Gång på gång uppstod tycke mellan den politiska ledningen och folkets andliga herdar, till olycka för alla parter. När det andliga ledarskapet låter sig tjusas av maktens smicker börjar sönderfallet. Då kommer också profeterna. Utbildade i ödemarken dyker de upp från ingenstans, likt en Amos, vägrande att spela rollen av en yrkesprofet. Mycket kunde de uthärda, men inte sveket. Mot maktens mutkolvar var de utan pardon. Själva var de aldrig till salu. Profeten kunde inte användas, inte beställas. Mot Kaifas och Herodes, prästen och politikern, stod Johannes och Jesus. Utexaminerade från öknen. Opålitliga i maktens ögon, för de lät sig varken skrämmas eller förses med munkavle.
Peter Halldorf ”Sandens söner”