Nu kommer vi in på Antikrists medarbetare.
Jesus har tolv apostlar.
Antikrist har de tio kungarna, som vi redan har nämnt, den falske profeten, som träder fram som det andra vilddjuret i Uppb 13:11, och skökan Babylon i Uppb 17.
Jesus blir förrådd av en av sina tolv – men Antikrist går motsatt väg, han vänder sig småningom mot en av sina tolv och förintar henne! Uppb 17:16.
Gud märker sina egna med ett tecken. Hes 9:4, Uppb 9:4
Antikrists profet märker världens folk med vilddjurets tecken.
Den helige Ande kommer för att förhärliga Kristus, den falske profeten får människorna att tillbe vilddjuret.
Själva konstellationen draken – vilddjuret – den falske profeten är en hädisk efterapning av Gud, Fadern, Sonen och den helige Ande.
Den falske profeten – ”det andra vilddjuret” – stiger upp ur jorden i Johannes´syn.
Det kan betyda flera saker.
Det kanske bara säger, att den ande som behärskar denna varelse kommer direkt från avgrunden. Det kan också innebära att han kommer att utge sig för att vara en inkarnation av någon av forna tiders falska profeter.
Eller så är det bara en fingervisning om att han är jordisk och av jorden, alla sina övernaturliga förmågor till trots.
”Det andra vilddjuret” tycks ha en tämligen fredlig framtoning till att börja med, horn som ett lamm tycks inte vittna om någon större våldsamhet!
Sedan blir det annat ljud i skällan.
Han kommer att tala som en drake – det blir den falske profeten som regisserar förföljelsen av de oliktänkande, som med våld driver igenom tillbedjan av Antikrist, och som ser till att de som inte vill böja sig för avgudabilden dödas.
Han talar som en drake – det är den gamle drakens budskap han för fram!
Genom hela bibeln har de falska profeterna varit den ondes bästa verktyg att föra Guds folk vilse. Nu når detta sin höjdpunkt genom en falsk profet vars budskap stadfästs genom tecken och under, vilket kommer att leda till att människorna är mer än benägna att tro på det han säger – inte bara okristna och antikristna människor, utan också många som är med i kristna församlingar! Hur bemöter man detta?
Genom hela frälsningshistorien har Guds svar på de falska profeterna varit att Han har sänt sanna profeter till sitt folk. De har i kraft av sin äkta gåva kunnat avslöja de falska budskapen och konfrontera lögnprofeterna.
I dagsläget måste man konstatera att de, som har fått uppenbarelsegåvor av olika slag – profetia, tungotal med uttydning, gåvan att skilja mellan andar – ligger väääldigt lågt i församlingarna. När vi kommer tillsammans skulle det enligt 1 Kor 14:26 vara regel, inte undantag, att Andens direkta tilltal har kanaler att flöda genom.
Men nu är det undantag, inte regel, att så sker.
Varför har det blivit så tyst?
Varför är det så många, som bakåt i tiden har fungerat i någon av de här gåvorna, som nu har suttit tysta i kyrkbänken i kanske tiotals år?
Jag tror att detta är en del av den ondes allmänna strategi.
Alla överdrifter och missbruk som har förekommit har effektivt exploaterats av ondskans andemakter för att dra hela den profetiska tjänsten i vanrykte.
Enskilda människor har utsatts för skäll och nedgörande kritik, istället för att få uppmuntrande vägledning, när de har tagit sina första stapplande steg i att fungera i sin gåva.
Många profeter har också fått uppleva att det de har fört fram inte har tagits emot, inte har tagits på allvar, och i följd av det bara gett upp. ”Inte är det någon nytta med at jag stiger upp och för fram saker, inte är det ändå någon som lyssnar…”
Knep, metoder och tekniker från denna världens kunskap har samtidigt vunnit alltmer terräng i kristenheten, och beroendet av den helige Ande har i följd av detta glömts bort.
