Dagens Vasablad. Biskopen uttalar sig.
På samma gång talar han ut sig, åtminstone ut ur mitt förtroende. (Det lilla som nu fanns kvar efter tidigare uttalanden i andra frågor)
Karln säger nämligen rent ut att det inte är lämpligt att använda andliga nådegåvor i en skriftskola!
Man får tala om såna saker som helande eller tungotal, men man får inte praktisera det!
Prata får man alltså, men inte göra något av det som man pratar om.
Om en konfirmand har huvudvärk får man inte be att Jesus tar bort den, inte i Borgå stifts skriftskolor, i alla fall.
Om Anden manar till profetiskt tal, eller till tungotal och uttydning, för att Han vill ge ett direktbudskap i ett sammanhang där man talar om Jesus och frälsningen, då måste alltså skribaprästen säga åt den helige Ande att tyvärr, du är inte önskvärd här, inte om du vill yttra dig, i alla fall, för så har Borgå bestämt!
Alltså, vart vill man komma från det höga ämbetshållet?
Vill man faktiskt ha en ”pratkyrka” och inget annat?
Och har man överhuvudtaget ägnat en tanke åt vad Herren har för åsikt om saken?
Är det verkligen så långt gånget, att ungdomarna, som bevistar kyrkans skriftskolor, med alla medel ska skyddas från insikten att det faktiskt finns en Gud, och att Han är närvarande och verksam i sin skapelse och sin församling?
Men, det står fortfarande fast att en Jesu lärjunge ska lyda Gud mer än människor.
Till och med när det är fråga om människor som utrustats med biskopskors och dito stav.