Den här frågan droppade in bland kommentarerna igår, så jag ska försöka svara på den – någon teolog eller exeget är jag ju inte, så om någon sådan skulle läsa det här, är han eller hon välkommen att komma med tillägg och rättelser!
”Förstår du varför Kristus kallar församlingsföreståndarna för änglar? Upp.1:20
Hur kan man skriva till en ängel – nej Kristus måste väl mena församlingsföreståndaren?
Upp.2:1″
Adressaten ”församlingens ängel” i sändebreven är verkligen inte så lätt att begripa sig på.
Det grekiska ordet är ”anggelos”, och det ordets primära betydelse är ”budbärare”, rätt och slätt.
Om detta sedan ska förstås som en himmelsk eller en jordisk budbärare blir sedan en fråga om exegetik, alltså om hur översättaren tolkar texten.
Att översätta det med ”församlingsföreståndare”, som folk ibland föreslår, är att göra våld på grundtexten, det borde ha stått ”episkopos” för att man skulle kunna översätta det så.
Och om Jesus hade menat församlingsföreståndaren hade han väl sagt det.
Det tycks alltså handla om ”brevbärare” här, några som ska framföra till församlingarna vad Herren har att säga dem.
Den mest prosaiska förklaringen blir att Johannes får besök av människor från nämnda församlingar i sin fångenskap på ön Patmos, och att han får dessa budskap åt dem, för att de ska förmedla dem vidare när de kommer hem.
Men tanke på att Johannes och andra kristna ledare hade internerats på Patmos just för att de inte skulle ha kontakt med sina efterföljare, verkar det dock mindre troligt att de skulle ha tillåtits att ta emot besök, men säker kan man inte vara – mutor har alltid öppnat dörrar.
Sedan kan man också tänka sig att det rör sig om riktiga änglar, som fungerar som budbärare till de sju församlingarna.
Då kan man fråga sig varför Johannes skulle fungera som mellanhand i den himmelska befälskedjan, Gud brukar i allmänhet ge befallningar åt sina änglar direkt, utan mänsklig inblandning. Kanske för att vi skulle få innehållet i breven med i vår Bibel? Instruktiva är de minsann så det förslår, och gångbara i alla tider!
Mot den tolkningen talar dock att Johannes får i uppdrag att överlämna ett skrivet budskap till budbärarna. Den detaljen tyder på mänskliga postiljoner.
Så långt skulle det alltså verka mest troligt att det handlar om skrivna budskap, som smugglas ut från fängelseön, och levereras till adressaten av mänskliga sändebud.
Men då stöter man på ytterligare en språklig knorr: skulle det ha handlat om ett mänskligt sändebud kan man tycka att det borde ha stått antingen ”presbeuo”, (det vi vanligen brukar översätta ”äldste”), eller ”apostolos”, (som vi i allmänhet översätter ”apostel”), i den grekiska grundtexten, båda de orden kan nämligen också översättas med ”sändebud”!
Så varför skulle Herren då ha talat om ”anggelos”, om det var fråga om människor?
En rimlig fråga, men inte heller här har vi någon entydighet.
”Angelos” används nämligen också om mänskliga sändebud i NT.
Johannes Döparen kallas ”anggelos” i Matt 11:10, och när Jesus sänder ut lärjungar framför sig i Luk 9:52 kalls också de ”anggelos”.
Nämnas kan också, att inom judendomen brukade man vid den här tiden kalla förebedjaren ”församlingens sändebud” ett uttryck som alltså sammanfaller med ”församlingens ängel”.
I Gamla Testamentet har ”anggelos” sin motsvarighet i det hebreiska ordet ”malak”, som också betyder sändebud, och där används det om både präster och profeter!
Bibelöversättarna har mangrant, i alla översättningar jag har tillgängliga här på tre olika språk, stannat för alternativet att översätta ”anggelos” med ”ängel”, och därmed gett texten den tolkningen att det här handlar om änglar i ordets vanliga bemärkelse.
Men någon enkel och entydig sak är detta inte!
Det vi vet är att Johannes fick ett budskap till de sju församlingarna, och att det på något mirakulöst sätt kom ut från det antika Alcatraz där han satt inspärrad, och att det bevarades och småningom blev en del av den nytestamentliga kanon. Exakt hur detta i praktiken gick till, och vilka dessa budbärare var, lär vi inte få veta förrän vi är hemma hos Herren!