sin”, och ”missgärning/iniquity”.
De motsvarande orden i hebreiskan är ”pesha”, ”chataah”, och ”avon”.
”Pesha” är bildat från ordet för ”avfall”, och här tycks finnas en nyans av en slags beredskap att avfalla och att synda, lika väl som det handlar om den fullbordade handlingen.
”Chataah”, eller ”chattah”, betecknar mer synd som isolerade handlingar – man syndar visserligen då och då och kanske till och med rätt ofta, men man är fortfarande medveten om att det man gör är fel, och beredd att erkänna att så är fallet.
”Avon” står för den rena orättfärdigheten, det öppna upproret, där synden satts i system och avfallet blivit livsstil, och båda delarna – långtifrån att erkännas vara fel på något sätt – försvaras med näbbar och klor av utövarna.
Det är alltså fråga om en stigande skala, (eller kanske man borde säga sjunkande, det bär ju utför!) och den kommer fram rätt väl i 1917! I B2000-versionen finns inte de här nyanserna alls med.
Det är min första invändning.
B2000 talar också om att synden ”har plånats ut”.
De andra översättningarna talar om ”överskyld”, ”övertäckt”, ”covered”. Vilket känns betydligt bättre. Synden utplånades den dag Jesus dog.
Fram till dess innebar förlåtelsen att den var ”övertäckt” i väntan på den slutliga utplåningen. Och det är viktigt att, om så behövs, med en fullständigt monoman envishet framhålla, att det är bara genom Jesu försoningsverk som synd kan utplånas!
Det var min andra invändning.
Inte kan man heller som BK gå och säga att Gud ”avskriver” synder. Det gör han nämligen aldrig! Herren kommer inte och klappar dig och mig på huvudet och säger: ”Jaja, det var ju inte så bra det där, men gör inte om det så glömmer vi det här”. Och talar vi om ”avskrivning” blir det den bilden som förmedlas!
Gud ger oss två slutliga möjligheter vad det gäller synden: Att vi lämnar över den till Jesus och låter honom förinta den, eller att vi på den yttersta dagen får gå i fördärvet tillsammans med den. Några ”avskrivningar” lär inte bli aktuella.
För övrigt har BK översatt helt upp åt väggarna när de översätter ”chataah” med ”skuld”. Skuld på hebreiska är ”ashmah”. Men ska man utlova avskrivning passar ju skuld bättre in i språket än synd… och språkdräkten tycks i många fall vara viktigare än korrekt översättning i Bibel 2000.
Det var min tredje invändning.
I slutet på vers två har B2000 ordalydelsen ”vars sinne är utan svek”.
Som vanligt har BK:s tydligen tämligen sekulariserade mänskosyn lyst genom. Istället för ”ande” har man skrivit ”sinne”. Det gör man på många ställen i Psaltaren. (Vid en snabb genomgång hittade jag elva sådana ställen!)
Människan är enligt Bibeln en treenig varelse, skapade till Guds avbild som vi är. Vi är kropp, själ och ande.
Men Bibelkommissionens lärde tycks bara erkänna kropp och själ, eftersom mänskoanden inte ryms med i deras text.
Vad det har för inverkan på själavård och förkunnelse när människans andliga dimension glöms bort/förnekas är inte svårt att föreställa sig. Och om inte den officiella bibelöversättningen ens skriver ut ordet ”ande”, då kommer detta med all säkerhet att småningom avspegla sig litet varstans i församlingsarbetet!
Det är Muminpappans utombordare igen. Det vi inte begriper oss på, och som verkar krångligt, och värst av allt, ovetenskapligt!, det slänger vi bort…
Och det var min sista invändning mot dessa två B2000-verser.
32:4
B2000: ”Jag blev som en åker i sommarens torka”
1917: ”Min livssaft förtorkades som av sommarhetta”
KJ: ”My vitality was turned into the drought of summer”
Parafraseringen i B2000, ”åkern i sommarens torka” är en väldigt levande bild för en landsbo, men fungerar den i storstaden?
Den ordagranna översättningen fungerar i alla miljöer. Alla kan tänka sig in i/ känna igen sig i orden om hur ens livskraft/vitalitet torkar bort.
