Uppenbarelsebokens sextonde kapitel är beskrivningen av hur jorden genom det som kallas ”Guds vredesskålar” steg för steg förvandlas till en plats där ingen kan leva.
De katastrofer, som beskrivits tidigare i Uppenbarelseboken, har, ofattbart förödande som de är, ändå inte gjort jorden till en obeboelig plats, men här är det fråga om ingenting mindre än utplånade livsbetingelser.
När världshaven är döda, när inget drickbart vatten längre finns i naturen, när solen dessutom bränner som eld – mänsklighetens överlevnad räknas i veckor eller högst månader, inte i år, efter att detta har inträffat.
I 16:12-14 berättas det om tre orena andar som beger sig ut för att samla jordens härskare till slutstriden vid Harmageddon. Det här stället har ofta felaktigt kopplats ihop med Uppb 10 och den sjätte basunen, och man har menat att det kommer att vara 200 miljoner soldater som samlas till Megiddos slätt i Israel.
Den tolkningen har flera stora problem med sig.
I 10:15 talas det om fyra änglar, i kap 16 om tre orena andar.
Beskrivningen i kap 10 tycks handla om andevarelser, medan 16:14 talar om jordens kungar och därmed också vanliga soldater.
Sedan har vi det faktum, att det område av Megiddoslätten som skulle kunna användas som slagfält, inte är mer än högst 300 kvadratkilometer, i praktiken ännu mindre – vilket skulle ge en yta på 1½ kvadratmeter per man om dit komme 200 miljoner. Ingen befälhavare ställer upp sina trupper i en sån formation.
Med tanke på de vredesdomar som just har övergått jorden, och allt det som tidigare har hänt under de sju åren, är det mer sannolikt att tänka, att det helt enkelt inte fnns så mycket folk kvar att ta av, och det är därför som alla jordens arméer ryms in på Megiddos begränsade område med utrustning och allt. Utan annan tillgång till dricksvatten än det som fanns i varuhus och lager innan källorna och floderna blev till blod kommer jordens befolkning att decimeras väldigt snabbt.
Det är realistiskt att tänka sig typ 10-12 miljoner man med modern krigsutrustning, slätten är full redan med det antalet.
I kap 19 beskrivs sedan Jesu återkomst med alla sina heliga, och hur han utan egentlig strid segrar över de församlade onda makterna. Vi behöver inte göra oss några bekymmer för den sista striden, där kommer Herren att strida för oss, och vi får vara stilla därvid!
Nu har vi dock några lösa yttersta tiden-ändar, som vi ännu kan behöva fundera på.
De viktigaste är kanske profetian i Sak 12 om att alla jordens folk ska församlas mot Jerusalem någon gång nära tidens slut, samt profetian om Gogs härnadståg i Hes 38 och 39.
Gog har med sig många folk, men långtifrån alla, när han drar ut i krig mot Israel, så detta är definitivt en annan händelse än den som beskrivs i Uppb 19. Dessutom sägs det i Hes 38 att jordens övriga folk överraskat kommer att fråga honom vad han riktigt håller på med – de är alltså inte ens införstådda med det han gör.
I Sakarjaprofetian samlas folken mot Jerusalem, inte till Harmageddon, och Megiddoslätten ligger en bra bit från Jerusalem.
Så det tycks inte heller vara samma krig som i Uppb 19!
Men i Sakarjas berättelse samlas dock alla folk mot Jerusalem, så det kan ju då inte vara samma krig som beskrivs i Hesekiel, eftersom Gog inte har med sig alla folk!
Vi har alltså tre kommande storkrig framför oss i Mellanöstern, innan allt är klart.
Sakarjaprofetian kan vi placera i tiden före Jesu återkomst.
Sak 12:10 säger inte att Jesus kommer tillbaka, det sägs att judarna genom nådens och bönens Ande får syn på honom, och förstår vem han är!
Det här är alltså berättelsen om det som Paulus tar upp i Rom 11, berättelsen om hur hela Israel ska bli frälst. Vi kan uppenbarligen se fram emot en massiv väckelse bland Jakobs efterkommande innan Herren kommer tillbaka!
Jag föreställer mig att angreppet eventuellt kan vara ett försök till utrotningskrig mot judarna, som Antikrist drar igång någongång under de sista tre åren. Den onde har ju gjort upprepade försök att utrota judafolket under historien, alltifrån Faraos avliva alla pojkar-kampanj via den persiske storfursten Hamans försök att utplåna judarna, och fram till Hitlers gaskammare. Men, det kan komma tidigare också, i FN:s regi och med en internationell insatsstyrka för allt vad jag vet! Orden om att Jerusalem ska bli till en lyftesten för alla folk, och att var och en som försöker lyfta den ska skada sig på den, kan förstås som att Herren kommer att använda sig av detta för att visa jordens folk vem Han är, och därigenom kalla dem till omvändelse, och om så är fallet kan angreppet komma innan Antikrist tagit makten – då är det ännu möjligt att folk omvänder sig.
Men vad gör vi av Gog och hans härnadståg då?
Jag skulle vara böjd för att placera det kriget i Uppb 20:7-9, alltså i slutet av tusenårsriket.
Där nämns Gog vid namn, där har vi scenariot från Hes 38, med ett folk som lever fredligt i ett obefäst land, och där har man tillgång endast till sådana vapen och fortskaffningsmedel man kan vänta sig efter tusen år av nedrustning – klubbor och träsköldar, och hästar att rida på, typ.
Jag är medveten om att det ibland har framförts tankar om att just Antikrist kommer att sluta ett förbund med Israel, ett avtal som innebär fredsgarantier i utbyte mot israelisk avrustning, men jag finner det bibliska stödet för den tanken vara skäligen svagt – det förefaller närmast vara ett försök att få Gogs krigståg att passa in i tiden före Jesu återkomst. Hela den här läran baserar sig på en enda vers i Bibeln, Dan 9.27, och inte ens där är det klart utsagt att förbundet som omtalas gäller Israel.
Det är ju onekligen litet märkligt att det ska komma ett uppror mot Gud ännu i slutet av tusen år av fred och harmoni – fast det är ju samme en som förvillade människorna i paradiset som ännu än gång är i farten här. Vi ska aldrig underskatta Bedragarens yrkesskicklighet!
Då och då har också frågan kommit upp vem det egentligen är, som befolkar tusenårsriket, och ännu är mottagliga för frestarens locktoner.
Det kan rimligtvis inte vara fråga om dem, som varit Herren trogna före och under den stora vedermödan. De har ju blivit förvandlade till Kristi likhet vid hans återkomst, och är därmed för alltid utom räckhåll för djävulen.
Då återstår bara det fåtal människor som överlevde vedermödan utan att vara frälsta – främst då kanske kvinnor och barn – vilka sedan i tusenårsrikets ideala förhållanden på nytt har förökat sig och uppfyllt jorden.
u har vi egentligen bara tusenårsriket och de olika domstillfällena kvar att se på, sedan får det räcka med yttersta tiden för min del!