Det är tre år sen det senast begav sig, om jag minns rätt – alltså tre år sen Päivi Räsänen senast fick folk att skriva ut sig ur kyrkan. Nu är det alltså dags igen, och orsaken är densamma som förra gången: Hon har berättat vad Jesus och hans apostlar säger!
Den här gången konstaterade hon att det finns tillfällen, när en kristen får så lov att lyda Gud mer än människor, och tog den händelse i Apostlagärningarna, där Stora Rådet förbjuder apostlarna att predika evangelium, som exempel.
Detta är då något, som är så självklart för en kristen – eller åtminstone borde vara det – att man kan ha svårt att begripa reaktionerna, inte bara det att folk skriver ut sig ur kyrkan, utan också de uttalanden som har kommit från de kyrkliga makthavarna. Ärkebiskop Mäkinen har t ex gått ut med ett avståndstagande från Räsänens tankar. Han är tydligen av den meningen att Finlands lag alltid ska gå före det Gud har förordnat i sitt Ord.
Hur har kristna människor kunnat hamna så vilse?
Jag misstänker att orsaken till en del får sökas i det som kallas tvåregementsläran, alltså Luthers uppdelning av Guds styre här på jorden i ett andligt och ett världsligt regemente. Nu tror jag inte att Luther för ett ögonblick menade att statens lag alltid skulle köra över Guds lag, men om man driver den här läran på ett ensidigt sätt, då blir detta ändå det resultat man får. Det såg vi bland annat i Hitlertyskland, där de kristna med få undantag fogade sig i alla Hitlers ogudaktiga och antikristna påbud.
Till en annan del får orsaken väl sökas i att man på många håll i dagens så kallade kristenhet helt enkelt inte vill lyssna till och lyda det som kyrkans Herre säger! Undra sen på om saltsmaken i Päivi Räsänens uttalanden blir för kraftig för dem som blivit vana att bli matade med snömos och vattvälling från predikstolar och biskopsmöten. Så nu spottar de och fräser och skriver ut sig ur kyrkan.
Vackert så, säger jag! För vad har människor som inte vill tro på Jesus eller lyda det Han säger att göra i en kristen kyrka? En sådan är till för dem, som tror i sitt hjärta att Gud har uppväckt Jesus från de döda, och med sin mun bekänner Jesus som Herre!
Inte krävs det av oss att vi ska vara perfekta för att få vara med i en kristen församling.
Man blir inte frälst genom sin enastående moraliska standard!
Jesus kom till de sjuka som behövde läkare, han kom för att kalla syndare till bättring.
Det kristna budskapet, evangeliet, riktas just till oss syndare, till oss som inte klarar av att leva ett alltigenom heligt och rent liv!
Men det som krävs av oss allt annat än fullkomliga människor är att vi, när vi handlar i strid med Guds bud, ska erkänna att det vi gör är fel!
Det är ju om vi bekänner våra synder, som Jesu blod renar oss från all synd och orättfärdighet!
Det är när syndaren vänder om, som evangeliet blir en verksam kraft i hans liv!
Vägrar vi att lyssna till det Herren säger, då är vi kvar i våra synder.
Det är vad upproriskheten gör med oss: binder oss i synden!
Och om man lever i ett land, där upproret mot Gud stadfästs i lagstiftningen, där staten kräver att Jesu lärjungar ska handla på ett sätt som står i strid med vad Kristus och Hans apostlar lär, då har den kristne att lyda Gud mer än människor. Annars gör vi det som de första kristna med livet som insats vägrade att göra: vi bekänner kejsaren som Herre!
Sen kan man ju undra om alla som skrev ut sig då för tre år sedan, och de som skriver ut sig nu, faktiskt skriver ut sig på grund av det Päivi Räsänen säger. Kanske en hel del tittare och läsare helt enkelt lyssnar till reaktionerna från kyrkligt håll, inser hur totalt av spåret somliga av kyrkans representanter har hamnat i det de säger och driver, och drar den slutsatsen att nu är det dags att dra upp bopålarna?
