Vi har t ex en människa som antar att hennes problem är av sexuell art, eller som tror sig ha förlorat den rätta uppfattningen om sitt eget kön. Vad denna människa inte anar är att hennes problem inte primärt har med sexualitet att göra, utan problemet rör sig på ett mycket djupare plan. Hur ska hon, om ingen vägleder henne, kunna veta att hennes problem kan bero på att hon är så främmande för sig själv, att hon inte kan knyta de kontakter som varje människa behöver för att inte känna sig förvisad från den mänskliga gemenskapen? Hon kan ju inte veta att sexualdriften erbjuder sig som surrogat för den förlorade äkta gemenskapen. Den äkta gemenskapen kan naturligtvis också ta sig uttryck som sexuell gemenskap, men denna tidens lärda förförare inser inte att man inte kan gå den omvända vägen! Jag tänker med fasa på den uppsjö av ”experter” som här erbjuder sina tjänster, alla i förförelsens tjänst!
Erik Ewalds ”Helande själavård”