Man talar visserligen om lagen som en uppfostrare. Men den blir en falsk mästare som leder vid sidan om Kristus och bort från Kristus ifall den inte får, såsom hos Paulus, leda fram till Andens lag i Kristus, vilken gör fri från syndens och dödens lag så att lagens krav kan fullbordas i oss. Därför ska du alltid finna att dessa så kallade evangeliska ligga i en ständig fejd med lagen. Han är deras förskräcklige buse, som de aldrig går säkra för, och mot vilken de jämt skria, skrika, hojta och slå med händer och fötter. De går med en djup och hemlig fruktan för honom, ty de är inte lagligen lösta från honom genom Andens lag. Man vill alltså ha en budlös nåd. Men nåden är inte budlös. Så här beskriver Paulus nåden: ”Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss till att avsäga oss ogudaktighet och världsliga begärelser och till att leva tuktigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tidsålder som nu är.” Ändå är det budlösa skökoevangeliet mycket allmänt ibland oss. Gott vore om vi misstog oss, men vi misstar oss knappast när vi säger att minst två tredjedelar av alla präster i vår kyrka beträffande lag och evangelium är folkfördärvande irrlärare och villoandar.
N P Wetterlund ”Andens lag” del I