Ansvar och konsekvens III

Alla är inte evangelister, brukar man säga. Och det är sant, vi har alla fått var och en sin gåva av Herren, och evangelistens gåva är bara en bland många. Ändå hör det till var och en kristen att kunna ge svar om någon kommer och frågar varför man tror på Jesus.

”Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger!” 1 Petr 3:15

Annars kan det bli så här för någon sökande medmänniska:

”Jag läste några böcker jag ärvde av min farmor

Dom kallas visst postillor och luktar gammalt damm

Men jag fattade noll, så de hamnade i lådan

De handlade om ”hanegäll” och fårskötsel och lamm

Sen gick jag till en kyrka, det blev väl några gånger

Där satt det några stycken och tittade rakt fram

En gubbe i lång kåpa läste innantill och sjöng

Men de andra sjöng så illa så det var synd och skam

Ingen såg mig när jag kom och ingen när jag gick

och ingenting begrep jag, ingen gång

- jo det förstod jag nog, att börsen skulle fram

när någon kom med hatten på en stång

Sen gick jag till ett ställe där det var fart och kläm

Som rockkonsert med trummor och med band

Och gubben där orerade och skrek att pris ske Gud

Och lämna dej nu genast i hans hand

Sen kom det en och frågade ”Säg broder, är du frälst?”

”Ja, inte på det här” så blev mitt svar

Då gick han, så jag fick aldrig fråga något, jag

Så jag gick också, tänkte jag var klar

Jag satte mig hos Jonas idag på kafferasten

För att jag ville prata – han tror ju visst på Gud

Men han blev bara konstig, och spänd och smått generad

Och pratade en massa om blod och kors och bud

Så nu har jag gått varvet, och ingen i nån kyrka

Och inte han på jobbet och inte någon bok

Har haft tid att lyssna och svara på min fråga

Nej, jag är fortsättningsvis lika klok

Men, hallå, jag kom ju för jag ville förstå!

Har ni inget annat sätt att säga det på?

Kan inte någon bara enkelt svara mig

Du som tror det finns en Gud

Varför bryr han sig om dig?”

Det är bra länge sen nu, som den här lilla diktstumpen kom till mig en eftermiddag – jag satt inte och tänkte ut den, den bara liksom landade. Och så pass har jag väl hunnit se och höra, att jag vet att den inte kommer alltför långt från sanningen.

Men det skulle ju inte få gå så här, när någon börjar söka svaret på sina andliga frågor!

Det är en del av en kristens ansvar och uppgift att kunna förklara varför jag tror att Gud bryr sig om mig! Konsekvensen av ett enkelt vittnesbörd kan vara att en människa vågar sätta foten på himmelsvägen! En stor del av alla som kommer till tro på Jesus gör det faktiskt i följd av att någon berättat för dem om sin egen tro…

Det är alltså skäl att tänka genom på förhand vad man vill säga, kort, enkelt och avskalat alla konstigheter, den dag när någon frågar hur man kan tro på Gud. Att säga att Gud älskar den här världen, och därför har Jesus kommit, och därför förlåter han mig och har tålamod med mig, det är faktiskt inte så invecklat!

 

Taggar:
Publicerad i Undervisning