Innan jag går vidare med mina frågor kring katolicismen, vill jag understryka, att jag inte är ute efter att få fram att katolikerna skulle vara värre vilsefarna och sämre kristna än alla andra!
Det finns mindre lyckade bruk och traditioner litet varstans i kristenheten.
Det jag undrar över är specifikt hur det går till, när man som utifrån kommande, och således oanfäktad av hemmablindhet, lyckas hitta för sig själv acceptabla förklaringar till det som där finns av obiblisk tradition och lära?
För egen del skulle jag kunna föreställa mig att man i ett läge, där man vet sig vara manad av Gud att bosätta sig i ett visst andligt hem, skulle säga något i stil med: ”Detta är nu mitt hem, med de fel och brister som här finns. Jag tänker inte förneka att kranen droppar, att taket läcker litet grann, och att vedspisen ryker in. Jag tänker inte förneka, att det finns råttor i källaren. Men detta är nu mitt hem, och här ska jag vara, och jag vill göra det bästa av det. Grunden är i ju alla fall OK…”
Det är den här biten med frågorna kring det som faktiskt är på snett, som jag grubblar över. Det är ju sanningen som ska göra oss fria, inte förklaringarna…
Så jag kommer att fortsätta att skriva några inlägg till om katolska kyrkan.
Ville bara klargöra varför jag börjat jobba med de här frågorna!
Kommentarer: (Kopierade från min gamla hemsida)
- ingmar:
03/04 2009 12:10:53
Alltså, nog är det svårt att uttrycka sig tydligt! Jag ville ha sagt, att jag inte förstår om någon från ett protestantiskt sammanhang går över till KK av den orsaken, att KK skulle vara läromässigt mer på rätt spår, eller mer bibliskt i sina seder och bruk, än vad t ex de inomkyrkliga väckelserörelser är, som ännu vill hålla sig till Guds Ord, eller de frikyrkor, som på liknande sätt vill respektera och följa apostlarnas undervisning. Men att jag nog kan förstå, om någon rätt och slätt hittar sitt andliga hem i en katolsk församling…
- svenolavo:
03/04 2009 23:45:51
Jag tycker du för ett underligt resonemang. Du utgår från någon form av allmänprotestantism som norm, där det avgörande tycks vara ”viljan” att ”hålla sig till Guds Ord” – naturligvis i den tolkning som man själv har stannat för. Denna ”vilja” sträcker sig emellertid inte så långt att den skulle omfatta det katolska arv som, fastän i uttunnad form, ännu finns här och var t.ex. i Ev.-luth. kyrkan. Utifrån denna minsta-gemensamma-nämnarprotestantism bedömer du sedan Katolska kyrkan och finner att den inte håller måttet. Felet med Katolska kyrkan är alltså helt enkelt att den är katolsk. Detta cirkelresonemang kan bara övertyga dem som är inne i cirklarna från förr.
- ingmar:
04/04 2009 09:45:35
Du observerade väl at jag använder ordet ”mer”? (Mer på rätt spår”) Samt att jag säger att katolikerna inte är sämre eller mer vilsefarna än t ex de protestantiska samfunden? Samt att det finns mindre lyckade seder och bruk överallt?
Mitt resonemang är följande: Om man har antagit/håller på att anta obibliska seder och bruk på ömse håll, då har jag svårt att förstå varför man skulle, observera, på läromässig grund byta samfund.
Varför byta ut kvinnliga präster mot mariadyrkan?
Varför byta ut lutherdyrkan mot helgondyrkan?
Varför byta välsignelse av homosexuella par mot ett celibattvång, som har lett till känt resultat bland de katolska prästerskapet?
Varför byta FELK:s maktspråk mot påvens ofelbarhetsanspråk? Vari ligger vinsten?
Om den alltså är den annan, än att man helt enkelt hittat ett andligt hem, där man mår bra?
Trots dessa samfunds alla fel och brister är ju ändå Jesus fortfarande verksam inom dem…dvs mitt ibland alla, som ännu samlas i hans namn…
- ingmar:
04/04 2009 17:08:01
Sedan, Sven-Olav, skulle jag vara intresserad av att höra din kommentar till KK III. om du har tid någon gång! Det är ändå där sakens kärna ligger….
- svenolavo:
04/04 2009 23:16:09
Men nu förväxlar du vanliga fördomar med verkligheten. Mariadyrkan och helgondyrkan är mot vad Kyrkan lär som det riktiga. Se vad Katekesen säger om saken. Celibattvång gäller inte över hela linjen och kan inte knytas till det som du antyder. Det handlar om andra saker där; se t.ex. Michael Rose, Goodbye good men. Och varför skulle Katolska kyrkan vilja byta ut sin påve mot de tiotusen påvarna på protestantiskt håll?
- ingmar:
05/04 2009 08:34:37
Jodå, jag har faktiskt läst vad romersk-katolska katekesen säger om saken. Och jag kommer att komma till både Maria och helgonen här i kommande inlägg. Sedan kan vi fortsätta att samtala om huruvida det verkligen bara är fördomar jag ger uttryck för!
Och käre broder, när har jag ens antytt att katolikerna borde byta sina irrvägar mot de lutherska folkkyrkornas?? När inte ens jag själv ville vara med i ELFK längre….
Frågan jag arbetar med är den motsatta, alltså varför man skulle vilja gå från den lutherska fållan till den romerska.
- Och hur kan du så tvärsäkert säga att celibatet inte har något att göra med alla de fall av sexuellt utnyttjande, bedrivet av just katolska präster, som uppdagats – och där den kyrka de tjänar har varit mer angelägen om att sopa under mattan, hemlighålla och förtiga det skedda, än att få slut på eländet och ta hand om offren?
- Ta nu t ex det aktuella exemplet i Irland, med Ryan-rapporten och Vatikanens beklaganden…