Jag var på pastorsträff här på förmiddagen – vi är ett gäng lokala församlingsarbetare, som brukar träffas en gång i månaden, till både nöje och nytta, får man hoppas. Idag såg jag dock tydligt i både miner och åtbörder, att mina kolleger i sitt stilla sinne utnämnde mig till dagens knäppgök!
Det är nämligen så, att jag har en liten vandringsled upptrampad här i skogen i närheten av vår enkla boning, skogen är bra för själen, tycker jag, så jag går där rätt ofta. Stigen går förbi en enorm gammal fura, och när jag kommer dit brukar jag stanna till, säga gomorron, och höra efter om furan har något att meddela mig.
I morse sade furan så här: ”Ingmar, ditt problem är att du är för dåligt rotad! Om du skulle vara ordentligt rotad, då skulle du växa och må bra, och då skulle du bära mycket frukt! Se på mig, jag står stadigt på roten, jag rusar inte runt och spiller bort tid och krafter på onödigheter, och följaktligen växer jag och mår bra, och har massor av kottar!”
Mot den visheten och förmaningen fanns inget att invända, så jag tog den till mig på direkten. Sen, när jag kom till pastorsmötet, försökte jag dela den undervisning och förmaning jag fått med bröderna, men då skakade den ene på huvudet, den andre pekade rentav på huvudet, och de andra såg ut som människor gör, när de inte vet om man menar allvar eller skämtar med dem.
Ändå vill jag mena att furan hade alldeles rätt, och att detta är något som är värt att tänka på för oss alla! 