Alla är inte evangelister, brukar man säga. Och det är sant, vi har alla fått var och en sin gåva av Herren, och evangelistens gåva är bara en bland många. Ändå hör det till var och en kristen att kunna ge svar om någon kommer och frågar varför man tror på Jesus.
”Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger!” 1 Petr 3:15
Annars kan det bli så här för någon sökande medmänniska:
”Jag läste några böcker jag ärvde av min farmor
Dom kallas visst postillor och luktar gammalt damm
Men jag fattade noll, så de hamnade i lådan
De handlade om ”hanegäll” och fårskötsel och lamm
Sen gick jag till en kyrka, det blev väl några gånger
Där satt det några stycken och tittade rakt fram
En gubbe i lång kåpa läste innantill och sjöng
Men de andra sjöng så illa så det var synd och skam
Ingen såg mig när jag kom och ingen när jag gick
och ingenting begrep jag, ingen gång
- jo det förstod jag nog, att börsen skulle fram
när någon kom med hatten på en stång
Sen gick jag till ett ställe där det var fart och kläm
Som rockkonsert med trummor och med band
Och gubben där orerade och skrek att pris ske Gud
Och lämna dej nu genast i hans hand
Sen kom det en och frågade ”Säg broder, är du frälst?”
”Ja, inte på det här” så blev mitt svar
Då gick han, så jag fick aldrig fråga något, jag
Så jag gick också, tänkte jag var klar
Jag satte mig hos Jonas idag på kafferasten
För att jag ville prata – han tror ju visst på Gud
Men han blev bara konstig, och spänd och smått generad
Och pratade en massa om blod och kors och bud
Så nu har jag gått varvet, och ingen i nån kyrka
Och inte han på jobbet och inte någon bok
Har haft tid att lyssna och svara på min fråga
Nej, jag är fortsättningsvis lika klok
Men, hallå, jag kom ju för jag ville förstå!
Har ni inget annat sätt att säga det på?
Kan inte någon bara enkelt svara mig
Du som tror det finns en Gud
Varför bryr han sig om dig?”
Det är bra länge sen nu, som den här lilla diktstumpen kom till mig en eftermiddag – jag satt inte och tänkte ut den, den bara liksom landade. Och så pass har jag väl hunnit se och höra, att jag vet att den inte kommer alltför långt från sanningen.
Men det skulle ju inte få gå så här, när någon börjar söka svaret på sina andliga frågor!
Det är en del av en kristens ansvar och uppgift att kunna förklara varför jag tror att Gud bryr sig om mig! Konsekvensen av ett enkelt vittnesbörd kan vara att en människa vågar sätta foten på himmelsvägen! En stor del av alla som kommer till tro på Jesus gör det faktiskt i följd av att någon berättat för dem om sin egen tro…
Det är alltså skäl att tänka genom på förhand vad man vill säga, kort, enkelt och avskalat alla konstigheter, den dag när någon frågar hur man kan tro på Gud. Att säga att Gud älskar den här världen, och därför har Jesus kommit, och därför förlåter han mig och har tålamod med mig, det är faktiskt inte så invecklat!