32:6
B2000: ”Därför ber dina trogna till dig i nödens tid”
1917: ”Därför skola alla fromma be till dig på den tid då du är att finna”
FB: ”Därför ska alla fromma be till dig medan du är att finna”
KJ: ”For this cause everyone who is godly shall pray to You in a time when you may be found”
NIV: ”Therefore let everyone who is godly pray to you while you may be found”
Alla översättare är överens om att man ska be till Gud medan han är att finna – alla utom Bibelkommissionen.
Den här texten vittnar om att Gud inte alltid snällt står och välsignar oss, vad vi än hittar på! Det finns sådana tider då Han låter sig finnas av oss, och det finns såna tider då ”himlen är av järn och jorden av koppar” (3 Mos 26:19)
Och sådana tider kommer, om vi inte söker Herren medan det går bra för oss, utan i stället missbrukar Hans nåd till lösaktighet!
Och det var ju just det David hade begått misstaget att göra!
Och nu, när han äntligen kommit till omvändelse, försöker han varna oss andra för att begå samma misstag! Han säger att den som vill vara vänd till Herren ska hålla kontakten med Honom, inte först synda och sen gå och gömma sig, som han, David, hade gjort!
B2000-texten ger, som jag uppfattar den, rakt motsatt budskap. ”Synda på ni bara, ni som kallar er Guds folk, och skulle det nu gå så att ni hamnar i besvärligheter så kan ni ju alltid som sista utväg be till Gud, han står nog där på tå för att hjälpa er…”
32:9
B2000: ”Var inte som en häst eller mula utan förstånd – med tygel och betsel måste de tämjas”
KJ, FB och NIV säger samtliga med små variationer:
”Var inte som en häst eller mula utan förstånd, som måste tämjas med betsel och töm för att de ska komma till dig”
Här har B2000 helt enkelt lämnat bort sista delen av versen: ”för att de ska komma till dig”. Och då försvinner ju hela innebörden också!
Här vill Gud säga till oss, att Han vill att vi ska komma till Honom, och att vi ska komma frivilligt! Han vill inte bli tvungen att göra med oss mänskor som Han gjorde med David! Han vill inte att vi ska vara så envist obotfärdiga att Han måste låta sin hand vara tung över oss innan vi äntligen kommer till Honom och omvänder oss!
Men gör man som BK och lämnar bort sista delen av versen, då blir nog det beskedet väldigt mycket på hälft!
PSALM 34
34:6
B2000: ”Se mot honom och stråla av glädje, sänk inte blicken i skam”
1917, FB: ”De som skådar upp till Honom strålar av fröjd, deras ansikten behöver inte rodna av blygsel”
KJ: ”They looked at Him and were radiant, and their faces were not ashamed”
NIV: ”Those who look to Him are radiant, and their faces are never covered with shame”
Här har alltså BK producerat en uppmaning, medan de andra har ett konstaterande. Och det är skillnad på en uppmaning och ett konstaterande!
Om någon säger till dig: ”Se till att skaffa dig en miljon på banken” är det onekligen något helt annat än om någon säger: ”Du har en miljon på banken”. Att få besked om att den som ser upp till Jesus inte nånsin behöver hänga sitt huvud i skuld och skam är ett betydligt mer värdefullt besked än så, tydligen så värdefullt att det finns krafter som inte vill att vi ska få det!
34:20-21
Här har B2000 då äntligen en Messiasprofetia som är tämligen korrekt översatt! Visserligen finns där en liten omskrivning, ”mycket ont” istället för ”många lidanden”, men det här är klart godkänt! Undantaget som bekräftar regeln…
PSALM 35
35:1
B2000: ”Herre, kämpa mot dem som kämpar mot mig”
FB; 1917 ”Herre, gå till rätta med dem som går till rätta med mig”
I den hebreiska texten används ordet ”rib”, med huvudbetydelsen ”gå till rätta”. Det David här gör är att han överlämnar sin sak åt Gud, som är en rättvis domare. Vilket är exakt vad den kristne uppmanas att göra i Rom 12.
Använder man uttrycket ”gå till rätta med” blir intrycket att det är rätten och rättfärdigheten som eftersträvas, skriver man ”kämpa mot” blir nog innebörden en annan.
Så varför inte översätta som det står, istället för att hålla på med dessa evinnerliga parafraseringar??
35:18
Se kommentaren till 26:12
35:27
B2000: ”låt dem ständigt säga: Herren är stor, han unnar sin tjänare välgång”
Vad i fridens dar är detta för en muslimsk trosbekännelse mitt i Bibeln?? ”Allah akbar”, säger muhammedanen. Det betyder ”Gud är stor”!