Vi har blivit så kloka, så laodiceanskt visa och självtillräckliga och moderna, att vi frivilligt har lämnat ifrån oss det som skulle vara vårt skydd och vårt vapen mot den falske profeten och hans anhang!
Här finns utrymme för omvändelse och bättring.
Uppmaningen från 2 Tim 1, att vi ska blåsa nytt liv i våra andegåvor, låta dem flamma upp igen, är synnerligen aktuell i dagens kristenhet!
Detta får vi hjälpas åt med.
Vi behöver be för varandra, uppmuntra varandra, vägleda varandra på ett uppbyggande sätt vad det gäller de andliga nådegåvorna.
Vi behöver ge varandra utrymme att göra bort oss och försöka på nytt, och de, som har en gåva och frimodighet att använda den, ska inte sätta det ljus de har fått under skäppan, utan istället föregå med gott exempel!
För finns det inte profeter i Guds församling, människor som har blivit trygga i att fungera i sin gåva och uppgift, när det andra vilddjuret stiger upp ur avgrunden för att påbörja den slutliga förförelsen av Guds folk, då kommer han att ha ett alltför lätt arbete med oss!
I Uppb 13 talas det om tillbedjan av draken, av vilddjuret, och av vilddjurets bild, hur jordens människor följer och tillber djävulen och Antikrist, och hur de som inte vill delta i denna avgudadyrkan därmed drar över sig en dödsdom.
Och här har vi sakens kärna.
Kampen mellan Gud och den onde har aldrig varit en maktkamp.
Gud är Gud, och Satan är bara en skapad, fallen varelse.
Striden gäller tillbedjan.
I frestelseberättelsen i Matt 4 erbjuder djävulen hela världen åt Jesus, om Jesus bara vill falla ner och tillbe honom. Detta, att få den sanna Människans tillbedjan, var så viktigt för honom att han var villig att erbjuda världsherravälde i utbyte!
Vem ska mänskligheten följa, tillbe, ge äran åt?
Själafiendens urgamla strävan att erövra mänsklighetens tillbedjan når sin höjdpunkt när vilddjurets märke börjar delas ut.
Detta handlar inte bara om en elektronisk märkning för ekonomiska transaktioner.
Det handlar om en lojalitetsmärkning i stil med när folket måste offra rökelse till den romerske kejsaren för att få status som lojala och dugliga medborgare!
Innebörden i att ta emot märket kommer att vara att man överlåter sig åt Antikrist, bekänner honom som sin herre och gud.
Det här med köpandet och säljandet är bara en effektiv påtryckningsmetod för att få folk att tillbe vildjuret. Enligt Uppb 14:11-12 är märket och tillbedjan förbundna med varandra!
I Uppb 13:18 sägs det att vilddjurets tal är en människas tal.
Då kan vi se efter i Skriften om där finns någon människa, som är förbunden med talet 666.
Och bingo, det finns det. Och dessutom bara en, så det finns ingen tvekan om vem man ska studera för att få vägledning!
I 1 Kon 10:14 sägs det att Salomos inkomster var 666 talenter guld i året.
Vad sysslade då denne Salomo med?
Han använde sin vishet till att bygga ett imperium grundat på slavarbetare och höga skatter.
Han struntade blankt i bestämmelserna i Mose lag om hur Israels framtida kungar skulle bete sig. 5 Mos 17:14-20
Tvärtemot förbuden skaffade han sig många hästar från Egypten, han skaffade sig mycket silver och guld, och han skaffade sig många hustrur.
Och i enlighet med varningen blev han också småningom mycket riktigt en avgudadyrkare.
Det var guldet, som gjorde det hela möjligt.
Utan guld hade han inte kunnat importera tolvtusen hästar och bygga upp en stark militärmakt, utan guld hade han inte kunnat hålla sig med ett harem med tusen kvinnor.
Man kan kanske säga att guldet, och den möjlighet att köpa och sälja som det ger, är den första sexan.
