Det finns en del saker jag inte riktigt förstår. En av dem är varför människor med en luthersk/protestantisk bakgrund ibland blir fascinerade av den romersk-katolska kyrkan, dess dogmer och trosutövning.
Så ett tag framöver kommer jag att skriva en serie korta artiklar om de sakerna under rubriken ”Om katolska kyrkan”, (om jag nån gång använder förkortningen KKK står det för katolska kyrkans katekes, inte för Ku Klux Klan)
Jag har inbjudit ett par bröder, som hör till den skara som jag inte riktigt förstår hur de resonerar, att läsa och kommentera det jag skriver – och jag hoppas verkligen att de nappar, för annars lär väl inte min förståelse växa desto mer!
Jag hör inte till dem, som automatiskt menar att påven är Antikrist och den romerska kyrkan den stora skökan.
Vad jag har kunnat forska mig fram till finns det en stabil kärna av äkta tro i katolicismen, men där finns också mycket jag varken förstår eller accepterar, sådant som, såvitt jag kan se, är direkt bibelstridigt, men ändå finns med i den officiella läran. Man kan kanske beskriva den katolska kyrkan som en lykta med brinnande veke och nedsmutsat glas…
Vad jag har förstått måste man acceptera den katolska kyrkans samtliga officiella läror om man vill vara med i den, man måste så att säga köpa hela paketet.
Och det är detta jag inte förstår: Att människor, som inte uppfostrats att se dessa bibelstridigheter som självklara sanningar, ändå är villiga att köpa hela paketet!
Sen har vi då den andra sidan av saken, nämligen att det sannolikt finns både det ena och det andra inom protestantismen, som vi i vår tur är hemmablinda inför. Inte lär lyktglaset vara så glasklart där heller…
Det finns mycket att fundera på här!
Vi får hjälpas åt!