Här har nog Bibelkommissionen fastnat riktigt med foten i klaveret!
Mina andra biblar säger ”lovad vare Herren”, ”let the Lord be exalted”, let the Lord be magnified”, ”ylistetty olkoon Herra”.
Det hebreiska ordet här är ”gadal” med grundbetydelsen ”göra stor”, och den vi uppmanas att göra stor är ”Jahwe” – förbundets Herre.
Skulle man översätta texten riktigt ordagrant bleve det alltså en sådan här uppmaning: ”Gör förbundets Herre stor!” Men det är ju kanske inte världens bästa svenska, så ”lovad vare Herren” är helt OK. Herren blir ju större för oss så där rent subjektivt när vi prisar Honom!
Varför BK skriver: ”Herren är stor”, det begriper inte jag. Kanske det är meningen att vi ska bli smygtillvanda med litet islamiska tongångar?
Det här återkommer f ö i ps 70:5, och där är det riktigt ordentligt muslimskt i B2000: ”Gud är stor”.
Övriga översättningar har där samma ”lovad vare”-översättning som här i psalm 35: ”lovad vare Gud/let God be exalted”.
PSALM 37
I v2 säger B2000 så här om de onda: ”de torkar snabbt som gräset”, och i v9 ”De som gör det onda ska drivas bort”, och i v34 ”när de gudlösa drivs bort…”
Verkligheten är mer rakt på sak: ”De onda klipps av” och ”de som gör det onda ska utrotas”, samt ”hur de ogudaktiga utrotas”.
I v 9, 11, 22, 29, 34 talas om att ”äga” landet. Men det borde vara ”ärva”. Vilka huvudlösheter det kan bli av att, som BK gör, översätta alla ställen där det talas om att ”ärva landet” med ”äga landet” har jag redan påpekat i samband med genomgången av Moseböckerna.
(4 Mos 26:53, 5 Mos 4:38, 5 Mos 18:2)
Och i v28 har man helt sonika lämnat en rad oöversatt!
B2000: ”Ty Herren älskar det rätta och överger inte sina trogna. Men syndarna skall förgöras för alltid…”
FB, 1917: ”Ty Herren älskar det rätta, Han överger inte sina fromma.
För evigt blir de bevarade, men de ogudaktigas efterkommande ska bli utrotade…”
KJ och NIV har samma ordalydelse.
I B2000 har alltså löftet om att Herrens egna ska ”bli för evigt bevarade” utelämnats. Utan förklaring, utan att ge den minsta vink om att något lämnats bort.
Och sånt här ska kallas översättning.
PSALM 40
40:3
B2000: ”Han ställde mig på fast mark, mina steg gjorde han trygga”
FB, 1917: ”Han ställde mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta”
KJ: He set my feet upon a rock and established my steps”
En klippa är ännu fastare än fast mark, så varför ändra på det? I hebreiskan används ”sela”, och det är nog rena urberget, det.
Att ens steg blir fasta är något annat än att de blir trygga. Att gå med fasta steg är att vara rakryggad och fast i sin mening, och inte vända kappan efter vinden. Att gå med trygga steg är att vara beskyddad från besvärligheter och otrygghetsfaktorer.
Jag tror att båda nyanserna ska finnas med här, men den som går med fasta steg har väl i allmänhet också en inre trygghet som gör att han vågar? Det är liksom underförstått….
Därför är ”fasta steg” en bättre översättning.
40:7-8
B2000: ”därför säger jag: Jag är här. I bokrullen står vad jag skall göra.”
FB: ”Därför säger jag: Se, jag kommer, i bokrullen står det skrivet om mig”
KJ: ”Then I said: Behold, I come, in the scroll of the Book it is written of me”
NIV: ”Then I said: Here I am, I have come, it is written about me in the scroll”
Här hänger ett tillägg från 1917 med i B2000, ett tillägg som inte har stöd i grundtexten och borde ha rensats bort. Det är nämligen ett dimbildande tillägg! ”Vad jag ska göra” har inte i texten att göra!
Använder man B2000-formuleringen blir den här texten tillämpbar på alla mänskor! Det som står i Guds lag om hur vi ska leva och vad vi ska göra/hur vi ska handla gäller alla!
