Så hände det igen, för jag vet inte hur mångte gången: kristna syskon kommer till mig med stora frågetecken efter att en kringresande förkunnare visat mer intresse för hur mycket pengar han ska lyckas få loss från den besökta församlingen, än vad som på något sätt kan anses vara rimligt.
Låt mig nu först av allt säga, att jag anser att arbetaren är värd sin lön.
Står det i Skriften att den som får del av någons andliga goda också är pliktig att i sin tur låta denne få del av sitt materiella goda, då är det så. Pastorer och predikanter har familjer att försörja och räkningar att betala som alla andra, och det är de, som de betjänar, som ska se till att de kan leva ett drägligt liv!
Det står ju också skrivet att den som predikar evangelium skall leva av evangelium.
Detta innebär då att de inte ska behöva leva så värst mycket sämre än sina församlingsbor, eller än de människor de annars betjänar, men det innebär också att de inte heller ska leva på någon högre nivå än sina församlingar! Det står ju skrivet att en utjämning ska ske, inte att nån ska ha ett orimligt överflöd på andras bekostnad!
När det är sagt kan vi gå vidare och se på själva problemet, alltså kristna som försöker göra så mycket pengar som möjligt på sin kristna tjänst. Och också ofta vill ha en så hög levnadsstandard som möjligt, också på de kristna församlingarnas – och enskilda kristnas – bekostnad. I extremfallen ska det vara både privata jetplan, slott i Frankrike, och fina hotellsviter och hyrda lyxbilar…
Ibland har det här penningsamlandet utformats som rena pyramidspelet.
Ett sådant fungerar ju som bekant så, att den som startar det alltid är den som får mest vinst av det.
Den kristna versionen låter så här: ”Om ni ger mig pengar, då kommer Gud att välsigna er, så att ni får tillbaks de pengarna ni gav åt mig, och med ränta!”
”Om du sår en hundralapp i Guds Rikes arbete, då kommer du att få hundrafalt igen – och du kan lämpligen så ut din hundralapp i min plånbok!”
Kanske inte det sägs fullt så här brutalt rakt på sak, men det är i varje fall vad det går ut på.
Vad som händer här är att predikanten/evangelisten/whatever är drabbad av penningbegär, och med sin undervisning kittlar han penningbegäret också i sina åhörare. Själv har han Mammon som extragud, och han sprider sin avgudadyrkan vidare.
Tyvärr – eller lyckligtvis – fungerar det kristna pyramidspelet på samma sätt som alla andra. Ett fåtal vinner, men hela bottenskiktet i pyramiden förlorar.
Det är i det här sammanhanget rätt intressant att se hur den första kristna såg på det här med kringresande förkunnare som kom och försökte sko sig på lokalförsamlingarna! Det finns en kristen läroskrift som heter ”Didache”, och som på svenska brukar kallas ”De tolv apostlarnas lära”.
Det är den äldsta utombibliska kristna läroskrift vi har, den är från omkring år 100 e Kr.
I den varnas det uttryckligen för sådana kringvandrande profeter och lärare som försöker utnyttja Kristus för egen ekonomisk vinning, och de som kommer och ber om pengar för egen del klassas som falska profeter… det här är alltså inte precis något nytt fenomen i kristenheten!
Det som är nytt är väl snarast att Guds folk nuförtiden, istället för att ta avstånd från sådant här och sluta anlita dem som sysslar med det, blint ställer upp på det, och villigt betalar för dessa parasiters lyxliv! Den kristna kulturen i vår ända av världen är alltför mycket uppbyggd på religiös underhållningsbasis, och det ger utrymme för den här sortens religösa underhållningsartister och deras fantasiarvoden.
Jag uppfattar hela den här karusellen som okristlig, omoralisk och allmänt destruktiv.
Okristlig, för det här strider helt mot Jesu och apostlarnas undervisning.
Omoralisk, för den innehåller ett element av rent bedrägeri.
Destruktiv, för de orealistiska förväntningar som skapas hos de troende ger upphov till så mycket besvikele och bränd mark.
”De människor, som menar att gudsfruktan är ett medel till vinning, är färdärvade i sina sinnen och har tappat bort sanningen. Vi har ju inte fört något med oss in i den här världen, just därför att vi inte kan ta något med oss ut härifrån! Har vi mat och kläder, så ska vi vara nöjda med det,
De som vill bli rika, de råkar in i många slags frestelser och snaror, och hemfaller åt många dåraktiga och skadliga begärelser, som sänker människorna ner i fördärv och undergång.” 2 Tim 6