Jag fick nyligen höra några synpunkter på hur man vanligen går till väga i företagsvärlden, när man vill fräscha upp sin företagsimage och få kunderna att trivas bättre. Man brukar oftast satsa på att förnya lokalerna – måla om, skaffa nya möbler och så vidare.
Enligt den som kom med synpunkterna – en specialist på området – är det här det dyraste och minst effektiva sättet att försöka förbättra ett företags image.
Det som gör intryck på besökare, och som ger ett gott eller mindre gott första intryck av företaget, det är i främsta hand hur man blir bemött av företagets personal! Det är alltså människorna som behöver ommöbleras, inte utrymmena!
Jag kunde inte låta bli att dra paralleller till hur vi kristna ofta arbetar i församlingar och kyrkor.
Renoverade kyrkor och nya församlingshem, ombyggda och tillbyggda bönhus, förnyad teknik av alla de slag i all ära, men har de här sakerna trots alla satsningar ökat på besöksfrekvensen desto mer?
Och hur mycket har det satsats på att människorna, som arbetar i kyrka och församlingar, skulle lära sig och mogna till att bli mer ”kundvänliga”, mer öppna, mer välkomnande, mer meddelsamma, mer inbjudande till dialog, mer empatiska?
Det är det senare människor söker, när de kommer, inte de fina och påkostade byggnaderna eller de kulturellt högtstående programpunkterna! Sånt är världen mycket bättre på än vad vi kristna är!
Men, det är ju lättare att fixa till husen än att göra något åt människorna som befolkar dem.
Det är lättare att snygga till sin omgivning än att snygga till sig själv.
Lättare att skruva upp värmen i pannrummet än att skruva upp värmen i hjärtat.
Och människan är känd för att hellre ändra på allt omkring sig än att förändras själv… men sådana förändringar, som inte tränger innanför det egna skalet, utan bara bättrar på det, de är att betrakta som kosmetika, och inget annat!