Det blir något helt annat om man översätter så som de andra har gjort: ”det står skrivet om mig i bokrullen”! Då börjar texten handla om någon som bokrullen har sagt något om – förutsagt något om! Och då blir detta en Messiasprofetia, en utsaga om Honom som kom för att göra det som slaktoffren och brännoffren som omtalas i v7 inte kunde göra!
Det här var då den tjugosjätte förvanskade messiasprofetian…
40:12
Här har B2000 ett konstaterande: ”Du Herre håller inte tillbaka din barmhärtighet mot mig, din godhet och trohet ska alltid bevara mig”
I mina andra biblar är den här versen en bön, med undantag för 1917 där halva versen är konstaterande och andra halvan bön, vilket inte förefaller särskilt konsekvent…
Så här låter versen i FB, KJ och NIV har samma översättning:
”Du, Herre, må ej ta din barmhärtighet ifrån mig, må din nåd och din sanning alltid bevara mig.”
Och ser man på följande vers är det nog den enda vettiga översättningen! ”Ty lidanden omger mig, fler än jag kan räkna…”
Det här sambandet mellan v12 och v13 har B2000 slingrat sig ur genom att helt enkelt ta nytt stycke efter v12 och lämna en rad tom! Då ser det ju ut som om det är något nytt som börjar med v13….
Och det är ju ett användbart knep för att få folk att läsa som man vill att de ska läsa!
40:17
Och här har man då fått in ett ”Allah akbar” igen i B2000.
Se komm. till 35:27.
PSALM 41
41:10
B2000: ”Också min vän som jag litade på, och som delade mitt bröd, han trampar på mig”
1917, KJ, NIV och FB är överens om att det ska vara så här:
”han som åt mitt bröd lyfter sin häl mot mig/har lyft sin häl mot mig”
Det här är ett ställe som det hänvisas till på två ställen i Nya Testamentet, så det tycks vara något centralt viktigt som sägs här!
I Joh 13:18 säger Jesus att Judas med sitt förräderi uppfyller det som förutsägs i Psalm 41, och när Han citerar psalmen säger Han: ”Den som åt mitt bröd lyfte sin häl mot mig”.
Att lyfta hälen mot någon är ett uttryck för förakt i Mellanöstern! Än i dag ska man akta sig för att sätta sig så att man visar fotsulan åt en arab!
I hebreiskan används ”akeb” = ”häl” i den här versen.
”Trampa” är ”darak” på hebreiska. Något trampande finns inte omtalat i den här texten.
Så bibelkommissionärerna har i sin iver att fördunkla profetiorna och bryta länkarna mellan GT och NT återigen valt att inte översätta grundtexten, utan istället skriva in något annat i sin bibel, detta trots att vi har ett besked från Jesu egen mun hur det ska vara.
Det är hårt att tvingas ta till ordet ”förfalskning”, men vad kan man annat kalla det?
Det här var den tjugosjunde…
PSALM 44
44:23
B2000: ”Det är din skuld att vi ständigt dödas, att vi räknas som slaktfår”
FB, 1917, NIV, KJ och F1938 är alla överens om att det är ”för din skull”, ”for your sake”, ”sinun tähtesi” som det går så här!
B2000 får det att låta som om psalmisten skulle skylla alla sina olyckor på Herren! ”Det är ditt fel alltihop…”
Och visst brukar människan göra så, skaka sin lilla näve mot Gud och anklaga Honom för allt elände. Men det är inte det psalmen handlar om!
I Rom 8:35-39, där de här verserna citeras, finns förklaringen på psalmen. Den handlar om den förföljelse den troende kan råka ut för just för att han är en troende, inte om en missnöjd människas anklagelser mot Gud!
Och i Romarbrevet har nog minsann också B2000 en korrekt översättning! Så varför inte här??
PSALM 45
45:7-8
B2000, vers 7: ”Din tron, gudomlige, består i tid och evighet…”
vers 8: ”…mer än dina likar”
I grundtexten står det ”Elohim” – ”Gud” i början av v7, vilket också de andra biblar jag använder har följt: ”Gud, din tron består alltid och i evighet”. I v8 används ”chaber” ett ord som är bildat från ”chabar”, som betyder ”foga”. En exakt översättning skulle alltså bli ungefär ”mer än de du är sammanfogad med” eller ”hör samman med”.
”Likar” för tanken till ”de som är som du”, eller ”dina jämlikar”, inte till samhörighet!
Sedan frågar man ju sig varför BK har ändrat ”Gud” till ”gudomlige”?
