”Jag skulle önska att du vore antingen kall eller varm!
Så säger Jesus i Uppenbarelsebokens tredje kapitel.
”Jag skulle önska att du vore ljum, och blir du det ska jag göra allt för att du ska fortsätta att vara det!”
Så kan man alltså förmoda att själafienden säger – fast han säger det ju inte så att vi hör det!
Den här situationen beskrivs också av C S Lewis i ”Från helvetets brevskola”. Där, i kapitel sju, undervisar den gamle överdjävulen sin unge demonkollega om hur han på bästa sätt ska dra nytta av den andliga ljumheten, när en kristen väl har drabbats av den. Så här förklarar han saken:
”Det nästan gläder mig att höra att din patient alltjämt går till kyrkan och nattvarden!
Jag vet att detta innebär en risk, men ingenting skulle nu vara så farligt som om han kom till insikt om skillnaden mellan den han är nu och den han var de första veckorna efter sin omvändelse!
Som det nu är behöver vi inte kämpa mot den direkta ångern över en bestämd, till fullo erkänd synd. Han går bara med den obestämda känslan av att allt inte är som det borde vara!
Denna känsla kan vara oss till god nytta, för den inger nämligen patienten motvilja mot att tänka på Fienden! När detta att tänka på Honom innebär att han småningom påminns om en hel svärm halvmedvetna synder, då tiodubblas denna motvilja!
Vi måste bara sköta denna känsla omsorgsfullt. Blir den för stark kan den väcka honom till insikt om sin situation och så driva honom tillbaka till Fienden, undertrycker vi den går vi miste om nyttan av den!
Du invänder förmodligen att hans synder ju egentligen är ganska obetydliga, för liksom alla unga frestare är du angelägen om att ha något uppseendeväckande felsteg att rapportera. Men var snäll och kom ihåg, att det enda som spelar någon roll är hur pass fullständigt du kan föra mannen bort från Fienden! Det betyder ingenting hur små synderna är, bara de sammantagna resulterar i att han förs bort från Ljuset och ut i Tomheten!
Mord är inte alls bättre än kortspel, ifall vi kan ordna saken med kortspel! Den väg som säkrast leder ner till helvetet är i själva verket den som gör det sakta – den som sluttar svagt och är mjuk att trampa på, där det inte finns några skarpa krökar, inga milstolpar och inga vägvisarmärken!”
Jag tycker det här är en av de bästa beskrivningarna av vad andlig ljumhet är, hur den åstadkoms och bevaras, och vad den gör med en människa, som jag nånsin har läst!