Makten, att ha makt över andra, kunna bestämma över andra, det är sexa nummer två.
Och njutningen, kanske framför allt den sexuella utlevelsens njutning, är sexa nummer tre.
Salomo blev en öppen avgudadyrkare först mot slutet av sitt liv.
Vilddjurets märke fanns dock i hans hjärta långt före det.
Det tog han emot i sitt innersta när han kastade Guds lag överbord och började smla på guld, hästar och hustrur, och den som tar emot märket i sitt hjärta kommer också småningom att vara mogen att ta emot det öppet.
De flesta av oss har väl någon gång i sitt stilla sinne förundrat sig över berättelsen om kunskapens träd. Hur i all världen kunde Eva och Adam låta lura sig att göra något som Gud så entydigt hade förbjudit??
En och annan har förmodligen också undrat hur han själv skulle ha klarat sig i motsvarande situation. Fast det får vi väl aldrig veta – åtminstone har vi trott att vi aldrig får veta det!
Men när den falske profeten erbjuder de kristna något, som Gud entydigt och klart har beskrivit och varnat för, och man på alla sätt försöker förmå oss att ta emot det, då är situationen densamma som den var en gång i Eden!
Ibland har dessa kommande händelser i förkunnelse och böcker framställts som om vi inte skulle komma att ha något val – att detta är något som kommer att tvingas på oss med våld. Men det tycks nu inte vara vad bibeltexten säger. I den grekiska grundtexten används nämligen ordet ”poièo”i Uppb 13:16, och det betyder inte ”tvinga”, det betyder ”göra”!
Den falske profeten ska alltså ”göra” så, att alla sorts människor tar emot det här märket, ett märke med vars hjälp man ska kunna göra ekonomiska transaktioner, och utan vilket det småningom blir allt svårare, och till slut helt omöjligt att var sig köpa eller sälja!
Det tycks alltså vara så, att det, åtminstone till att börja med, kommer att finnas en valmöjlighet!
Vi kommer att kunna säga nej – och Herren Jesus förväntar sig att vi ska säga nej! Det gjorde han ju själv, när han var människa här på jorden.”Herren, din Gud, ska du tillbe, och honom ensam ska du tjäna!”
Jag vet mycket väl att man ibland har stirrat sig blind på ordet ”alla” i 13:16, och menat att här finns ingen valmöjlighet eller flyktväg. Men följer vi principen om att låta skrift tolka skrift, och går vidare till Uppb 20:4, då möter vi där människor som inte tagit emot märket!
”Alla” måste då betyda att alla kommer att ställas inför valet. Det kommer ingen undan. Men det kommer att finnas möjlighet att välja bort märket – även om den möjligheten till slut bara kommer att bestå av valet mellan att ta märket eller dö.
Men med utsikten att inom kort få ha del i den första uppståndelsen, och regera med Gud och Kristus i tusen år, ska det väl med Guds hjälp inte vara ett omöjligt val, det heller!
Det kommer alltså förvisso att så småningom att komma ett element av tvång med i märkeshanteringen, vilket bara är att vänta vartefter gruppen av ”ärkekonservativa och religionsfanatiska bakåtsträvare och märkesvägrare” krymper…
Hur kan vi då förvänta oss att vilddjuret ska gå till väga för att förmå alla människor att ta emot detta märke, och vad består det i?
Vi har förmodligen redan tagit de flesta stegen på väg mot det här systemet. Varje ny teknisk landvinning som gjort det bekvämare och lättare och säkrare att göra olika ekonomiska transaktioner har förberett oss för detta sista steg.
Hur många människor i Finland av i dag skulle reagera negativt på erbjudandet att få ett mikrochip injicerat under huden på ena handryggen, ett mikrochip som skulle ersätta alla bankkort och smartcards och allt vad där finns, för att inte tala om hur totalt överflödiga de redan gammalmodiga kontanterna skulle bli! Tänk så bekymmersfritt, så enkelt, så bekvämt!