Om man översätter hela den här texten korrekt är den en kristallklar Messiasprofetia. Det sägs i v8 att Gud (Fadern) har smort Gud (Sonen) som omnämns i v7 med glädjens olja mer än Hans medbröder!
Jesus är Gud. Han kallar oss bröder, och vi är sammanfogade med Honom. Han sitter på tronen. Hans glädje, den Han fått av Fadern, är fullkomlig. Allt stämmer perfekt!
Men eftersom den moderna bibelkritiken vägrar acceptera något sådant som framtidsförutsägande profetior, har man uppfunnit en saga om att psalm 45, liksom psalm 2 och psalm 110, från början varit sånger som sjungits vid de israelitiska kungarnas tronbestigningsfest.
Vidare påstår man, utan att ha några som helst bevis eller belägg för det, att när Israels kungar kröntes blev de insatta till att vara Guds son, och betraktades sedan som gudomliga.
Med dessa grundlösa fantasier som förevändning översätter man sedan ”Elohim” med ”gudomlige”, och säger att psalmen bara handlar om den israelitiske kungen.
Men i Hebr 1:8 har man nog den rätta översättningen när den här psalmen citeras! Så det falska intryck en B2000-läsare sannolikt får, om han jämför Hebreerbrevet med Psaltaren, är då att Hebreerbrevets nedtecknare tydligen citerar psalmen fel för att få den att passa in på Jesus.
Sånt här måste ju vara direkt inspirerat av Lögnens fader!
Den tjugoåttonde…
PSALM 48
48:3
Här talar B2000 om ”gudaberget”. När jag hör det uttrycket kommer jag osökt att tänka på Olympen, gudarnas boning i grekisk mytologi!
”Sions berg, gudaberget, den store konungens stad”.
Något ”gudaberg” förekommer inte i mina andra biblar.
1917, FB: ”Berget Sion längst upp i norr, den store konungens stad”
KJ: Mount Zion on the sides of the north, the City of the great King”
Grundtextens ord har en dubbel betydelse.
”Safon” kan betyda både ”heligt berg” och ”norrut”.
Men det betyder inte ”gudaberg”!
Använder man det uttrycket i en bibelöversättning medför det att alla, som gör samma association som undertecknad, mer eller mindre omedvetet kommer att få följande tankekedja inmonterad: ”Här talas om gudaberget, grekerna hade också ett gudaberg i sin mytologi, men det är ju bara en samling sagor, så det här är väl också bara en samling sagor…”
Skickligt, skickligt!
48:15
Här har B2000 återigen lämnar slutet på versen oöversatt, utan någon antydan om att något är utelämnat: ”….han ska leda oss”, står det där, inget annat.
1917: ”…intill döden ska han ledsaga oss”
FB: ”…han skall leda oss bortom döden”
NIV: ”he will be our guide even to the end”
KJ: ”…he will be our guide even to death”
F1938″…hän johdattaa meitä kuolemaan asti”
Översätter man som det står får man en självklar koppling till psalm 23. Men eftersom B2000 redan rensat bort ”dödsskuggans dal” ur herdepsalmen är det väl bara konsekvent att lämna allt tal om döden helt oöversatt här också! Ska man ljuga ska man vara konsekvent, det minskar risken för att åka fast….
PSALM 49
49:8-9
B2000-översättarna har nya uppenbarelser också här. Alla andra är överens om att ”ingen kan friköpa sin broder, eller betala lösen för hans själ”. B2000 utelämnar det här med ”broder” och skriver så här kan: ”Men ingen köpa sig fri eller betala lösen till Gud…”
Nå det är väl lika sant båda delarna, men varför inte översätta som det står???
49:13,21
B2000 översätter båda verserna lika: ”Människan i all sin glans är utan förstånd, hon liknar de oskäliga djuren”.
I verkligheten ger verserna besked om två olika saker! Det ser man i andra, ordentligt gjorda översättningar.
V 13 talar om att människan mitt i sin glans inte har någon beständighet, utan ska förgås precis som de oskäliga djuren.
V 21 säger sedan att en människa ,som mitt i sin härlighet saknar förstånd, ska förgås precis som djuren.
Det psalmen förmedlar är att det inte spelar någon roll om man har förstånd eller inte, om man har pengar och ära eller inte, man kan aldrig betala priset för att få leva evigt och slippa läggas i graven. Det är människan förelagt att en gång dö och sedan dömas, oberoende av hurudan hon varit här på jorden.
