En medkristen kom en gång för länge sen och ryckte mig i ärmen i pausen mellan två mötestillfällen.
”Vad ska man göra när ingenting fungerar?” frågade han.
Den frågan hade jag mött förr, men då hade det i allmänhet varit fråga om något specifikt problem, något delområde i livet. Fast nog kan det ju kännas som om ingenting fungerar då också…
”Kanske du kan precisera det där litet?” svarade jag. ”Vad är det som inte fungerar? Har du problem på jobbet, är det äktenskapet som strulat till sig, eller är det troslivet du funderar över?”
Det visade sig, att det var kristenlivet han avsåg. Han berättade för mig hur han under några års tid flitigt läst både bibeln och olika kristna böcker, hur han hört kristen undervisning av mångahanda slag, och hur han hade försökt att med allvar och nit praktisera allt han hört och läst.
”Men ingenting fungerar! Det har blivit så illa att nuförtiden läser jag Bibeln mindre, och ber mindre, och gör färre goda gärningar än jag gjorde innan jag började försöka leva helgat!” sade han. ”Det är precis som jag hade hamnat i en ond cirkel, och jag vet inte hur jag ska komma ut!”
Vi pratade litet till, och sedan föreslog jag att vi skulle sätta oss i ett lugn vrå och be litet tillsammans. Under den bönen kom så Guds tilltal till denna av lagen jagade människa:
”Säg åt honom att allt det som jag, Herren, gör fungerar! Barnaskapet hos Mig fungerar! Syndernas förlåtelse fungerar! Rättfärdigheten i Mig finns där! Min frälsning fungerar! Hans plats i himlen är beredd! Det är bara allt det här han har försökt göra själv, som inte fungerar!”
Det beskedet föreföll vara till en viss tröst för min broder, om jag får underdriva litet… och glad blev jag själv också över att höra det, för inte kan jag nu precis påstå att allt fungerar enligt ritningarna i mitt liv heller!
Jag åkte hem och skrev upp det, för att kunna påminna mig själv om det också vid behov.
Och det behovet, det återkommer då och då! Det är så lätt att tappa ögonmärket på Guds frälsning och börja väga och mäta sin kristendom på samma sätt som människan jag berättade om här ovan.
Och hurdant resultat man än kommer till vid den ”invägningen” blir det ändå fel.
För man blir ju upptagen med sig själv, sitt eget lyckande eller misslyckande, i båda fallen!
Allt det Jesus gör, det fungerar!
Alldeles oberoende av om jag är mer eller mindre ”lyckad” som kristen.
Gud ser med välbehag på dig och på mig, och på varje människa som bekänner Jesus som Herre, av en enda orsak: att Jesus har tagit våra synder och gett oss total och fullkomlig förlåtelse i stället! Och det är lika sant och lika verkligt den dag när allt går åt skogen, och jag gör bort mig och syndar inför både Gud och människor, som det är sant de sällsynta dagar då jag tycker att allt har gått rätt bra…