Jag är illa rädd för att folk skulle stå i kö för att få eländet inplanterat! Vi har ju vant oss med att springa efter allt annat som påstås göra livet lättare och oss lyckligare, så varför skulle vi inte vilja ha det här också? Antagligen skulle folk vara beredda att till och med betala för det!
Och det här är inga science-fictionfunderingar. Tekniken finns och testas redan! Redan i september 2001, för elva år sedan, intervjuades en man, som ingick i en sådan testgrupp, i BBC-news. För första gången i världshistorien finns alla ingredienser till Uppenbarelsebokens scenario till hands!
Om du får veta att om du inte tar emot ditt söta lilla chips – eller vad nu märket sedan i praktiken kommer att bestå av – då kommer du att bli hänvisad till att åka sjutti kilometer för att skaffa kontanter, och femti till för att hitta en affär där du kan köpa något för kontanter? Vad tänker du då? Så fruktansvärt obekvämt! Så kan man väl inte ha det?
Om din mobiltelefonoperatör meddelar att du inte längre kan betala räkningarna utan märke, och du ställs inför hotet att bli av med din I-phone, den som du redan har hunnit bli så beroende av att du får abstinens om du glömmer den hemma?
Och hur skulle man kunna leva utan dator och Facebook?
Om man inte kan tanka sin bil längre – hur går det då för mig, som är resepredikant? Det är nog säkrast för mig att jag har tänkt genom det här på förhand, annars jag kanske låter mig luras till den tankekullerbyttan att det nog är OK attt tillbe vilddjuret, om man gör det för att kunna resa runt och predika Guds ord!
Om du småningom inte ens kommer åt ditt eget bankkonto längre utan märke?
Om du till slut blir internerad som förmodat samhällsfarlig person och trolig terrorist, när du vägrar ta emot den av samhället påbjudna ID-märkningen?
Det är likaså gott att man realistiskt gör klart för sig att just så här kan det komma att gå redan under min livstid, så blir man inte tagen med överraskning. Det är när man blir överrumplad, som det är så lätt hänt att man bara sköljs med…det är ju vad Jesus säger kommer att hända dem, som bara hör men inte gör, när störtfloden kommer och tar med sig det som är byggt på sanden.
Jag tror att det är på sådana här sätt som den falske profeten kommer att ”göra” så att alla tar emot hans märke. Silkesvantar i form av påtryckning och övertalning i första steget, sen kommer järnnäven fram till sist, när 99% redan har rättat sig i ledet. Horn som ett lamm, men sedan kommer drakrösten! Och efter att de allra flesta redan har tagit emot märket, kan vi nog inte vänta någon större tolerans gentemot oliktänkarna. Ingen vill bli påmind om att man kanske gjort sitt livs misstag, och blotta existensen av märkesvägrare är vid det laget en sådan påminnelse!
Vi kommer att få höra tusen argument och övertalningar, om vi lever kvar här när det blir så dags – och också mötas av anklagelser och förakt om vi envisas med att framhärda. Ormen kommer att satsa lika hårt på att få oss bortkollrade och på fall, som han någonsin satsade på Adam och Eva. Men ta inte emot det!
Ta inte emot något annat än det som Jesus försvarade sig med i ökenfrestelsen: ”Det står skrivet!” – och det gäller att ta emot Guds varning och få den inskriven i både hjärta och huvud nu, i god tid!
Annars är risken stor att man får vilddjurets tal inskrivet i sitt hjärta istället.
De, som redan har lockats till ett halvt avfall i sina hjärtan, redan har vant sig vid att ta lätt på det Gud säger, kommer inte att ha mycket att sätta mot när den här tiden kommer, Dan 11:32, – och då avser jag främst att vi i den västerländska kristenheten redan försöker oss på att tjäna både Gud och mammon, trots att Jesus säger att detta är en omöjlighet.