B2000-versionen ger intryck av att det bara är de, som saknar förstånd, som har problem med att lyckas leva utan att småningom dö av det…
49:15
Andra halvan av versen är oöversatt i B2000. Där finns bara ett streck i en parentes: ”Likt får drivs de till dödsriket, döden blir deras herde. (-)”
I FB och KJ ser versen ut så här i sin helhet:
”Som en fårhjord drivs de ner i dödsriket, döden blir deras herde. De rättfärdiga ska råda över dem när morgonen gryr. Deras gestalt förtärs av dödsriket, de får ingen upphöjd boning.”
Det här är alltså en profetisk framåtblick mot den tid när ”morgonen gryr” och dödens välde tar slut, när de saktmodiga ska besitta jorden, och Jesu egna regera med Honom, medan de som förtröstat på sig själva (v14) inte har någon morgonljus framtid att vänta. Allt detta behagar BK utelämna ur texten. Om någon tror ett sådant förfarande behagar Herren, då tror vi olika.
PSALM 50
50:21
B2000: ”Skulle jag tiga när du handlar så? Tro inte att jag är som du! Nej, jag ska ställa dig till svars och straffa dig.”
FB, 1917: ”Sådant gör du, och jag tiger. Då tror du att jag är som du! Men jag ska straffa dig, och låta dina ögon se det”
KJ: ”These things you have done, and I kept silent. You thought that I was altogether like you. But I will reprove you, and set them in order before your eyes!”
B2000 har alltså gjort det här till en fråga. ”Skulle jag….?”
Men det ska vara ett konstaterande! Gud säger att ”så här har det varit. Ni har syndat, och jag har tigit.”
Och det här är ju vad vi många gånger ser och upplever! Människor lever i all slags synd och ondska, också sådana som kallar sig kristna, och Gud tiger! Lätt börjar också vi tro att Han helt enkelt inte bryr sig! Att Han ”är som vi”!
Men nu säger Gud här, att även om Han tiger till en tid, så har Han nog sett all synd och ondska, och straffet kommer!
Hela den innebörden går förlorad i B2000-versionen.
PSALM 51
Vers 2
B2000: ”…sedan David varit tillsammans med Batseba.”
KJ: ”after he had gone in to Bathsheba”
NIV: ”after David had committed adultery with Bathsheba”
FB, 1917: ”då han hade gått in till Bat-Seba”
BK:s ”varit tillsammans med” säger inget om vad David och Batseba hade gjort när de var tillsammans. De kunde lika gärna ha gått på promenad eller besökt en konstutställning som begått äktenskapsbrott, av den här formuleringen att döma!
När Bibeln talar om att en man ”går in till” en kvinna handlar det alltid om att han har samlag med kvinnan ifråga. Ska man ha en något slags förklarande omskrivning ska man göra som NIV, och skriva rakt ut vad det var fråga om! Tycker man den ordagranna översättningen är främmande och svårförståelig går det att använda en förklarande not.
Då har man rätt introduktion till psalmens skakande syndabekännelse!
Men eftersom B2000 är gjord för att vara ett allmänkulturellt dokument som passar alla kan man väl inte gå och alltför tydligt påpeka att äktenskapsbrott är en allvarlig synd. Det är ju så många som lever i äktenskapsbrott och otukt, och de kunde ju ta illa upp…
51:3,11
B2000 har ”stryk ut mina synder”.
Mina övriga biblar har ”utplåna”, ”blot out”.
Det hebreiska ordet är ”machah”, med grundbetydelsen ”utplåna”.
Guds Ord tar alltså till starkast möjliga ord för att beskriva vad som behöver hända med synden! BK:s ordval känns mer än lovligt uddlöst.
51:4
B2000: ”gör mig fri från all min skuld, och rena mig från min synd”
FB, 1917: ”Två mig ren från min missgärning, rena mig från min synd”
KJ: ”Wash me thoroughly from my iniquity, and cleanse me from my sin”
I grundtexten används ”avon”. Det betyder inte ”skuld”. (se kommentaren till psalm 32:1) Det betyder öppen, trotsig synd, och det handlar också om synd som är kollektivt satt i system.
Man anar avskrivningstanken från psalm 32 också i den här B2000- formuleringen! Och lika omöjlig är den fortfarande.
Enda sättet att bli av med ”avon” är att bli grundligt tvättad i Jesu blod! Därför står det ”tvätta mig”, hebreiska ”kabas” här i texten!
