Här har vi en fråga, som kommit upp fler än en gång under åren:
”Hur hänger det riktigt ihop det här med att vi är både rättfärdiga och syndare? Det känns ju rent schizofrent! Vilkendera är jag idag? Är jag mer rättfärdig när det går bra, och mer syndare de dagar, när det går dåligt? Eller väger det jämt hela tiden?”
Då och då har det hänt att fler än du har undrat över uttryck, som används i förkunnelsen, uttryck som inte är så alldeles enkla att begripa sig på.
Ett sådant är just den här berömda definitionen av en kristen som lyder: ”På en gång rättfärdig och syndare”.
Jag kan minnas mer än en gång då människor kommenterat det här uttrycket just så här, med att säga något i stil med att ”Det här är ju rena schizofrenin! Jag måste väl vara antingen/ eller, jag kan väl inte vara både-och??”
Det vanliga är att de, eftersom de vetat med sig att de syndar, har kommit fram till att de naturligtvis är syndare, inte rättfärdiga. Vilket ju inte precis gör rättvisa åt evangeliets budskap om frälsning och befrielse…
Efter att i början av min predikantverksamhet ha stött på den här frågan några gånger, och besvarat den med litet standardmummel om paradoxerna i kristen tro, och att det är Kristus som är rättfärdig, medan vi är syndare, och så vidare, började jag gradvis inse att den här formuleringen inte riktigt tillfredsställde mig själv heller!
Så då började jag fundera på om det inte fanns fler sätt att uttrycka det här på?
Jag läste vad som står om saken i Ef 2. ”Sådana var vi förut allesammans…”
Och Ef 5. ”Förut var ni mörker, men nu är ni ljus i Herren…”
Rom 5. ”…Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.”
Samt andra, liknande ställen, som alla pekade åt samma håll: Bibeln tycks verkligen inte entydigt definiera den, som har kommit till tro på Jesus, som en syndare! Tvärtom, den talar om ett förr och ett nu, och om en skillnad mellan dessa två!
Å andra sidan fanns ställen som 1 Joh 1, där det tydligt sägs, att om vi säger att vi inte har någon synd, så bedrar vi oss själva! Men hur ska man definiera den här dubbelheten på ett sätt, som inte tar bort något av det Jesus har gjort, för oss och med oss?
När jag bad över de här texterna, och sökte en bild, som alla utsagor skulle passa in i, kom bilden av en cancersjuk människa för mig.
En sådan har något främmande i sin kropp, något som fördärvar och förstör, och försöker sprida sig och ta över allt mer, och som slutligen leder till döden, om det får härja fritt. Men inte går ju den människan omkring och säger: ”Nu är jag både cancer och människa”!
Nej, hon säger: ”Nu har jag något främmande ont i min kropp, och det tänker jag bekämpa med alla medel och av hela mitt hjärta!” Hon identifierar sig inte med cancern! Hon har den, ja, men hon är den definitivt inte!
Med den bilden fick det Paulus säger i Rom 7 en helt ny innebörd för mig.: ”Om jag nu gör det jag inte vill, då är det inte jag som gör det, utan synden som bor i mig!”
Aposteln identifierar sig inte med synden, han identifierar sig med rättfärdigheten, med den nya skapelse han är i Kristus!
Synden bor i honom, javisst, den lägger krokben för honom då och då, javisst, men han är inte synd! Han säger inte att han är både rättfärdig och syndare, han säger att han är rättfärdig, trots att han har synd!
Här försvann dubbelheten, den förvirring som så många hade uttryckt över att inte riktigt veta om de nu var syndare eller rättfärdiga. Identiteten blev klar!
I 2 Kor 5 står de underbara orden om försoningen: ”Den som inte visste av någon synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle bli rättfärdighet från Gud”.
Ef 4 talar om för oss att den nya människan är skapad till likhet med Gud i sanningens rättfärdighet och helighet!
Synden bor i oss. Det får vi kämpa med och släpa på så länge vi lever här på jorden. Men Gud har gjort det undret med oss som tror, att vi har blivit födda på nytt till att vara Hans barn, blivit en del av den nya skapelsen, får stå rättfärdiga i Kristus sju dagar i veckan, och identifiera oss med det nya som har kommit, inte med det gamla som har gått!
Tänk att det finns något så fantastiskt som Guds nåds evangelium i denna fallna värld! Halleluja!