Jag har nämligen svårt att förstå varför nån skulle lämna kyrkan på grund av det Päivi Räsänen säger.
(Även om jag vet att en del har uppgivit henne som orsak)
Hon har ju aldrig uttalat som representant för evangelisk-lutherska kyrkan i Finland! Det är väl Folkmissionen folk skulle skriva ut sig från då, det är ju där hon är med!
Förra gången det var ståhej kring Päivi kom jag att citera en svensk skribent vid namn Crister Enander. Han hade då skrivit en krönika och berättat om sin upplevelse av en långfredagsgudstjänst för länge sedan i Lunds domkyrka, en ”gudstjänst” som på ett utmärkt sätt illustrerar vad jag menar när jag talar om ”snömos och vattvälling från predikstolarna”.
Orsaken till att han undrar om Gud har flyttat ur ur kyrkan eller om Han fortfarande finns kvar är att han för många år sedan blev utsänd för att som journalist lyssna till och recensera en långfredagspredikan, som hölls av dåvarande domprost, sedermera ärkebiskop K G Hammar.
Han beskriver sin upplevelse så här:
”Under hela sin predikan, på självaste långfredagen, då Jesus led och dog på korset för mänsklighetens synder, nämnde domprosten Hammar inte Jesus en enda gång. Jag bär inte falskt vittnesbörd. Inte en enda gång under hela sin predikan tog domprost K G Hammar Jesu namn i sin mun … och K G Hammar blev sedermera, som bekant, en ovanligt modern ärkebiskop.”
Enander konstaterar kort och gott att han själv inte hör till kyrkan. Men om han inte själv har någon tro är detta ett klart fall av stenarna som ropar!
Det är ju så Herren säger att det kommer att gå – om de som skulle ropa håller tyst, då kommer till slut stenarna att ropa.
Kunde inte sagt det bättre !
Hela ståhejet visar -än en gång – att folk faktiskt inte vet vad det hela handlar om,kyrkan och tron alltså.Men vi får ju hoppas att åtminstone en del av utskrivningarna just beror på att folk fått nog av att de som skall vara officiella röster inte heller tycks veta (eller vilja inse) vad allt handlar om -fast jag är nog ganska pessimist på den punkten.
Men vem har sagt att det skulle vara enkelt och populärt att stå för Sanningen.
Päivi Räsänen är en röst som ropar och hon behöver förbönsstöd.Det är inte lätt att stå där hon står.
Jag tror att du har missuppfattat tvåregementsläran. Enligt denna är Gud herre i båda regementen och politkerna är inte mindre skyldiga att grunda sina beslut på Guds vilja sådan som den uppenbarats i Bibeln än vad kyrkomötet är. Att ursäkta obibliska handlingar från statens sida med att de representerar den världsliga makten är inte att driva tvåregementsläran på ett ensidigt sätt utan rätt och slätt irrlära.
Tvåregementsläran handlar om arbetsfördelning, där kyrkan står för förkunnelsen och politikerna för politiska beslut. Kyrkan har all rätt i världen, och även plikt, att ta ställning i etiska frågor utifrån Bibeln, också när de berör politik – förkunnelsen av Guds lag förutsätter det – men den har inte politisk makt och skall fokusera på människors frälsning.
Absolut sant vad det gäller tvåregementsläran så som Luther avsåg att den skulle förstås.
Kyrkans uppgift är profetisk, inte politisk, om man förstår det hela rätt.
Vad jag avsåg med det jag skrev var att kyrkan i dagsläget har tappat bort sin profetiska uppgift att peka på vad Gud säger, och istället låter den världsliga ordningen köra över Guds bud när de två går åt olika håll, och att detta vanvettiga handlingssätt till en del kan bero på en (avsiktlig?) feltolkning av tvåregementsläran.
Att det som en sådan feltolkning sedan resulterar i rätt och slätt kan kallas irrlära kan jag bara hålla med om!