Varför, varför, varför inte översätta som det står??????
51:7
B2000: ”i skuld är jag född, och i synd blev jag till i min moders liv”
1917, FB: ”i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig”
KJ: ”behold, I was brought forth in iniquity, and in sin my mother conceived me”
Det här är en text som talar om människans utgångspunkt i tillvaron, en utgångspunkt som är gemensam för oss alla. Och eftersom en rätt kunskap om var startpunkten befinner sig är helt omistlig när man ska börja orientera sig i livet är det avgörande viktigt att få den här versen rätt översatt!
Först av allt gör vi oss av med B2000:s ”skuld”. Någon sådan omtalas inte i grundtexten här.
I hebreiskan används ”avon” och ”chet”.
”Avon” har vi redan behandlat. ”Chet” är bildat från samma verb som ”chattath”, men har en litet annorlunda nyans.
I 3 Mos 19:17 är det just ”chet” som används när det varnas för risken att bli delaktig i andras synder!
Skulle man försöka få till en parafraserad översättning av denna sjunde vers som skulle ens nödtorftigt återge nyanserna i hebreiskan skulle det kunna bli så här: ”Jag blev född in i mitt folks kollektiva missgärning, och delaktig i allmän syndighet har min moder avlat mig”. Men det blir för långt och krångligt.
Jesus säger det betydligt kortare och klarare: ”Det som är fött av kött är kött.”
Och det är den insikten David ger uttryck för här i psalm 51!
Ett barn föds inte i ”skuld”. Skriften säger klart att barnen inte ska behöva lida för fädernas synder! Inte begick Davids mamma heller någon synd den natt när hon och Isai avlade David! Men de var människor under syndafallets dom, ”kött”, och de barn de fick blev naturligtvis som de.
David bekänner inför Gud att han behöver frälsning och rening, inte bara för att han har begått en specifik synd, utan också för att han ÄR en syndig människa.
Gonatt således med den humanistiska funderingen om människans inneboende godhet….
Som synes är det ingen lätt sak att översätta den här versen på ett sätt som skulle återge den hebreiska texten allsidigt, men KJ är en bra bit på väg när de åtminstone översätter ”avon” och ”chet” någotsånär korrekt.
51:12,14
Här har BK återigen undvikit ”ande”, och översatt ”sinne”.
51:13
Håhåjaja. Här möter vi då Bibel 2000:s modergudinna för första gången. ”Den heliga anden”.
Om Jesus kallar Anden ”han” – och det gör Han! – då ska det vara ”den helige Ande”!!
En del språk ger möjlighet att med olika ändelser ange femininum och maskulinum, andra språk har inga sådana nyanser.
Engelskan har det inte, finskan har inte ens olika ord för ”han” och ”hon”.
Men svenskan ger den möjligheten, och B2000-översättarna har utnyttjat den för att smuggla in en smygfeminisering av den helige Ande direkt in i bibeltexten.
Italienskan har samma möjlighet, men skulle någon italiensk bibelöversättare komma på iden att skriva ”la spirita santa” i stället för ”il spirito santo” skulle han nog sannolikt bli arbetslös illa kvickt….
Men i en av konungariket Sverige bekostad statlig utredning – för det är vad B2000 är, går det tydligen att skriva vad som helst utom sanningen.
Att låta staten ta hand om bibelöversättandet var nog den dyraste inbesparing den svenska kristenheten nånsin har gjort!
PSALM 55
55:13-15
B2000: ”men du är ju min like, min vän och förtrogne – vi gladdes åt att gå sida vid sida i skaran i Guds hus”
FB: ”men det är du, min jämlike, min vän och förtrogne, vi som levde i ljuvlig förtrolighet, vi som gick till Guds hus i högtidsskaran”
1917: ”men du gör det, du som var min jämlike…”
NIV och KJ har i stort sett samma översättning som 1917 och FB.
Den här texten handlar ett förräderi – hur en människa får uppleva att en vän plötsligt blir en fiende.
I B2000-texten framgår det inte klart att det är just denne förtrogne vän som vänder sig mot honom med smädelser och förnedring!
De andra översättningarna är helt klara på den punkten: ”Det är du, du som gör det här mot mig!”
Inte heller framgår det från B2000 hur nära vänner de verkligen varit, bisatsen om att leva tillsammans i ljuvlig förtrolighet är helt enkelt utelämnad!
