När trons ord först som sist blir läroord är cementeringen i full gång. Teologin blir åsikter. Bönen ersätts av debatt. Samhörigheten, frågan om vem som ska inneslutas eller uteslutas ur gemenskapen, får sin utgångspunkt i ett antal syner – bibelsyn, ämbetssyn, dopsyn, nattvardssyn, församlingssyn… I öknen såg man annorlunda. Teorin, theoria, synen, skådandet, var inte något man utgick från, det var tvärtom målet, det man möjligen till sist nådde fram till, om man först gått vägen, erfarenhetens väg och praktiserat tron! ”Skriften allena”? Javisst, men inte som teoribok, snarare som ett hav att dyka i. Samuel Rubenson har träffande beskrivit ökenfädernas ”bibelsyn” så här: ”De utgick inte från Skriften. De gick in i den.”
Peter Halldorf ”Sandens söner”