En man var lycklig ägare till en liten sjö, med klart vatten, vackra vattenväxter och inplanterad fisk, som växte och trivdes. Han hade mycket glädje av sin sjö, även om han var en upptagen man med många järn i elden gav han sig alltid tid att någon liten stund om dagen gå ner till sjön en vända!
Så en dag upptäckte han en koloni av vattenväxter intill stranden, växter av en sort han aldrig sett förr i sin sjö.
Nästa dag var det nya beståndet dubbelt så stort som dan före, och tredje dagen hade det fördubblats igen!
Nu blev han litet fundersam, så han kallade på en bekant, som kände till det här med sånt som växer i vatten.
”Det här är illa”, sade hans vän. ”Du har råkat ut för ett verkligt vattenogräs här! När det en gång har kommit in i en sjö växer det så fruktansvärt att det fördubblas varje dag, och vad jag kan se här så har du bara tio dagar på dig innan det täcker hela sjön och kväver allt annat liv här! Det är bäst att du ser till att få bortröjt det här eländet direkt!”
Mannen tackade sin vän för det goda rådet, och tittade på den några kvadratmeter stora fläcken med växtlighet.
Sen tittade han ut över den stora, glittrande vattenytan som bredde ut sig, hundra meter var det till sjöns andra sida.
Fläcken med ogräs såg verkligen liten och obetydlig ut i jämförelse!
”Jag får ta itu med det här i morgon, än är det ju ingen fara”, tänkte han.
Men nästa dag hade han rätt bråttom, så han sköt upp saken igen.
Följande dag tyckte han att fläcken vuxit så mycket att han gav upp tanken på att rensa bort den själv.
”Men det är ju bara att ringa ett samtal och beställa hit nån som gör det”, tänkte han. ”Det får jag komma ihåg att göra någon dag snart!”
Men just då hade han högsäsong i sitt företag, och han hade så mycket annat att tänka på, att han inte gav sig tid att gå ner till sin sjö förrän nästa söndag – och när han då kom ner till stranden, då täckte det giftgröna, slemmiga otyget redan halva sjön! Och det var den nionde dagen…
På tal om kristenhetens liberalisering, den tilltagande laglösheten, och all övrig inre sekularisering: Hur många dagar har vi kvar, om vi skjuter upp det här med ogräsrensande dag efter dag? Hur många dagar har vi kvar innan våra samfund, våra församlingar, våra olika grupper och föreningar kvävs? Och hur står det till med mitt och ditt eget andliga liv? Är det den nionde dagen?
Säkrast att kalla in ogräsbekämparen, innan allt kvävs i alger – eller törnen och tistlar, om den bibliska varianten föredras! Jesu blod renar från all synd, och det finns inget annat som har den förmågan!
Det här inlägget är alltså en fortsättning på det jag skrev för en vecka sedan, Riskerna med ”manana” och är inspirerat av Jesu varning för den lilla surdegen, som kommer att syra hela degen om den får finnas kvar.
Vad menar du konkret med kristenhetens liberalisering, den tilltagande laglösheten, och all övrig inre sekularisering?
Vi har i 2 Kung 16:10-16 ett bra exempel på det jag avser.
Där berättas om Kung Ahas och hans tama präst Uria.
Denne Ahas var drabbad av en olycklig kombination av religiöst intresse, bristande respekt för Guds Ord, samt allmän klåfingrighet.
Det religiösa intresset tog sig uttryck i exkursioner i främmande religioner och deras rekvisita för gudsdyrkan, det räckte liksom inte med Guds tempel i Jerusalem, och de former för tillbedjan som var föreskrivna i Lagen.
Den bristande respekten för Guds ord tog sig uttryck i att han med friskt mod lånade idéer härifrån och därifrån, trots att sådan religionsblandning var förbjuden i Guds Ord.
Klåfingrigheten, den visade sig i att han införde sådant lånegods, som han funnit intressant och tilltalande, i gudstjänsten i Herrens tempel.
Den ansvarige prästen, Uria, borde ju i den situationen ha satt ner foten och förklarat för kungen att han var långt utanför sin maktbefogenheter, när han började blanda sig i det som hörde prästerna till.
Han borde, med hänvisning till vad som stod skrivet, ha vägrat att införa något alls av det som kungen kom dragande med från sina utlandsresor!
Men nej.
Denne Uria var en ”Herrens tjänare” av den sorten som egentligen inte alls är någon Herrens tjänare.
Han lät den världsliga makten bestämma över vad som skulle ske i Guds hus, han sade ja och jo och bugade och skrapade med foten, och gjorde ”alldeles som kung Ahas befallde honom”. Så står det.
Säkert var det ett klokt och välbetänkt handlingssätt, han fick ju behålla sin ställning och sitta kvar vid köttgrytorna på det sättet. Klokt och välbetänkt om man anser att det viktigaste av allt är att behålla sin ställning och sitta kvar vid köttgrytan, alltså!
Den sortens huvudlösa prioritering var inget nytt då, och den är inget nytt nu.
Ingenting nytt under solen, nej…
Världen, djävulen och vårt eget kött tycker fortfarande att den domesticerade kristendomen är den bästa, och de gör fortfarande sitt bästa att tämja dem som tjänar Herren.
Och alltför många låter sig fortfarande tämjas av världens piska och morot.
Det slags religiösa intresse, som inte längre följer och lyder Jesus, utan hellre vill vara vän med världen än med Gud (förstås inbillar man sig att man ska kunna vara vän med båda, men det säger Bibeln är omöjligt), där kommer liberaliseringen, där allt ska tolereras, allt ska gå för sig, allt ska få finnas i Guds församling, alla utom Gud ska få som de vill.
Laglösheten, den kommer när Guds ord inte längre får vara den högsta auktoriteten i församlingens lära och liv, när människan börjar inbilla att hon är bättre än Gud på att avgöra vad som är rätt och fel.
Med inre sekularisering avser jag det förvärldsligande av Kristi kyrka som oundvikligen blir följden av det redan nämnda. Denna tar sig uttryck i att man i många fall inte längre kan se någon skillnad på hur de, som skulle vara Herrens lärjungar, och den omgivande världen lever och handlar.
Allra tydligast märks detta på hur vi handskas med de ekonomiska tillgångar Herren anförtror oss.
KYRKOBÄNKSPORT
- ( ca. 300 Kristna möten behind )
LÄRJUNGASKOLABÄNKSPORT
- ( två st lärjungaskolor behind )
FÖRBÖNSKOLABÄNKSPORT
- ( två st förbönskurser behind )
- Man blir bra ti siti i bänkin o lysna.
JESUSBÄNKSPORT eller ATT LEVA SOM JESUS?
Hittils ingen erfarenhet av bibelskola; ingen bibelskola i min hemstad Vasa under den tid som jag har varit frälst. Må det komma.
Hittils ingen ervarenhet av själavårdsskola. Behövs först egen själavård för att vårda andra. Nå, i bästa fall allafall. I varje fall hadde inte 3500 euro att sätta in i själavårdskolning.
Vad finns det ännu, jo herdeskolan?? :O
Den önskan är det inte svårt att instämma i. Bibeln talar om både predikande och undervisning. I dagens läge har vi en obalans, där vi predikar mycket, men den grundliga, grundläggande bibelundervisningen hamnat på undantag.
Och vi skulle behöva den, inte minst för att den utgör en viktig del av vårt andliga immunförsvar mot dagens religiösa förvirring!