Att fasta och be kan vara en välsignad sysselsättning, men det kan också bli något annat än man tänkt sig! Det beror helt på om man följer spelreglerna eller inte! De finns nämligen kvar, och har sin verkan oberoende av hur vi beter oss – andliga lagar brukar göra så.
Någon gång i mitten på nittiotalet var jag kallad att undervisa på en bibelkurs i Lappfjärd, och i bilen på väg dit kom den tanken till mig, att jag skulle fasta under tiden som kursen pågick!
Den tanken sade jag ganska omgående ja och amen till, och resten av vägen ställde jag in mig på att ha några matfria dagar. Så kom jag då fram, vi ställde allt i ordning på eftermiddagen, vi hade första samlingen, och sedan blev det då tid för kvällste och smörgås.
När man fastar, och samtidigt ska umgås med andra människor, finns det två sätt att handskas med situationen. Det ena är att man obemärkt försvinner ut på promenad när det drar ihop sig till mattid. Det andra är att man tar ett glas vatten, sätter sig tillsammans med de andra vid matbordet, sitter där och smuttar på sitt vatten och konverserar så smått, och efter en stund kommer någon ofelbart att fråga, om man inte ska äta något? Och då har man ju blivit tillfrågad, så då kan man sådär lagom anspråkslöst svara att Herren har manat en att fasta och bedja i dagarna tre! På det sättet får ju alla reda på vilken sällsynt andlig och gudshängiven människa de har förmånen att få vara tillsammans med…
Den här gången gick det så illa, att jag valde alternativ två. Alla lyssnade med vördnad till den svältande profetens ord, och jag kände mig inte alls illa berörd av den respekt som kom mig till del!
Hela kursen gick sedan helt enligt ritningarna – ända tills allt var färdigt, och jag började åka hemåt.
Då, när jag blev ensam, började jag sakteligen märka hur jag kände mig.
Faktiskt var Herren så nådig, att Han gav mig en bild av hur jag kände mig!
Jag fick bilden av ett påskägg. Grant målat på utsidan, och fullständigt urblåst på insidan!
Jag hade i enlighet med spelreglerna i Matt 6 fått ut min lön, och den fattiga lön jag hade fått, det var att några andra människor hade tyckt att jag var andlig och bra. Det här är en lön som bara fastnar på utsidan. Det finns inget himmelskt i den!
Det, som jag var med om då, var totalt i enlighet med det Jesus säger i Matt 6, nämligen att den, som fastar, eller ber, eller ger gåvor för att bli sedd och ärad av andra människor, han har fått ut sin lön.
Det stället hade jag läst hundra gånger så visst som en, jag hade hört andra predika om det, men tydligen är det så, att man ibland är villig att lära av andras misstag först när man har begått dem själv!
Den här kakan kan man inte både ha och äta upp, den lärdomen fick jag med mig från den bibelveckan. Man kan inte få ut både jordisk ära och himmelsk lön, så det gäller att välja vilket man sätter mera värde på!