Det händer då och då att man får höra och läsa beskrivningar av himlen, människor som berättar om drömmar, visioner, eller så kallade nära döden-upplevelser. Ofta påminner himlen rätt mycket om jorden i dessa berättelser – visserligen en uppgraderad och på allt sätt förbättrad version av den jordiska tillvaron, men ändå lätt igenkännelig.
De beskrivningar av den himmelska tillvaron vi har i bibeln ger ett annat intryck, i dem får man ett intryck av något så annorlunda, att de bilder profeterna försöker återge sina visioner med blir svårbegripliga och främmande för oss människor.
Det tycks helt enkelt inte finnas något i det jordiska språket som kan beskriva hur himlen verkligen är! Aposteln säger att det som väntar oss, som tror på Jesus, är något som en människa varken kan tänka eller föreställa sig, för ingen har någonsin varken sett eller hört något liknande.
Då och då har jag fått frågan vad jag tror om den ena eller den andra boken eller berättelsen om hur det är i himlen. Då får jag ju lov att vara ärlig, och säga som det är, att jag tar dem med en nypa salt – just för att de har så många drag av den nuvarande jorden!
Jag hörde en gång en berättelse, som jag tycker beskriver skillnaden mellan vår nuvarande och vår kommande tillvaro på ett så bra sätt som det överhuvudtaget är möjligt att säga det. Jag minns bara huvuddragen, så jag återger den med egna ord här:
Det var en gång en larv. Den åt på ett kålblad, ett rätt halvvisset och dammigt sådant, och den såg sig hela tiden ängsligt om över sin larvaxel – det finns många som gärna äter upp en liten fjärilslarv om den inte aktar sig! Och den fantiserade och drömde om en bättre tillvaro.
”Undrar hur det är i larvernas himmel” tänkte den. ”Där finns säkert jättestora gröna friska salladsblad med klara daggdroppar på, där är varmt och skönt, och där finns det inga fåglar och andra otäckingar som vill äta upp en!”
Så drömde den, för en liten fjärilslarv formar sina föreställningar om himlen utifrån begrepp och saker den känner till. Längre än så räcker inte dess larvfantasi…
Småningom hände något med vår larv. Den blev en puppa! Den såg helt torr och död ut, och de andra larver och skalbaggar som kröp förbi tänkte kanske att jaha, så var den larvens saga all!
Men en dag brister puppan, och ut kommer en strålande vacker varelse som breder ut färgskimrande vingar och flyger ut i en verklighet som den aldrig hade kunnat föreställa sig, medan den var en larv som kröp på ett halvvissnat kålblad, en fjäril som upplever och ser sin värld med sinnen som larven inte hade – men som ändå bär något av den larv den en gång var med sig.
Och fjärilen skrattar åt sig själv och tänker: ”Hur kunde jag tänka så små och futtiga tankar om larvernas himmel! Ett stort salladsblad med daggdroppar på… fast jag egentligen hela tiden visste att Någon hade lovat att det som kommer är något så fantastiskt att ingen larv har hört eller sett, eller ens kunnat föreställa sig något sådant….