Den som vill bli medlem i KK måste omfatta den romersk-katolska läran. Det finns bara en sådan, även om enskilda katoliker naturligtvis har vitt skilda uppfattningar i olika frågor, både ifråga om hur teori och hurudan praktik av katolsk tro ska vara, så finns det enligt KKK bara en officiell troslära. Denna utgörs av påvens och biskoparnas tolkning avden tro som finns uttryckt i traditionen och i Bibeln.
Den tolkningen finns i många olika dokumentsamlingar, av vilka den katolska katekesen, dokumenten från koncilierna, och den kanoniska lagen är tre av de främsta.
Dogmerna är de bindande läroutsagor, som utgör kärnan i den romerska tron.
En dogm fastställs av påven, och förutsättningen för att detta ska kunna ske är att läroämbetet, ”magisterium”, alltså alla biskopar och påven är överens. För då dessa är överens, säger KK, då är de ofelbara, för Gud bevarar dem från att missta sig!
Ett citat från den katolska ”Dogmatic Theology for the Laity”:
”Kyrkans läroämbete är viktigare än Bibeln. Det är bara den ofelbara Kyrkan som kan tala om för oss vad som är helig skrift, och det är bara den ofelbara Kyrkan som kan utlägga Skrifternas sanna mening….trons omedelbara och högsta normgivare är Kyrkans läroämbete…”
Med andra ord: KK:s läroämbete menar sig stå över Bibeln.
Vad leder då detta synsätt till i praktiken? Vi kan titta på hur det gick till när en av de färskaste dogmerna slogs fast 1950, alltså dogmen om Marias kroppsliga himmelsfärd.
Påven då hette Pius XII. Han var en hängiven mariadyrkare, och han ville ära henne med dogmen om hennes kroppsliga himmelsfärd. 1946 sände han ut ett brev till alla katolska biskopar världen över, och frågade efter deras mening: huruvida läran om Marias himmelsfärd skulle kunna föreslås och antas som en trons dogm?
Jadå, det tyckte den överväldigande majoriteten var en bra idé!
Nästa steg var att studera det som kallas ”trons skatt”, alltså Bibeln och Traditionen.
Där ska nämligen all katolsk lära vara grundad – i det ena eller det andra…och bakåt i tiden hade man ju lyckats slå fast många dogmer som saknat stöd i Bibeln, men som nog hade kunnat hjälpligt försvaras utifrån traditionen!
Men ifråga om det här blev det litet problematiskt, för varken Bibeln eller de tidiga kyrkolärarna hade något att säga om saken. Det enda som fanns var en utbredd folklig vidskepelse, som levt och frodats under århundraden av mariadyrkan, och som nog förvisso trodde att hon farit kroppsligen upp till himlen!
Så vad gjorde vår påve då? Böjde han sig för sin egen kyrkas vedertagna principer för formulerande av ny dogm och avstod sitt projekt? Nej då. I stället valde han att gå in för att tänja gränserna för hur långt läroämbetets auktoritet gick!
Han skickade alltså som nästa steg ut ett påvligt brev, och förklarade att kyrkans läroämbetes uppgift är att ”lyfta fram och förklara sådant i trons skatt, som nu är bara dunkelt antytt!”
Därmed hade han kringgått både bibel och kyrkolärare.Om bara påve och biskopar är överens, och det finns litet vidskepliga föreställngar, som folk omfattat unde några hundra år, att hänvisa till, då kan det katolska läroämbetet enligt denne Pius XII slå fast vilka dogmer som helst, och förklara att det här har bara varit ”dunkelt antytt” förr, men nu lyfter vi fram det i ljuset!
Och eftersom kyrkan lär att om påven och biskoparna är överens, då är de ofelbara, så är ju dogmerna sedan bindande för varje katolik, oavsett vilken spiksoppa som serveras!
Så också dogmen om Marias kroppsliga himmelsfärd – vilken mycket riktigt slogs fast och antogs.
Den kringgående rörelsen hade lyckats.
Om detta är att vara grundad på apostlarnas undervisning, då är jag en böckling.
Alltså. Den som konverterar till Rom måste förklara sig omfatta Roms lära.
Denna kan komma till, och har också i många fall tillkommit på ovanbeskrivet sätt.
Detta är inte den kyrka, som Jesus avser, när han talar om sin församling, för den församlingen är grundad på apostlarna och profeterna, på den tro som genom dem en gång för alla är överlämnad åt Kristi församling, och hörnstenen är Kristus själv!
Då är KK inte heller den kyrka jag bekänner mig tro på i tredje trosartikeln!
Man kan antagligen konvertera av många orsaker, men varför någon skulle göra det av läromässiga skäl, den frågan är fortfarande obesvarad för mig.
………
Nu ska jag ta paus ett tag från att studera den romerska kyrkan och söka svar på mina frågor kring den, och kring de mekanismer som får folk att konvertera till den, trots alla uppenbara felaktigheter som där lärs och praktiseras. Jag har väl också redan klargjort min poäng – att det egentligen bara finns en orsak till att människor med protestantisk bakgrund går över till katolicismen, som jag kan förstå och respektera, och det är om man rätt och slätt hittar ett andligt hem där.
Jag ska ännu skriva något inlägg om den romerska frälsningsläran, men det kan dröja några månader.
God jul!