Jag svarade på frågorna i Yles valmaskin för någon dag sedan, för att se var de kandidater fanns, som åsiktsmässigt står närmast mig själv. Igen en gång fick jag konstatera att jag är tämligen i otakt med dagens maktbärande partier.
Den otakten märker jag i och för sig av mest hela tiden, dagens samhälle är inget man som kristen har lätt att förlika sig med!
En av de saker som gör mig arg i vårt samhälle är lagar som strider mot mitt rättsmedvetande – och inte bara mot mitt, utan också mot många andras.
Ta t ex straffskalorna för sexförbrytelser.
Hur i fridens dar kan det vara möjligt att man kan komma undan med villkorligt fängelse efter att sexuellt ha utnyttjat barn – i flertal – under en längre period??
Eller hur kan det vara möjligt att våldtäkt inte bedöms enligt minst lika sträng skala som grov misshandel – för våldtäkt är enligt min enkla mening minst lika illa som grov misshandel!
Eller straffen för knarkbrott. Det finns länder i världen där man ställer knarkhandlare mot väggen och skjuter dem. Inte vill jag säga att jag rekommenderar något liknande här i Finland, men nog tycker jag att knarkhandel är lika med överlagt giftmord. De som distribuerar narkotika lär knappast vara omedvetna om att tunga missbrukare långsamt dör till följd av sitt missbruk!
Eller de som langar öl och sprit till minderåriga. Jag skulle gladeligen vara beredd att klassa sådant som ett grövre brott än t ex inbrott. Lagstiftningen är inte överens med mig på den punkten heller!
Eller abortlagstiftningen, som legaliserar avlivning av små människor fram till ett visst, godtyckligt fastställt antal graviditetsveckor. Är det nån som tror att det blir lagligt inför Gud att ta livet av ofödda småbarn, även om Finlands riksdag stiftar en lag som säger att det är så?
Och sedan ett av de verkliga paradexemplen: Vad som händer om du eller jag ingriper när någon blir slagen och sparkad på gatan, och sedan råkar ta så pass hårt i förövaren att han får ett blåmärke eller två. Det kan sluta med att du är den som blir straffad och ersättningsskyldig, i stället för att få den medalj du enligt min rättsuppfattning självklart borde få!
Och sedan på toppen av allt detta det obegripliga faktum att statsmakten väljer att minska antalet poliser i en situation när brottsstatistiken stiger???
Hur kan det vara möjligt att vi får lagar vi inte vill ha? När det är människor som vi själva har valt, som sitter och lagstiftar?
Inte annat än jag kan förstå måste det bero på att vi inte har varit tillräckligt observanta på vad riksdagskandidaterna egentligen har haft för värderingar, kanske slentrianmässigt fortsatt att rösta på samma parti som man alltid har röstat på, utan att desto mer reagera på att kandidaterna som ställer upp i nuläget står för helt andra saker än kandidaterna för säg tretti år sedan stod för.
Men det är väl inte för sent att göra bättring på den punkten heller!
Sen har vi de dubbla standarderna, de som gör att den ene kan slippa undan ganska lindrigt för ungefär likadana förseelser, som gör att den andre blir evigt utskämd och jagad i tidningsspalterna för. Både i samhälle och kyrka tycks det ibland handla mer om vem man är och vilka man känner än om vad man faktiskt har gjort. Hör man till ett innegäng eller ett bästa bror-sällskap kan man räkna med silkesvantar istället för boxhandskar i behandlingen!
Det här märks tydligt t ex när en kvinnlig politiker dabbar sig – sånt som en manlig kollega skulle klara sig rätt helskinnad ifrån kan få vittgående följder för damen.
Sånt här är ju bara så fel! Samma lag, samma standard, ska ju gälla för alla, om vi alls ska tala om ett fungerande rättssystem, eller om ett samhälle som bygger på allas likhet inför lagen!
Inte går vårt sociala system heller fritt från de dubbla standarderna. Exemplen är legio på människor som hamnat i trångmål, och fått kalla handen från socialen, medan andra får pengar utdelade åt sig närmast rutinmässigt. En av mina bekanta berättade om hur han, drabbad av oväntad arbetslöshet med åtföljande kassakris, hade sökt sig till myndigheten ifråga, och fått beskedet att sälj din bil om du behöver pengar, kom inte hit. Samtidigt med honom kom en annan person in och begärde mer pengar än hon redan fått, och fick omgående löfte om att pengarna nog kommer. Varpå hon går ut, sätter sig i sin bil, och åker iväg.
”Behöver inte hon sälja sin bil?” undrade min bekanting.
”Nej, hon hör till våra stamkunder”, blev svaret.
Tänk om där funnes ett parti, som uttalat vore av den meningen, hade inskrivet i sitt program, att land skall med lag byggas, alltså ska vi eftersträva rätt och rättfärdighet i alla sammanhang och på alla nivåer - och sedan faktiskt också arbetade i enlighet med detta!
Återigen retar jag upp mig över rättsystemet. Nu är det fallet med paret som försökte svälta en sexåring till döds i Uleåborg,som får mig att koka.
Om någon skulle hålla en vuxen människa inspärrad i ett år, och under den tiden inte ge honom annat att äta än gröt, och inte ens så mycket att det räcker ens för kolhydratbehovet, och man vid fritagandet av den människan skulle kunna medicinskt konstatera att musklerna förtvinat av svält, och att han skulle ha dött om han inte blivit räddad, vad för slags straff skulle hans kidnappare då ha fått?
Brottsrubriceringen skulle ha handlat om grov misshandel eller tortyr, och sånt ger upp till tjugo års fängelse.
Nu har dom fallit i målet mot barntorterarna i Uleåborg.
De kom undan med litet böter och några månader villkorligt, och några tusenlappar i skadestånd till flickan.
Lika gärna kunde domaren ha sagt i klarspråk till hela Finlands befolkning, att strunta ni i ta hand om era barn bara, låt dem svälta ihjäl, om ni hellre använder pengarna till något roligare än att köpa mat till barnen. Ni behöver inte befara några allvarligare påföljder, om ni nu skulle råka åka fast!
Finns det inga paragrafer om försummande av tjänsteplikt att ta till mot rättstjänare, som missköter sin uppgift så här till den milda grad??