Att drabbas av en sån här sak är något av det smärtsammaste vi kan råka ut för i våra mänskliga relationer. Det är en smärta det är svårt att värja sig för, omöjlig att dra sig undan från eller gömma sig för.
Också den smärtan fick Jesus erfara.
Den här psaltartexten är nämligen också en messiasprofetia – vederbörligen nedtonad från BK:s mixerbord.
Det var den tjugonionde!
55:21
B2000: ” Han kränkte freden och svek givna löften”
FB, 1917: ”Den mannen bär hand på sina vänner, han bryter sitt förbund”
KJ: ”He has put forth his hands against those who were at peace with him, he has broken his covenant”
NIV: ”My companion attacks his friends, he violates his covenant”
När man läser B2000-texten får man intryck av att det här handlar om en härskare, som bryter ett fredsfördrag och överfaller grannfolket mitt under fredstid.
De andra biblarna ger klart besked om att det här är en fortsatt beskrivning på den falske vännen i vers 13-15!
BK:s översättning försvagar på ett utstuderat sätt kopplingen till de tidigare verserna, och till Judas Iskariots förräderi.
PSALM 57
I vers 4 och 11 har B2000 ”godhet”, medan mina andra biblar talar om ”nåd”/”mercy”. Och det här är inget isolerat fenomen! I Psaltaren talas det om ”nåd”, hebreiska ”chesed”, ca 110 ggr.
När jag kollade dessa i B2000 fann jag ”nåd” på 60 av dessa ställen, och av dessa 60 fanns 26 i en enda psalm, ps. 136.
I Psaltarens övriga 149 psalmer har BK alltså valt att översätta ”chesed” med något annat än ”nåd” i 50 fall av 85 möjliga!
Som ersättningsord har man främst använt ”god”, ”godhet”, ”trofast”, ”trofasthet” och ”kärlek”.
Det är ransonering på nåden i Bibelkommissionens Psaltare!
De här andra uttrycken är ju inte synonyma med ”nåd”!
Nåden handlar om det totalt oförtjänta goda Gud ger åt oss syndiga människor.
Vi kan tala om godhet och kärlek och trofasthet hur mycket som helst utan att få in något alls av nåden!
Utelämnar vi den ur bibeltexterna, då kanske läsarna tror att det är så, att Gud är god mot de goda, kärleksfull mot dem som älskar Honom, trofast mot sina trogna – men några andra göre sig icke besvär!
Vi är så vana från den här världen att om man ska bli omtyckt och accepterad, då får man allt se till att göra sig förtjänt av det, att det tolkningsmönstret finns färdigt inplanterat i oss!
Därför borde nåden ha fått omnämnas alla hundratio gångerna!
57:6
B2000: ”Visa din höghet i himlen, o Gud”
FB: ”Visa din höghet över himlarna, Gud”
1917: ”Upphöjd vare du Gud över himmelen”
KJ, NIV: ”Be exalted, o God, above the heavens”
BK placerar Gud i himlen, de andra säger att Han är över himlarna.
Den här versen vittnar om att Gud är den som är över allt – Han är över allt sitt verk!
Det är visserligen sant att Gud är i himlen – men himlen är också i Honom, för Han omsluter allt!
Precis som Jesus bor i den troende, samtidigt som hela jorden bara är ett gruskorn inför Honom…
B2000-texten gör tyvärr inte rättvisa åt psalmens proklamation av Guds storhet.
Samma förminskning återkommer i vers 12.
57:8
B2000: ”Mitt hjärta är redo, o Gud, mitt hjärta är redo…”
1917, FB: ”Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, mitt hjärta är frimodigt..”
KJ, NIV: ”My heart is steadfast, o God, my heart is steadfast…”
Hebreiskans ord är ”kun”, med grundbetydelsen ”befästa”.
Engelskans steadfast – orubblig, ståndaktig – är utmärkt!
”Redo” återger inte innebörden – ”frimodigt” är kanske inte heller så lyckat, för den delen.
Det finns inga perfekta bibelöversättningar, men det är ändå stor skillnad på en översättning med enstaka mindre lyckade översättningslösningar, och en med konsekvent genomförda vinklingar och förvanskningar!
Så långt psalm 31-60. Vartefter tid och krafter räcker ska jag fortsätta, antingen med nästa trettiotal, eller med Jesaja. Vi ber och ser…