Jag fick en fråga per SMS för några dagar sedan: ”Jag hittade ett par intressanta dokumentärer på temat ”Kundalini warning”, de handlade om Torontorörelsen och dess inverkan på den karismatiska rörelsen. Skulle vara intressant att höra din kommentar om det!”
Och, javisst kan jag berätta vad jag tänker om saken!
Jag var till Toronto en vecka då när det begav sig på 90-talet – min dåvarande arbetsgivare sände dit mig med betald resa för att jag skulle kolla läget på ort och ställe, och om möjligt ta med mig litet friska vindar hem.
Det jag där på stället och sedan också efteråt var med om var en tämligen märklig historia, som småningom föranledde mig att fundera och forska litet mer i det hela.
Det började nämligen mycket riktigt hända en hel del övernaturliga och märkliga saker i mina möten när jag kom hem från Toronto, men jag fick en stigande känsla av att något inte stämde, trots alla hallelujan och alla manifestationer.
Det hände inget verkligt, inget riktigt, inget som jag skulle ha kunnat konstatera förde människor närmare Jesus eller till en större andlig mognad. Det var mest bara en massa saker som visserligen var tämligen iögonenfallande, men inget mer.
Så till slut gick jag på knä och avsade mig i Jesu namn allt övernaturligt som inte var av Gud. Efter det försvann typ 90% av övernaturligheterna ur mina möten. Så tydligen var det mesta inte av Guds Ande.
OK, om det inte var av Gud, vad var det då? Det var nästa fråga.
På den vägen kom jag på två spår, dels fick jag tag på en bok av Watchman Nee, som hette ”Sielun piilevä voima”, dels kom jag underfund med att att människor som hängav sig åt hinduismens ormkraft, det vi känner under namnet kundalini, ofta manifesterar på samma sätt som folket gjorde under påverkan av toronto-anden. Ryckningar, spasmer, djurläten, osv.
Jaha, här hade jag då en andemakt som öppet gick under namnet den vita ormen, eller den vita draken, som enligt uppgift var smittsam på så sätt att den som hade den kraften aktiv inom sig också kunde aktivera den i andra – eller om man uttryckte det på annat sätt, kunde överföra den ande de själva hade till andra.
Såg man det från Watchman Nees synvinkel kunde det också handla om att frigöra människans egna slumrande resurser, själskrafter som vi inte har någon självklar tillgång till efter syndafallet, men som vi ändå under vissa omständigheter kan utnyttja till någon del.
Det ena uteslöt i och för sig inte det andra – djävulen och köttet har alltid haft gott samarbete!
Nu drog jag öronen åt mig rätt ordentligt. Det här var alldeles för likt det jag sett i Toronto för att jag skulle ha någon frid alls med det.
Men det galna med det hela var att det låg så nära det äkta!
Jag hade ju varit med i karismatiska sammanhang i femton år och mer innan jag kom i kontakt med Toronto!
Jag hade sett människor ”falla i fröjd” och skratta tills de grät i välsignade möten långt innan jag eller någon annan ens hört talas om nån Torontovälsignelse!
Och eftersom det, som jag redan förut var bekant med, också fanns i Toronto, insåg jag inte först att detta, som jag nu såg, gick längre än något jag förr varit med om, längre på så sätt att det gick bort från biblisk grund!
I efterhand har jag kommit fram till att där var både den helige Ande och andra andar i verksamhet.
Så är det ju i alla möten – Satan var närvarande när Jesus o lärjungarna firade den första nattvarden, och så har det fortsatt. Därför uppmanas vi också att pröva allt och sålla bort smörjan.
I karismatiska sammanhang har vi varit enormt dåliga på att pröva saker – har det varit övernaturligt har alla varit nöjda, källan har varit mindre viktig. Resultatet blir det Bibeln säger: litet surdeg syrar hela degen.
Mycket riktigt, när torontovälsignelsen spreds över världen blev vattnet grumligare ju längre från källan det kom. De osunda tendenserna tog över mer och mer.
Det som kallades toronto här i Finland hade inte stora likheter med det jag såg i Toronto.
Här var det bara twist and shout för hela slanten.
I Toronto sade de åtminstone i varje möte till folket ”focus on Jesus, not on the manifestations”.
Här var det totalfokus på manifestationerna.
Så, ja, jag är övertygad om att främmande andar har kommit in via det här.
Och ja, jag tror att kundalinimakten är en av dem.
Och jag tror att människor i sin önskan att det ska ”hända något” i kyrkan har kastat befallningen att pröva allt överbord, och att därigenom dörrens ställts vidöppen för att galenskapen bara ska växa.
Och jag såg min tanke bevisas i Lakelandväckelsen och Todd Bentleys person för något år sedan.
Utan den grund som lades via Toronto har jag svårt att tro att gamla kristna skulle ha vallfärdat till det dårhuset och svalt spiksoppan som där serverades med hull och hår så som de faktiskt gjorde.
Vad jag ser framöver är att det kommer att gå längre och längre – och att de som inser att det här går åt skogen kommer att betraktas som allmänt andligen bakom flötet.
Jag väntar mig en tilltagande laglöshet bland de karismatiskt inriktade troende, där helgelse och gudsfruktan sätts på undantag till förmån för diverse andliga upplevelser – eller åtminstone jakten på sådana.
Det är nu i varje fall vad Bibeln säger kommer att ske i de yttersta tiderna.
Har du – eller någon annan – följdfrågor, så svarar jag så gott jag kan.